Kvah Logotyp

Program

Joseph Haydn (1732-1809) – Stråkkvartett G-dur op.76:1
Wolfgang Amadeus Mozart (1756-1791) – Stråkkvartett G-dur K. 387
... Paus ...
Frans Berwald (1796-1868) – Stråkkvartett nr 3 Ess-dur
Ludwig van Beethoven (1770-1827) - Stråkkvartett nr 6 B-dur op.18:6

Medverkande

Chiaroscurokvartetten

chia-3
Foto: Agnese Blaubarde

Mer information om artisterna

Chiaroscurokvartetten har fått en alltmer framträdande ställning på den internationella scenen med sina framföranden och inspelningar av musik för stråkkvartett på tidstrogna instrument. Repertoaren inkluderar musik av bl.a. Haydn, Beethoven, Schubert, Mozart och Arriaga. Medlemmarna är Alina Abragimova, violin, Pablo Hernan-Benedi, violin, Emelie Hornlund, viola (för övrigt stämledare i Kungliga Hovkapellet på Stockholmsoperan), och Claire Thirion, cello. Samtliga kvartettens medlemmar är utbildade bl.a. på Londons Guildhall School of Music. Deras senaste framträdande i Allhelgonakyrkan var i april 2015.

Länk till kvartettens hemsida - på engelska

Mer information om programmet

Varför spelar vi så ofta stråkkvartetter här i Allhelgonakyrkan? Varför är det så märkvärdigt med stråkkvartetter att många, även de största, tvekar (Brahms), kämpar (Grieg) eller är nervösa (alla)?
I kväll får vi kanske svaret. Om Haydn skapade formen, Mozart fortsatte utvecklingen och Beethoven drev utvecklingen så långt med sina sista verk att samtiden trodde han var galen, så blev de 1800-talsromantikernas Stora Förebilder. Skulle man visa upp sig som seriös tonkonstnär skulle man skriva en stråkkvartett. Haydn, Mozart och Beethoven är alla med på kvällens konsert, tillsammans med vår egne Berwald.

Joseph Haydns pappa Mathias spelade folkmusik på harpa och hela familjen sjöng. Haydn svalt och sjöng sig vidare från lilla Rohrgau ända till Stefansdomen i Wien där han var kvar fram till målbrottet. 17 år gammal fick Haydn hanka sig fram på extraknäck på fiol och cembalo. 1761 blev han först vice kapellmästare och sedan ordinarie åt den rika Esterházyfamiljen. I deras slott blev han så en högt skattad tjänare, men just tjänare. Han fick leda hovorkestern och sätta upp operor, spela kammarmusik för och med furstefamiljen, framföra kyrkomusik och allt helst till Haydns egen musik som han fick skriva när han inte gjorde allt det andra. Kapellmästaren knepade på och utvecklade sonatformen i sina stråkkvartetter och symfonier. Han började bli ett namn ute i Europa.

1779 omförhandlade Haydn sitt anställningsavtal och behöll nu äntligen rättigheterna till sina verk. Den flitige Haydn kunde börja ta upp beställningar och till och med fara runt: till London på 90-talet, få doktorshatt i Oxford och bli really famous. 1796 var Haydn t.o.m. berömd hemma i Wien, kanske mer för sin vokalmusik, och levde gott på sin musik. Han slet med sitt oratorium Skapelsen och en mässa men tog sig ändå tid och skrev med stor entusiasm de sex kvartetter, Erdödykvartetterna, som utgör hans opus 76.

I den första kvartetten i samlingen börjar Haydn med att väcka oss med tre rejäla ackord. Cellon fortsätter med ett sömnigt fugatema som violan snällt repeterar. Fugan verkar flyta ut i en serie duetter och så småningom får vi höra alla fyra instrumenten. Lyssna lite senare när violinen börjar på en arpeggiofigur som de andra hänger på, unisont och bestämt och landar på ett dissonant ackord, som de upprepar. Förstaviolinen får lätta upp med en enkel och vacker melodi. Detta repeteras sedan. Den andra satsen, Adagio, är närmast en hymn där cellon ofta får sjunga ensam. Menuetten går snabbt (Presto) med en triodel närmast som en ländler för förstafiolen med pizzicatokomp. Finalen går dramatiskt i g-moll med först codan i den ”angivna” tonarten G-dur.

Wolfgang Amadeus Mozart föddes 1756 i furstebiskopatet Salzburg där hans pappa violinvirtuosen Leopold arbetade i hovorkestern. Han var ett av musikhistoriens underbarn; började spela piano som treåring, komponera som femåring, men fick inte till sin första symfoni förrän i åttaårsåldern… Leopold drog med Wolfgang och storasyster Nannerl på underbarnsturnéer och lade ned hela sin själ på deras utveckling inom musik och bildning. Som 17-åring fick Mozart anställning i hovorkestern men försökte få annan och mer välbetald anställning och gav sig också ut på nya konsertresor. 1781 fick han så ”äntligen” sparken, bokstavligen och började som frilans i Wien. Några år senare träffade han på och spelade stråkkvartett ihop med Haydn och de påverkade och beundrade varandra. De sex stråkkvartetter Mozart skrev 1782 – 85 tillägnades Haydn och kallas också för Haydnkvartetterna. När Haydn fick höra dem höjde han Mozart till skyarna, till pappa Leopolds glädje.

Den första i samlingen av dem och också Mozarts fjortonde kallas ibland för Vårkvartetten. Allegrot börjar lyriskt, ja kanske vårligt med två teman som Mozart låter kontrastera både mot varandra och starkt och svagt. Som andrasats har han menuetten där han bråkar med tretakten (försök gärna räkna med!), medan den mer allvarliga triodelen i moll inleds unisont. Tredje satsens Andante cantabile får sjunga en magnifik och också fundersam sång. I finalen visar Mozart upp allt han kan: både kontrapunkt och fulländad sonatform. Men det är ingen torr fugaövning, utan glad och varm Mozartmusik som helt klart har sin kusin i finalen av Jupitersymfonin.

Franz Berwald föddes i Stockholm in i en musikersläkt, lärde sig spela fiol av pappan och debuterade som nioåring på instrumentet vid hovet. 1810 blev Berwald elev till dåvarande hovkapellmästaren Édouard Du Puy och två år senare blev han försteviolinist i hovkapellet. Efter lite turnerande i Europa återvände han hem men tröttnade på ointresset och drog 1829 med kungligt stipendium på fickan till Berlin. Han fick träffa Mendelssohn (som tyckte Berwald allt var en surputte). Men trots vissa musikaliska framgångar fick den påhittige Berwald livnära sig som sjukgymnast i Berlin (och blev den förste i världen att använda maskiner inom sjukgymnastik). Han försökte flera gånger komma hem men hade större framgångar i Paris, Wien och Salzburg, där han rentav blev hedersledamot i Mozarteum. Under hans musikaliskt produktiva 40-tal kom de fyra symfonierna till liksom flera av hans scenverk. 1850 blev han disponent på Sandö glasbruk. Först mot slutet av livet fick han erkännande hemmavid; kompositionsprofessur och medlemskap i Musikaliska akademin.
1849 tillkom Berwalds tredje och sista stråkkvartett, i Ess-dur. Den är ovanlig i formen, med fem satser, utan avbrott. Precis som Haydn vill Berwald ha en vaken publik och inleder med tre tremoloattacker som repeteras, båda gångerna med fallande solokadenser. Så följer ett sångbart tema som utvecklas. Adagiot börjar allvarligt och sökande och presenterar hela fem olika teman. Scherzot varierar sina två huvudteman med ett vackert ”refrängmotiv” som återkommer igenom satsen. Satserna fyra och fem är kortare varianter på satserna ett och två och omger scherzot spegelvända; 1, 2, 3, 2, 1.

Ludwig van Beethoven skulle bli underbarn, tyckte pappa Johann, som försökte tukta honom till mästerskap. Det gick sådär, men visst var han begåvad. Beethoven erhöll stipendium av kurfursten i Bonn; så kunde han fara till Wien 1792. Beethoven stannade i Wien och klarade ekonomin med stöd av några wienska adelsmän. För nu hade Ludwig gjort sig ett namn som pianovirtuos. En av hans mecenater, furst Lobkowitz, beställde sex stråkkvartetter som komponerades 1798 – 1800 och gavs ut året därpå. Stråkkvartett nr 6 börjar med en elegant sats i högt tempo . Beethoven visar att han kan sin Haydn i de abrupta pauserna och snabba skiftena. Adagiot är en skön aria med inledning av förstafiolen. Som kontrast är Scherzot en rytmisk fest med synkoper och egensinnigheter. Den märkliga finalen ”La Malinconia” (melankolin) inleds högtidligt och dramatiskt. Därpå följer en rustik, nästan dansartad del som avbryts av inledningen och sedan bråkar de ända in mot slutet.

Jan Silverudd