Kvah Logotyp

Begravning och bröllop kan man inte skynda på och än mindre en pianostämmare. Musikerna på lördagskonserten i Allhelgonakyrkan med Charlotta Grahn Wetter, violin och Daniel Hormazábal Cortés, piano, fick därför kort tid att repetera in sig i rummet innan konserten. Programmet inleddes med en kanske lite för såsig och försiktig Beethoven. Det går ju inte med Ludde. Kanske höll de på att spela in sig fortfarande? Det är annars alltid kul med artister som är i början på karriären; entusiasmen är ofta en bra bonus även om de snubblar ibland. Szymanowskis Myter blev också intressantare med lite mera glöd i fiolen. Han inte bara skriver impressionistiskt läcker musik utan passar som det verkar i förbigående på att förnya violintekniker vilket måste ha varit mums att spela för Charlotta. Här fick hon tävla med lite passande fågelkvitter i träden utanför.

Efter paus var det så Daniels tur att få ta för sig lite mera; i Albert Schnelzers Apollonian Dances för fiol och piano från 2003. Han fick hamra på duktigt. Schnelzer lät skickligt (i det första av de två satserna, tror jag) fiolen gå från att vara obligat ackompanjemang till att pianot fick överta den rollen. Tonsättaren var själv på plats och avslöjade att stycket var kanske världens mest uruppförda stycke; under en tysk turné hade en pr-sinnad violinist till varje lokaltidning berättat att Schnelzers stycke skulle uruppföras just där. Hm. Apollonian Dances fick kvällens varmaste applåder och det var välförtjänt. När jag snodde en autograf av Schnelzer så berättade han att stycket spelats uppåt femtio gånger över världen. Kul, för det är mycket för en levande tonsättare. Kvällen rundades av med ett av Debussys sista verk, violinsonaten. De verkade ha roligast i den tredje och sista satsen, så då hade jag det med.

Trevligt att där nu också finns programkommentarer (av den kunnige Allan Kanter). Jag undrar om den gemensamma faktorn i kvällens konsert var medveten? Alla fyra verken kom från början av sina respektive sekler. Kanske hade de också alla olika inslag av förnyelse i sig? Beethoven genom att ge fiolen en allt starkare egen stämma, Szymanowski med nya speltekniker, Schnelzer med vandrande komp och Debussy med sin förnyade sonatform. Ett fint program i vilket fall och en skön musikkväll som vanligt i Allhelgona.

        Jan Silverudd
2016-05-28-affisch

För mer information om konserten