Kvah Logotyp

Kompositörer:

Bach, Brahms, Piazzolla, Arnold och Iturralde

Medverkande:

Ylva Larsdotter, Peter Friis Johansson, Magnus Holmander och Irina Serotyuk

Program

Johann Sebastian Bach (1685–1750) - Violinsonat
Alice Tegnér (1864-1943) - Violinsonat a-moll > sats 3: Andante
Johannes Brahms (1833–1897) - Violinsonat

Paus

Astor Piazzolla (1921–1992) - Café 1930
Malcolm Arnold (1921–2006) - Sonatina
Pedro Iturralde (f. 1929) - Suite Hellénique

Medverkande - två duos

Ylva Larsdotter, violin, Peter Friis Johansson, piano

Magnus Holmander, klarinett, Irina Serotyuk, ackordeon

Mer information om artister

ylva-larsdotter-foppeschut
Ylva Larsdotter Foto: Foppe Schut

Ylva Larsdotter, violin, växte upp i Sandviken där hon fick sina första fiollektioner av Anders Eriksson. Vid 16 års ålder påbörjade hon sina studier för Ulf Wallin vid Edsberg/Kungl. Musikhögskolan och fortsatte efter fyra år sina studier med Helge Slaatto vid musikhögskolan i Münster.
Redan vid 7 års ålder hade hon sitt första solistframträdande med Sandvikens Symfoniorkester och har sedan dess varit solist med ett antal svenska orkestrar, bland andra Dalasinfoniettan, Sandvikens symfoniorkester och S:T Tomas Orkesterförening. Hon har framträtt med bland andra Pekka Kuusisto, The Danish String Quartet, Philippe Graffin, ZilliacusPerssonRaitinen och Bengt Forsberg. Hon har gästat europeiska festivaler såsom Katrina Internationational Chamber Music Festival, Internationaal Kamermuziekfestival Schiermonnikoog, Fête Musicale de la Forêt och Copenhagen Late Summerfestial och har även framträtt vid ett flertal svenska festivaler och är medlem av Svenska Kammarsolister.
Med motiveringen ”En modig och modern konstnär som med sitt passionerade uttryck tar med sig publiken på en spännande kammarmusikalisk resa” vann Ylva Larsdotter andrapris i Ljunggrenska tävlingen 2015. Under både 2016 och 2017 placerade hon sig först i de nationella provspelningarna till Kungliga Musikaliska Akademiens stipendier och hon har även tilldelats Sandvikens Kultur- och Fritidsnämnds pris 2013.
Ylva har sedan 2018 fast anställning som 2:e konsertmästare i Västerås Sinfonietta.
Hennes senaste framträdande i Allhelgonakyrkan var februari 2018.

p-f-johansson-urban-joeren
Peter Friis Johansson Foto: Urban Joeren

Peter Friis Johansson, piano, har etablerat sig som en av de mest mångsidiga och intressanta pianisterna i den unga generationen. Han har framträtt på några av de mest prestigefyllda scenerna, t.ex. Musikverein i Wien och Concertgebouw i Amsterdam. Som Sveriges Radios P2-artist blev han en återkommande och bejublad solist med Sveriges Radios Symfoniorkester i Berwaldhallen.
Peter har vunnit priser i samtliga svenska tävlingar även utmärkt sig i flertalet internationella tävlingar, bland andra Nordisk Pianotävling 2008 och 2010, Nordisk Pianistkonkurrence 2010 och Scottish International Piano Competition 2010. 2014 vann han första pris och guldmedalj vid International Piano-e-Competition i Fairbanks, Alaska. Han vann även tävlingens särskilda Schubert-pris. Hans senaste framträdande i Allhelgonakyrkan var festival 2008, "3 X Franz!".

ung-och-lovande-christopher-haestbacka
Magnus och Irina Duo Foto: Christopher Haestbacka

Magnus Holmander, klarinett och Irina Serotyuk, accordeon, träffades när de båda gjorde sina masterstudier vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm. Tack vare den mycket ovanliga instrumentkombinationen har duon redan skaffat sig en helt egen och personlig repertoar med bl.a. ett beställningsverk av Andrea Tarrodi. De har flera samarbeten med nutida kompositörer och blandar gärna olika musikstilar. Duons program innehåller allt från impressionism till modern konstmusik med inslag av jazz, slavisk folkmusik och klezmer. 2017 belönades duon med förstapris i en av Sveriges största tävlingar för kammarmusik “Ung & Lovande” med motiveringen “Med lysande artisteri och självklar scennärvaro, suveränt samspel och teknisk briljans, bjuder musikerna in lyssnaren till en unik klangvärld”.
Detta är deras förste framträdande i Allhelgonakyrkan.

Magnus Holmander började spela klarinett i musikskolan när han var 10 år. Efter det har han genomgått mastersutbildning på KMH i Stockholm och studerat för Herman Stefánsson och Emil Jonason. Mellan 2013-2016 har han deltagit som klarinettist, dansare och magiker i Martin Frösts produktion ”Dollhouse and Genesis”. Han har en passion för nyskriven musik och jobbar nära tonsättare som Rolf Martinsson och Anders Hillborg. Magnus blev första vinnaren av den nyinstiftade solisttävlingen Blåsmusikpriset och inför 2019/2020 har han blivit tilldelad Rising Star av European Concert Hall Organisation vilket innebär en omfattande turné bland Europas konserthus.

Irina Serotyuk är född i västra Ukraina där hon också har vuxit upp. Vid 7 års ålder började hon spela ackordeon. Hon har en gedigen utbildning och senast genomfört Masterutbildning på KMH i Stockholm. Hon var finalist i förra årets Solistpristävling och är pristagare i mer än 30 nationella och internationella tävlingar i Europa och framträder som solist med kammar- och symfoniorkestrar.

Programkommentarer

Kvällens konsert är kontrastrik – innan paus barock- och romantisk musik för violin och piano (klaver) och efter paus musik från 1900- och 2000-talet för klarinett och ackordeon, ett ovanligt instrument i kammarmusiksammanhang.

Bland Johann Sebastian Bachs verk intar inte minst de tre sonaterna och tre partitorna för soloviolin en central plats och detta kan ha bidragit till att de sex sonaterna för violin och (ursprungligen) cembalo har hamnat i skymundan trots att de obetingat också är kompositioner av högsta klass. Sonaterna är skrivna under Bachs tjänstgöring vid hovet i Köthen under åren 1717-23, sannolikt under senare delen av denna period. Bachs komponerande var framför allt förlagt till tre tjänstgöringsperioder i hans liv: åren 1708-17 i Weimar där hans skrev det mesta av sin orgelmusik, 1717-23 vid hovet i det lilla furstendömet Köthen, där han skrev huvuddelen av sina instrumentala kompositioner inkl. Brandenburgkonserterna och de många åren 1723-1750 i Leipzig där de stora vokalverken som passionerna, h-mollmässan, de många kantaterna och många andra av de största mästerverken tillkom.

De sex sonaterna för violin och ursprungligen cembalo tillhör alltså perioden i Köthen och utgör ett viktigt bidrag i kammarmusikens utveckling genom att klaverstämman är helt självständigt utformad och inte som vanligt under barocken utgör ett enbart beledsagande s.k. continuoinstrument vars uppgift är att förstärka basstämmorna. Av de sex sonaterna hör vi i kväll sonat nr 3 i E-dur. Sonaten har fyra satser med en för epoken vanlig satsföljd: långsam – snabb – långsam – snabb. Första satsen är influerad av italiensk barockstil, tredje satsen är byggd på en passacaglia med utgångspunkt från en fast baslinje medan de omgivande snabba satserna har en rik kontrapunktik. Rikedomen i denna musik uttryckte inte minst en av Johann Sebastian komponerande söner, Carl Philip Emanuel, som 1774 skrev att han ansåg de sex sonaterna vara ”bland de främsta verken av min vördade fader. De låter fortfarande utmärkta och ger mig stor glädje fastän de är skrivna för mer än 50 år sedan. De innehåller några Adagii som inte hade kunnat komponeras på ett mer sångbart sätt idag.” Citatet visar på den snabba förgängligheten i dåtidens musiksmak men när det gäller Johann Sebastian Bach har ju hans musik i allra högsta grad överlevt alla epoker, om än mer undanskymt fram till c:a 1830 i samband med att Mendelssohn återuppväckte Matteuspassionen.

Innan vi lyssnar på en annan av musikhistoriens giganter spelas som en vacker övergång en sats ur en violinsonat av Alice Tegnér. Alice Tegnér är nog en av Sveriges mest framförda tonsättare men det är inte säkert att alla vet att hon komponerade många av våra mest kända barnvisor, som Mors lille Olle, Bä, bä, vita lamm, Videvisan, Sockerbagarn, När lillan kom till jorden, Ekorrrn satt i granen etc.
Alice Tegnér föddes i Karlshamn och utbildade sig först till lärare men fick efterhand musikutbildning i Stockholm av bland annat Ludvig Norman och Johan Lindegren och skrev utöver barnvisorna mycket annan musik, framför allt vokalmusik som sånger och körverk, däribland ett antal kantater. Alice Tegnér komponerade också instrumentalmusik, oftast kortare stycken för piano med eller utan annat instrument. Violinsonaten i a-moll är med sina fyra satser hennes enda längre kammarmusikverk. I kvällens konsert framförs den korta och vackra tredje satsen med tempobeteckningen Andante och i den kan man kanske höra lite av nordisk folkton.

Violinsonaten komponerades 1901 men hittades först 1982 och detta fynd har en mycket nära anknytning till vår förening. Föreningens nyligen avgångne ordförande David Matscheck och hans hustru Christina Fleetwood hittade manuskriptet i en kista på vinden i Christina Fleetwoods föräldrahem. Christinas mamma Elsa Fleetwood. som var musikdirektör, samarbetade under många år med Alice Tegnér och de turnerade mycket tillsammans i Sverige under 1930-talet och början av 1940-talet. I samband med detta fick Elsa Fleetwood, som också sammanställde en utförlig verkförteckning av Alice Tegnérs verk, ta emot en mängd av Alice Tegnérs manuskript, däribland violinsonaten som alltså hittades på vinden c:a 40 år senare.
I sammanhanget vill vi också påminna om Kammarmusikföreningens sommarfestival 15-18 augusti ”Tongivande kvinnor”, som i år ägnas enbart kvinnliga tonsättare. Det är möjligt att vi då får höra hela Alice Tegnérs violinsonat men detta är i skrivande stund inte helt klart.

Johannes Brahms bevarade kammarmusikproduktion, en av hörnpelarna inom kammarmusiken, består av 24 verk samt ett ofta spelat scherzo för violin och piano (ingår i den s.k. FAE-sonaten) och eventuellt en pianotrio i A-dur från c:a 1855, men det är osäkert om den är komponerad av Brahms, vars starka självkritik medförde att han förstörde ett mycket stort antal av sina kompositioner. Han hade skrivit minst tre inte bevarade violinsonater innan han 1879 publicerade sin violinsonat nr 1 i G-dur op.78, som senare följdes av ytterligare två: i A-dur op. 100 och i d-moll op.108. G-dursonaten komponerades somrarna 1878 och 1879 medan Brahms vistades vid Pörtschach am Wörthersee, en plats i södra Österrike där han fann inspiration till flera av sina stora mästerverk.

Sonaten har tre satser; i den avlutande citerar Brahms två av sina sånger i opus 59: nr 3 ”Regenlied” och nr 4 ”Nachklang” och citatet från den förstnämnda sången har gjort att sonaten fått tillnamnet ”Regenlied” eller på svenska ”Regnsonaten”. Men det är inte enbart den avslutande tredje satsen som har samband med sången utan sångens inledande punkterade motiv hör vi direkt i sonatens inledning och denna punkterade rytm återkommer också i andra satsen. Första satsen, med ett ganska måttfullt tempo, är fylld med melodisk skönhet och en viss melankoli som vi också kan finna hos andra verk av Brahms. Den långsamma andra satsen är huvudsakligen lugn men med ett mer dramatiskt mellanparti som med sin punkterade rytm i fr.a. pianot kan ge associationer till en sorgmarsch. Sista satsen är rörligare än de båda föregående och bygger som nämnts på de båda sångerna. I slutet av satsen hör vi också en återklang från andra satsen och på detta sätt knyter Brahms ihop sitt mästerliga verk.

Efter pausen (och kanske en kopp kaffe?) förflyttar vi oss c:a 90 år tillbaka i tiden och lyssnar på ”Café 1930” av den argentinske tangomästaren Ástor Piazzolla. Piazzolla föddes i Argentina av italienska föräldrar men familjen flyttade till New York när Piazzolla var fyra år gammal. Där växte han upp i en ganska hård omgivning men hans musikintresse utvecklades tidigt och han lärde sig spela bandoneon (liksom ackordeon en typ av dragspel) och drogs framför allt till tangomusiken och 11 år gammal skrev han sin första tango. 1934 träffade han den tidens obestridde tangomästare, sångaren Carlos Gardell, och erbjöds året efter av Gardell att följa med på en turné, men Piazzollas pappa motsatte sig detta. Detta visade sig vara ett försynens förbud för under turnéresan kraschade Gardells flyplan och alla ombord omkom!
Piazzolla flyttade 1937 tillbaka till Argentina och Buenos Aires. Han utbildade sig bland annat hos den berömde argentinska tonsättaren Alberto Ginastera. Piazzolla studerade konstmusik under dagtid, inte minst tidens stora tonsättare som Bartók, Stravinskij och Ravel, medan han på nätterna spelade på tangoklubbar. Studierna fortsatte kontinuerligt och inte minst viktig var hans studietid hos Nadia Boulanger i Paris på 1950-talet. Han turnerade också mycket och hans användande av tango inom konstmusiken blev banbrytande. Piazzolla skapade en ny tangoform, tango nuovo, med inflytande från såväl jazz som konstmusik med bland annat avancerad harmonik, kontrapunkt och användande av äldre musikaliska former som passacaglia.

Piazzolla komponerade ett antal verk för orkester och solokonserter för bandoneon men mest framgång hade han med kompositioner för mindre ensembler, som kvällens verk ”Café 1930”, som ingår i kompositionen ”Histoire de Tango” som Piazzolla ursprungligen skrev för flöjt och gitarr 1986 men som framförs med många olika instrumentkombinationer och inte minst passande är ju ackordeon med tanke på Piazzollas eget favoritinstrument bandoneon. I ”Histoire de Tango” vill Piazzolla ge en bild av tangons historia i fyra satser: ”Bordello 1900”, ”Café 1930”, ”Nightclub 1960” och ”Concert d'Aujourd'hui” och han försåg varje sats med förklarande programtext. ”Café 1930” är inte dansmusik utan musik att lyssna på och kanske sjunga till. Det är en mer musikalisk och romantisk tango, musiken är långsammare och med nya, ofta melankoliska, harmonier.

Malcolm Arnold föddes och växte upp i Northumberland i nordöstra England. I familjen spelades mycket musik och Malcolm Arnold inriktade sig på trumpet. Han nådde efterhand hög klass och tjänstgjorde under 1940-talet som solotrumpetare i flera av de främsta engelska symfoniorkestrarna. 1948 bestämde han sig emellertid för att enbart ägna sig åt komponerande och han blev också en mycket välkänd kompositör i England. Men sina största framgångar fick han inte inom den traditionella konstmusiken utan inom andra genrer, inte minst filmmusik, t.ex. till ”Bron över floden Kwai” (men den berömda marschen i filmen har en annan upphovsman). Hans nio symfonier framförs dock med jämna mellanrum och har också spelats in på skiva flera gånger.

Klarinettsonatinen, skriven för klarinett och piano, blev färdig 1951 och uruppfördes samma år med den sedermera mycket berömde dirigenten Colin Davis som klarinettist. Sonatinen består av tre korta satser: första satsens energi och snabbt omväxlande rytmik med en del jazzinfluenser följs av en huvudsakligen stilla och vacker långsam sats medan sonatinens avslutningssats leder tankarna till en intensiv dans med utmaningar för båda musikerna.

Kvällens avslutande tonsättare, spanjoren Pedro Iturralde, är inte ett namn vi möter ofta på våra breddgrader men i Spanien är han en respekterad kompositör och solist. Han började spela klarinett och saxofon vid 9 års ålder och vid 11 års ålder framträdde han första gången som saxofonsolist. På Musikkonservatoriet i Madrid studerade Iturralde också piano och harmonilära. Som saxofonsolist har han framträtt med bl.a. Spaniens nationalorkester och med dirigenter som Celibidache, Markevitj och Frühbeck de Burgos. Iturralde startade också en egen jazzkvartett och har i sina kompositioner på ett banbrytande sätt förenat jazz och flamenco.

Iturralde, som fyller 90 år i juli, har under sina många turnéer påverkats av olika musikstilar som han inkorporerat i sin musik. Förutom jazz och flamenco är han också påverkad av annan folkmusik men också av konstmusik och han kan påminna om Piazzolla i sina eklektiska och gränsöverskridande kompositioner. Detta kan vi också höra i kvällens verk ”Suite Hellénique”, ursprungligen komponerad för saxofonkvartett men den finns i många olika versioner. Sviten visar påverkan från olika musikstilar, inte minst från den grekiska dansen Kalamatianos.

Allan Kanter