Kvah Logotyp

Den vackra Magelone och greve Peter av Provence

av Ludwig Tieck (1773-1853)

(1) För länge sedan levde i Provence den unge greven Peter. Vid en turnering som hans far anordnar möter han en sångare. Denne ger honom rådet att ge sig ut i vida världen och lära känna främmande trakter och människor. Sångaren tar sin luta och sjunger för Peter Keinen hat es noch gereut ... durch die Welt zu fliegen (Ingen har ännu ångrat…att flyga genom världen). Peter bestämmer sig för att lämna hemmet och föräldrarna. När han sjungit skaldens visa för föräldrarna får han deras välsignelse. Hans mor ger honom till avsked tre ringar som han får ge till den kvinna han kommer att älska.

(2) I morgonsolen rider greve Peter iväg, han påminner sig en gammal visa och sjunger högt Traun! Bogen und Pfeil (I sanning! Båge och pil). Efter många dagsresor kommer han till ”den ädla staden Neapolis”. Där förbereder kungen en turnering för att hedra en förnäm riddare, herr Heinrich von Cappone.

(3) Peter deltar i turneringen och går segrande ur alla tvekamper. Även i en andra turnering är han segraren. Kungen bjuder honom till sin taffel och där placeras Peter mitt emot kungens dotter Magelone. Alldeles betagen av hennes skönhet söker Peter sig till en vacker trädgård. Från fjärran hörs ljuv musik, Peter hänger sig åt sina drömmar och så sjunger han Sind es Schmerzen, sind es Freuden? (Är det smärta, är det glädje?).

(4) Mötet med den främmande riddaren har även hos Magelone väckt varma känslor. Genom sin amma ber hon att få hans namn, men Peter svarar bara att han tillhör en förnäm adlig släkt. Han sänder henne en av de tre ringarna som han fick av sin mor och en sång - Liebe kam aus fernen Landen (Kärlek kom från fjärran land) – som ger uttryck för hans kärlek.

(5) Amman möter Peter en andra gång. Han förklarar för henne att Magelone är hans stora kärlek och ber henne överlämna den andra av de tre ringarna till Magelone och ett blad med sången So willst du des Armen dich gnädig erbarmen? (Så vill du förbarma dig över den arme?).

(6) Nästa morgon möts Peter och amman igen. Amman berättar hur det är ställt med Magelone och lovar att de två älskande får träffas nästa dag i ammans kammare. Peter är utom sig av lycklig förväntan, tiden tycks stå stilla och innan han nästa dag ger sig iväg för att möta Magelone sjunger han Wie soll ich die Freude, die Wonne ertragen? (Hur ska jag uthärda glädjen, sällheten?).

(7) I ammans kammare förklarar Peter och Magelone varandra sin kärlek. Peter ger Magelone den tredje ringen och hon ger honom en guldkedja. Snart måste de skiljas. Peter ilar hem, tar fram sin luta och sjunger överväldigad av lycka War es dir, dem diese Lippen bebten? (Var det för dig som dessa läppar skälvde?).

(8) Kungen av Neapel vill gifta bort Magelone med herr Heinrich von Cappone och utlyser en ny turnering till hennes ära. Peter går återigen segrande ur striden. För att sätta Magelone på prov säger han att han måste återvända till sina föräldrar. Hon är beredd att följa med. Medan han förbereder deras flykt tar han sin gamla luta och sjunger till avsked Wir müssen uns trennen, geliebtes Saitenspiel (Vi måste skiljas, älskade strängaspel).

(9) I skydd av mörkret lämnar Peter och Magelone kungens palats. Hela natten rider de genom ensamma skogar och när deras flykt upptäcks nästa morgon har de redan kommit långt ifrån Neapel. Vid middagstiden känner Magelone en stor trötthet, hon lägger sig för att vila i skuggan av ett träd och medan hon somnar sjunger Peter Ruhe, Süßliebchen (Vila, min älskling).

(10) Peter upptäcker hos Magelone en tygpåse som innehåller de tre ringarna som han gett henne. Plötsligt dyker en korp ner, tar påsen och flyger iväg mot havet. Peter förföljer honom, korpen tappar sitt byte i vattnet bland klipporna, Peter hittar en gammal eka för att fiska upp påsen. Då blåser det plötsligt upp, båten driver ut mot öppna havet och när det blir natt är Peter långt ifrån land, ensam bland vågorna. Han sjunger So tönet denn, schäumende Wellen (Så dåna då, skummande vågor) [hos Brahms: Verzweiflung (Förtvivlan)].

(11) När Magelone vaknar och inte hittar Peter tror hon först att han har övergivit henne. Hon är förkrossad men inser snart att det måste ha hänt en olycka. Hon bestämmer sig för att inte återvända till hovet i Neapel utan leva ett tillbakadraget liv i fromhet. Hon vandrar många dagar tills hon möter en gammal fåraherde och hans fru, som tar emot henne i sitt enkla torp. Magelone hjälper till i huset och ibland, när hon är ensam och vaktar huset, sjunger hon Wie schnell verschwindet so Licht als Glanz (Vad fort ljus och glans försvinner) .

12) Peter i sin eka plockas upp av ett stort segelfartyg. Besättningen, som består av morer och hedningar, bestämmer sig för att lämna honom till sultanen som present. Sultanen finner nöje i den älskvärda ynglingen och anförtror åt honom tillsynen av en vacker trädgård. När Peter rör sig ensam bland blommorna och tänker på Magelone tar han ofta fram en cittra och sjunger Muß es eine Trennung geben? (Måste vi skiljas åt?).

(13) Peter har nu levt i nästan två år vid sultanens hov. Han är omtyckt och kan röra sig fritt men längtar hem till föräldrarna och Magelone. Sultanen har en vacker dotter vid namn Sulima. Hon är förälskad i Peter. En dag föreslår hon att de tillsammans skall fly. Peter tvekar, men samtycker till slut och Sulima förbereder flykten. När den avtalade kvällen har kommit ångrar Peter sig. Han får tag i en roddbåt, ger sig ut på havet och medan han styr allt längre bort från stranden hör han en vacker sång: Geliebter, wo zaudert dein irrender Fuß? (Älskling, var dröjer din vilsna fot?) [hos Brahms: Sulima]. Det är Sulima som ger honom det avtalade tecknet till flykten. Peter ror av alla krafter för att komma bort från land, ”kärlek vill dra honom tillbaka, kärlek driver honom framåt”, sången blir allt svagare och tystnar slutligen helt.

(14) När Sulimas sång har förklingat fattar Peter nytt mod, låter båten driva och sjunger Wie froh und frisch mein Sinn sich hebt (Vad glatt och friskt mitt sinne lyfter). Solen går upp, ett skepp närmar sig och plockar upp Peter. Det är kristna på väg till Frankrike.

(15) Hemresan bjuder hos Tieck på förvecklingar och sångtexter som Brahms hoppar över. Historien får ett lyckligt slut, när Peter återser Magelone hos fåraherden. De reser tillbaka till hans föräldrar i Provence och firar bröllop. Även kungen av Neapel blir nöjd med denna happy end. På den plats där Peter återfann sin Magelone lät han uppföra ett ståtligt sommarslott och tillsatte fåraherden som slottsfogde. Framför slottet planterade Peter och Magelone ett träd och sedan sjöng de Treue Liebe dauert lange, überlebet manche Stund (Sann kärlek varar länge, överlever mången stund) - och varje vår återvände de dit igen och sjöng samma sång på samma plats.

Sammanfattning av Helmut Backhaus