Kvah Logotyp

Program

Harald Fryklöf (1882-1919) – Sonata alla Legenda för violin och piano
Torsten Sörenson (1908-1992) – Aria för viola och piano
Emil Sjögren (1853-1918) – Cellosonat A-dur op 58
Sara Wennerberg-Reuter (1875-1959) – Angelus för piano
Oskar Lindberg (1887-1955) – Pianokvartett d-moll op 29

Medverkande

Stråktrio ZilliacusPerssonRaitinen,

zpr
Photo: Mats Lundqvist

Bengt Forsberg: piano

bengt-kopia
Photo: Arto Tulima

Kyrkomusikernas kammarmusik

Många framstående kompositörer under århundradena tjänstgjort som kyrkomusiker och föreningens program har inte minst i år innehållit musik av kompositörer som också var betydande organister, t.ex. Saint-Saëns, Widor och Vierne under den franska festivalen och Elfrida André tidigare i år. I dagens konsert renodlas detta tema och programmet består enbart av verk av svenska tonsättare som också var verksamma som organister.

Harald Fryklöf (1882-1919) föddes i Uppsala men utbildade sig och var verksam i Stockholm fram till sin, på grund av spanska sjukan, alltför tidiga död vid 36 års ålder. Han tog organistexamen 1903 och fortsatte sedan sina studier i Stockholm men också i Berlin. Han tillträdde tjänsten som organist i Storkyrkan 1908 och började samma år också att undervisa vid Musikkonservatoriet i Stockholm.

Harald Fryklöfs verklista hann inte bli så omfattande och upptar huvudsakligen sånger, körverk, pianoverk (inklusive en pianosonat) och orgelverk. Bland orgelverken brukar speciellt en Passacaglia och ett Symfoniskt stycke nämnas. Harald Fryklöf skrev också några verk för orkester samt ett par kammarmusikverk, däribland Sonata alla leggenda (eller a la legenda) för violin och piano från 1918, alltså ganska kort tid innan Fryklöfs tidiga bortgång. Sonata alla leggenda är ett av Fryklöfs bästa och mest spelade verk och har sådana kvaliteter att det borde framföras betydligt oftare än vad som sker.
Namnet ”alla leggenda” antyder att sonaten bygger på en legend eller en berättelse men det har inte framkommit vad detta skulle vara även om det bland annat förmodats att det skulle kunna vara ett ungdomsminne. Musiken kännetecknas av en senromantisk och huvudsakligen lyrisk ådra med en vacker delvis nordisk melodik men också med påverkan av modala kyrkotonarter.

Torsten Sörenson (1908-92) växte upp vid västkusten och efter studier för bland annat Hilding Rosenberg och Carl Orff bosatte sig Torsten Sörenson i Göteborg. Han var bland annat organist i Oskar Fredriks kyrka 1946-75 och lärare vid Göteborgs Musikhögskola 1954-76. Han komponerade ett stort antal verk med tyngdpunkten på vokalmusik och kyrkomusik: sånger, kantater, psalmer och andra körverk samt orgelverk. Han var påverkad av bland annat Palestrina och Bach men också av Hilding Rosenberg och han skrev i en delvis avskalad och kärvt modernistisk stil. Ett av hans mest kända verk heter ”Mässa för måsar”.
Aria för viola och piano är ett arrangemang av en sats som ingår i Sörensons Svit nr.2 för orgel från 1948. Sörenson gjorde ganska många olika arrangemang av denna vackra sats.

Emil Sjögren (1853-1918) är den mest kända tonsättaren på dagens program. Han föddes och växte upp i Stockholm men bosatte sig 1910 i Knivsta där han bodde fram till sin död. Han utbildade sig under 1870-talet vid Musikkonservatoriet i Stockholm som pianist, organist och tonsättare. Han tillträdde en organisttjänst i Franska reformerta kyrkan 1881 och efterträdde några år senare sin pianolärare Richard Andersson som lärare i komposition, musikteori och orgel. Bland eleverna fanns en ung Wilhelm Stenhammar, som också efterträdde Sjögren som organist i Franska reformerta kyrkan. 1891 fick Sjögren tjänsten som organist i den då nybyggda S:t Johannes kyrka i Stockholm.

Emil Sjögren företog från slutet av 1870-talet omfattande studieresor på kontinenten och influerades mycket av kontinentens olika musikaliska strömningar under decennierna runt sekelskiftet. Speciellt viktigt blev musiklivet i Paris där han under åren 1901-14 bosatte sig under vintrarna tillsammans med sin fru.

I Paris fick Emil Sjögren ett stort anseende som tonsättare och hans violinsonater framfördes där av några av tidens främsta violinister, som Jacques Thibaud och George Enescu. I Sverige var Sjögren under decennierna tiden runt sekelskiftet mycket ansedd och betraktades av många som landets främsta tonsättare. Han sågs också internationellt vid den tiden som den mest kände representanten för svensk musik.

Sjögren är en av de stora lyrikerna i den svenska musiken. Han komponerade huvudsakligen i det mindre formatet: enstaka orgelverk, kammarmusik, ett stort antal pianoverk (inklusive två pianosonater) och framför allt många sånger; han är en av våra allra främsta sångkompositörer, kanske den allra främsta. Inom kammarmusiken intar de fem violinsonaterna en mycket viktig plats inom svensk kammarmusik. Violoncellsonaten i A-dur op.58 från 1912 står innehållsmässigt inte efter violinsonaterna. Lyriken i det melodiska flödet, inte minst i den långsamma vackra andra satsen, ”Romanza”, påminner om de sista violinsonaternas tonspråk.

Sara Wennerberg-Reuter (1875-1959) är inte ett tonsättarnamn man möter varje dag. Lite oftare nämns däremot hennes farbror Gunnar Wennerberg, Gluntarnes skapare, som f.ö. uppmuntrade brorsdottern att utbilda sig till tonsättare och musiker. Sara Wennerberg, gift Reuter, föddes i Västergötland och studerade först i Göteborg för bland annat Elfrida André. Hon fortsatte studierna vid Musikkonservatoriet i Stockholm och avlade organist- och kyrkosångarexamen 1895. Därefter studerade hon vidare i Leipzig och Berlin, där hon hade Max Bruch som lärare. Bruch uppskattade henne och de höll kontakten långt efter att studierna var avslutade. Tillbaka i Stockholm fick Sara Wennerberg-Reuter en organisttjänst i Sofia kyrka som hon upprätthöll under nästan 40 år, 1906-45.
Sara Wennerberg-Reuters verklista är omfattande: sånger, pianostycken, kammarmusik, orgelverk och körverk, inklusive flera kantater. Hon spelades ganska mycket under 1900-talets första hälft men sedan har hennes musik fallit i glömska. Efter Elfrida Andrés död 1929 var Sara Wennerberg-Rueter under 30 år den enda kvinnliga medlemmen i Föreningen Svenska Tonsättare. Hon fick utmärkelsen Litteris et Artibus 1931, vilket tyder på ett stort anseende för en kvinnlig tonsättare och organist vid denna tid. Angelus för piano skrev Sara Wennerberg-Reuter c:a 1933 och det finns också i en version för violoncell och piano. Detta korta verk ska enligt notanvisningarna spelas ”långsamt och uttrycksfullt”.

Oskar Lindberg (1887-1955) är en av de tonsättare som blivit kända huvudsakligen för ett eller ett fåtal verk, i Lindbergs fall orgelstycket En gammal fäbodpsalm från Dalarna och körstycket Pingst. Oskar Lindberg föddes i Gagnef, Dalarna, och tjänstgjorde redan som fjortonåring som organist i födelsesocknens kyrka. 1903-11 studerade han vid Musikaliska Akademien i Stockholm, där han avlade organistexamen 1906. Samma år tillträdde han tjänsten som organist i Trefaldighetskyrkan i Stockholm som följdes av organisttjänsten i Engelbrektskyrkan från 1914 fram till sin död 1955. Det är för övrigt noterbart att flera av kvällens tonsättare, liksom tidigare pionjären Elfrida André, var mycket eller tämligen unga när de avlade organistexamen och började tjänstgöra som organister och sedan också stannade kvar på samma organisttjänst under många år.
Förutom orgelspel studerade Oskar Lindberg bland annat också dirigering och komposition, bland annat för Andreas Hallén. Han blev själv också musiklärare, bland annat i harmonilära, och professor 1936.
Oskar Lindberg utgick i sitt skapande från en nationalromantisk och senromantisk tradition. Han komponerade inom många olika genrer: körverk, däribland ett antal kantater, psalmer och annan kyrkomusik, däribland ett Requiem, sånger, operan Fredlös, orgelverk, pianoverk och orkesterverk. Bland dessa märks bland annat en symfoni och den symfoniska dikten Från de stora skogarna. Däremot skrev han inte mycket kammarmusik och Pianokvartetten i d-moll op.29, komponerad 1927-28, utgör hans enda mer omfattande kammarmusikverk men är inte desto mindre ett verk av stort värde.

Allan Kanter

Mer information om artisterna

Stråktrio ZilliacusPerssonRaitinen bildades 1999 och har etablerat sig som en av de mest intressanta kammarmusikensemblerna i Sverige idag. Trion vann en Grammis 2005 för sin inspelning av Bachs Goldbergvariationer. Sedan 2007 är trions medlemmar tillsammans konstnärliga ledare för kammarmusikserien "Äntligen måndag" som våren 2011 flyttades från Nybrokajen 11 till Grünewaldsalen i Stockholms Konserthus. 2014 tilldelas de Musikaliska akademiens Interpretpris. Trio ZPR har framträtt ofta i Allhelgonakyrkan, senast vid årets festival, "Fransk Kammarmusik".
Länk till stråktrions hemsida

Cecilia Zilliacus, violin, vann Solistpriset 1997 och utnämndes 1997/98 till Artist-in-Residence vid Sveriges Radios P2. 2001/2002 var hon Konserthuset i Stockholms representant i det internationella samarbetet Rising Stars. Hon har framträtt med orkestrar i Sverige och internationellt och 2009 spelade hon tillsammans med Bengt Forsberg en soloafton i Allhelgonakyrkan med musik av bl.a. Sibelius och Stravinsky.
Johanna Persson, viola, har tilldelats priser vid bl.a. Rostaltävlingen i Berlin 1997 och har varit stämledare för viola-stämman i Göteborgsoperans orkester. Hon är lektor i viola vid Högskolan för Scen och Musik i Göteborg.
Kati Raitinen, cello, är solocellist i Kungliga Hovkapellet på Stockholms Operan, parallellt med ett aktivt kammarmusikspel såväl nationellt som internationellt. 1997 var hon finalist i Solistpriset-tävlingen i Stockholm.

Bengt Forsberg: piano, är KVAHs konstnärlig ledare. Se mer information i Om oss