Kvah Logotyp

KONSERT I ALLHELGONAKYRKAN MÅNDAG 4 SEPTEMBER 2017

I Allhelgonakyrkan i går fick medlemmar i Kammarmusikens Vänner höra vår egen Bengt Forsberg presentera och spela pianomusik av Julius Röntgen (1855 – 1932) med inslag av hans hustru Amanda Maier Röntgen (1853 – 1894) inför sin kommande skivinspelning. Ibland blir man bortskämd. Vi fick på måndagskvällen en tidig Julklapp/Weinachtsgabe opus 12; nio klaverstycken från 1875. Musik av en ung Julius, där jag kunde höra de stora pianotonsättarna Schumann, Mendelssohn och Chopin eka, men där också en virtuos visar upp sig. Det första stycket var ganska sprättigt på ett kul sätt och en av de avslutande kändes som en yvig tarantella.

Zwiegespräche (ungefär samtal två emellan) opus 19 är odaterad men troligen också från ca 1875. Julius och Amanda har var för sig satt ihop verkets tio stycken. Och här fick vi gissa vilka som var skrivna av Julius respektive Amanda. Och vem säger nej till en tävling där man har 50 % chans att ha rätt? I några av styckena, som alla saknade titlar, var det kanske lättare, som i det tredje lätt polskeartade stycket eller i det fjärde styckets vals i folklig ton. Där kändes Amanda mer rätt. Sjunde styckets gullegull var ”förstås” Julius medan åttonde styckets nästan griegska trolltåg inte alls var Amandas – Julius igen! Och Amanda som inledde ”samtalen” var också den som avslutade de tio styckena, med en allvarlig Schumannreminiscens.

Maestro Forsberg avslutade med en praktfull kärleksgåva från Julius till Amanda; Variationer över en svenska folkvisa opus 11. Vi känner folkvisan som Näckens polska och den var då känd på kontinenten, då Ambroise Thomas på begäran av sopranen Christina Nilsson använde den i sin opera Hamlet 1868. Länk till framförande med Joan Sutherland Då Amanda flera gånger använde visan i sina egna verk är det i och för sig helt möjligt att det var hennes idé. Variationerna skrevs 1874, d.v.s. två år innan de förlovade sig och visar inte bara upp virtuosen utan också stora känslor och en säker formkänsla. Avslutningen är här ingen storståtlig fuga utan allt kokar ned i den vackra ursprungsmelodin igen, med eftertänksamt surr. En förälskad nittonåring! (Om ni har Spotify så finns Mark Andersons inspelning av variationerna på Nimbus att tillgå, om ni inte orkar vänta på Bengts skiva. Ni får förlåta att Anderson inte känner till visan, vilket man hör redan i början när han gör konstiga dragningar.)

Det är bara att bocka och tacka för Bengts musicerande och behärskning av det i många stunder rena pianofyrverkeriet. Att han hela tiden hittar så mycken rolig och ofta okänd musik som han sedan framför som om den var standardrepertoar är snudd på otroligt. En fin förmån för Kammarmusikens Vänner! Vi gick glada och nöjda ut i höstrusket.

För er som undrar om Julius var släkt med Wilhelm Röntgen, den förste Nobelpristagaren i fysik (1901) (och inte är nöjda med mitt förslag att kalla Wilhelm för ”nästonkel”) så stämmer det. Julius farfar var kusin med Wilhelm. Länk till informationen om familien Röntgen.

Jan Silverudd