Kvah Logotyp

Bengt Forsbergs mellandagskonsert blev en lysande final i Allhelgonakyrkans musikaliska år.

Program

Ferruccio Busoni - Fantasia efter J.S. Bach
(1866-1924)
J.S. Bach - Contrapunctus I < Die Kunst der Fuge, BWV 1080
(1685-1750)
Ferruccio Busoni - Fantasia contrappuntistica
. . Paus . .
Alberto Ginastera - Svit av kreolska danser
(1916-1983)
Enrique Granados - Flickan och näktergalen ur Goyescas
(1867-1916)
-- Transkriptioner för piano:
J.S. Bach/Bengt Forsberg - In dulci jubilo, koralförspel BWV 751
J.S. Bach/Walter Rummel - 'Wir eilen mit schwachen, doch emsigen Scritten' ur Kantat nr 78
J.S. Bach/Walter Rummel - 'Das alte Jahr vergangen ist', koralförspel BWV 614
G.F. Händel/Percy Grainger - Hornpipe ur Water Music, HWV 348
(1685-1759)
Arcangelo Corelli/Leopold Godowsky - Pastorale ur Julkonserten
(1653-1713)

Extra nummer - Eric Satie (1866-1925) - Gymnopédie nr 1

Medverkande

bengt
Bengt Forsberg, Foto: Arto Tulima

Bengt Forsberg, piano, är sedan snart 30 år konstnärlig ledare för kammarmusiken i Allhelgonakyrkan. Bland hans regelbundna samarbetspartners finns mezzosopranen Anne Sofie von Otter, cellisten Andreas Brantelid och violinisten Nils-Erik Sparf. Som solist har han framträtt med bl.a. Stockholms Kungliga Filharmoniker och han har gett soloaftnar i bl.a. Londons anrika Wigmore Hall. I oktober 2016 deltog han som solist i Oxford Lieder Festivals ”Schumann Project”. Bengt Forsberg har gett ut många CD-skivor, senast en prisad inspelning med musik av kvinnliga tonsättare, ”Neglected works for piano”.

Bach och Busonis mästerverk

Så är det åter dags för Bengt Forsbergs traditionella mellandags-konsert i Allhelgonakyrkan. Bengt bjuder som vanligt på ett program utanför allfarvägarna med bland annat två stora verk av italienaren Ferruccio Busoni. Busonis musik dominerar innan pausen men Johann Sebastian Bachs ande svävar över konserten som helhet och dagens program passar därför också som en introduktion till föreningens sommarfestival nästa år med temat ”Bach och Mendelssohn”.

Dante Michelangeli Benvenuto (sannerligen förpliktande förnamn!) Ferruccio Busoni (1866-1924) är en av de intressantaste personerna inom den italienska musiken, framstående både som kompositör och som en av sin tids främsta pianister. Han föddes i Empoli och studerade bland annat i Wien, Leipzig, Helsingfors och Moskva, ett mycket kosmopolitiskt liv. Med Italien och sedan Berlin som utgångspunkt reste han sedan på ständiga konsertturnéer. Hans musikaliska stil är påverkad av både italiensk och tysk tradition, inte minst av Bach och av nyklassicism, och av tidens modernism. I Busonis musik sammansmälter olika inriktningar i ett mycket personligt tonspråk som kom till uttryck i genrer som opera, mest känd är ”Doktor Faustus”, orkesterverk, kammarmusik och verk för piano med eller utan orkester. Hans c:a 70 minuter långa pianokonsert är den mest omfattande i repertoaren, bland annat ingår en manskör.
Av Busonis verk för solopiano spelas hans Bachtranskriptioner förmodligen oftast. Bachs stora inflytande på Busoni framkommer också i kvällens första verk, Fantasia efter J.S. Bach, som Busoni skrev 1909 till minne av sin avlidne far. I denna Fantasia utgår Busoni från tre av Bachs orgelkoraler. Tonspråket är mycket personligt i det c:a 15 minuter långa verket som efterhand stegras i uttrycket innan det avslutas lugnt och avklingande.
Kontrapunkt är när olika musikaliska stämmor eller teman framförs samtidigt och utvecklas och bearbetas i förhållande till varandra. Fugan anses vara den mest avancerade formen av kontrapunktik. Kontrapunkt är en gammal tradition inom konstmusiken, framför allt under barocken, och dess främste mästare är Johann Sebastian Bach (1685-1750). Bach sammanfattande i slutet av sitt liv sina kunskaper i ett storslaget verk, ”Die Kunst der Fuge” (1748-49). Bach hann inte fullborda verket innan han dog och det framförs därför ofta oavslutat mitt i en av fugorna. Bach angav inte vilket/vilka instrument som ska användas och många olika versioner förekommer. Bengt spelar ikväll inledningen, Contrapunctus 1, verkets första tema och fuga.
Med utgångspunkt från Bachs ”Die Kunst der Fuge” komponerade Busoni 1910 ett kontrapunktiskt mästerverk, Fantasia contrappunctistica, hans främsta verk för solopiano. Busoni skrev flera olika versioner, däribland för två pianon och efter Busonis död har verket också arrangerats för bland annat orgel och orkester. Det c:a 25-30 minuter långa verket består av tolv delar som kan delas in i större grupper: först en lång introduktion av mer fri karaktär som benämns Preludio corale, alltså Koralförspel, följt av tre fugor med en efterhand kraftig stegring innan ett delvis lugnare parti med beteckningen Intermezzo och därefter Variation 1-3 leder fram till en fjärde fuga, också med en kraftfull stegring, innan en Koral och snabb Stretta avslutar verket. I fugorna utgår Busoni från den fuga som förblev oavslutad i Bachs ”Die Kunst der Fuge”. Även om Busoni på ett mästerligt sätt bygger på former från framför allt Bach, så är hans tonspråk mycket modernare och sammansmälter romantikens uttryckskraft med den dåtida modernismens harmonik. Verket kräver pianoteknik på högsta nivå och kan bland annat leda tankarna till den avslutande satsen i Beethovens Hammarklaversonat.

Efter paus förflyttas vi till sydligare breddgrader med argentinaren Alberto Ginasteras Svit av Kreolska danser. Alberto Ginastera (1916-83) var en av Argentinas och Sydamerikas mest framstående tonsättare under 1900-talet. Han föddes och växte upp i Buenos Aires där han också fick sin första musikutbildning. Efter att ha fortsatt sina studier i USA återvände han till Argentina för att i sitt hemland bland annat bygga upp ett centrum för avancerade musikstudier. Ginastera skrev musik inom många olika genrer och hade inte minst stor framgång med sina vokal- och operaverk men han skrev också mycket orkestermusik, kammarmusik och pianoverk. Hans musik var till en början folkmusikaliskt influerad men förändrades efterhand till ett mer avancerat och modernistiskt tonspråk. Detta gäller inte minst beträffande Svit av Kreolska danser op.15 från 1946. De fem korta danserna ger inte intryck av traditionell folklig dans; flera av ”danserna” utgörs av meditativa betraktelser medan andra, inte minst den avslutande, är starkt rytmiska och leder tankarna till Bartók.
Enrique Granados (1867-1916) skapade tillsammans med Isaac Albeniz och senare Manuel de Falla en guldålder för den spanska musiken vid tiden runt förra sekelskiftet. Han studerade i sin ungdom pianospel i Barcelona, fortsatte sedan sina studier i Pars innan han återvände till Spanien. Hans första framgång som kompositör var med en zarzuela (en spansk variant av operett) men efterhand fick han allt större framgångar som pianist och skrev också betydande pianomusik. Sviten Goyescas från 1911 är det mest kända av hans pianoverk. Sviten, som är i sju delar, är inspirerad av tavlor av Goya. Fjärde delen, La maja y el ruisenor (”Flickan och näktergalen”) är den mest kända. Det är musik fylld med nattliga stämningar, intrikata figurationer, glittrande fågeldrillar och arpeggion. Musiken i Goyescas låg också till grund för en opera med samma namn komponerad 1915, året innan Granados tragiskt omkom när ett fartyg han befann sig på torpederades av en tysk ubåt i Engelska Kanalen.

Efter vår latinska utflykt återvänder vi till Bach, nu i form av transkriptioner (överföringar) till piano. Först hör vi Bengt Forsbergs transkription av koralförspelet för orgel till psalmen In dulci jubilo med nr BWV 729 i Bachs verkförteckning (komponerad c:a 1710-15). Det korta stycket är genomgående ljust och jublande, precis som titeln anger.
Därefter följer två transkriptioner gjorda av den tyske pianisten Walter Rummel (1887-1953). Den första är en transkription av en duett för sopran och alt ur Bachs kantat BWV 78 ”Jesu, der du meine Seele” från 1724, ett också ganska livligt stycke, medan den följande orgelkoralen Das alte Jahr vergangen ist BWV 614 (c:a 1715) har en lugnare karaktär.

Konserten avslutas med välkända verk av två andra barockmästare.
Av Georg Friedrich Händel (1685-1759) hör vi den australiske tonsättaren Percy Graingers (1882-1961) transkription av satsen ”Hornpipe” ur "Water Music", Händels mycket välbekanta musik komponerad till kung George I:s färd på Themsen 1717.
Avslutningsvis spelas musik av Arcangelo Corelli (1653-1713). Ur hans mest spelade verk, Concerto Grosso op.6 nr 8 ”Julkonserten” från 1714 framförs den vackra ”Pastorale”-satsen i en transkription gjord av Leopold Godowsky (1870-1938), en av de stora pianisterna under 1900-talets första decennier och i stort sett samtida med Busoni. På detta sätt sluts cirkeln för kvällens konsert.

Allan Kanter