Kvah Logotyp

Kompositörer:

Brahms med vänner

Medverkande:

Kjell Fagéus, Jesper Harryson, Kristofer Öberg, Julia Kretz-Larsson, Klara Hellgren, Bernt Lysell, Johanna Persson, Ylvali Zilliacus, Kati Raitinen, Per Nyström, Bengt Forsberg

Fredagens konsert inleds med fyra korta pianoverk av fyra kvinnor som stod Brahms nära, både som vänner och tonsättarkollegor. Fyra starka kvinnor som påverkade såväl kulturen som politiken: Clara Schumann, Elisabeth von Herzogenberg, Amanda Maier och Ethel Smyth.

Program

Clara Schumann (1819-1896) - nr 3 Agitato ur Tre romanser op 21
Elisabeth von Herzogenberg (1847-1892) - nr 6 Andante-Vivace ur Åtta pianostycken
Amanda Maier (1853-1894) - Andantino
Ethel Smyth (1858-1944) - Sonat nr 3 > sats 1 Allegro

Bengt Forsberg, piano

Walter Rabl (1873-1940) - Kvartett för klarinett, violin, violoncell och piano Ess-dur

Kjell Fagéus, klarinett, Julia Kretz-Larsson, violin,
Kati Raitinen, cello, Bengt Forsberg, piano

Heinrich von Herzogenberg (1843 -1900) - Trio för oboe, horn och piano D-dur op.61

Jesper Harryson, oboe, Kristofer Öberg, valthorn,
Bengt Forsberg, piano

Johannes Brahms (1833-97) - Saraband a-moll WoO 5 för piano

Bengt Forsberg, piano

Johannes Brahms - Stråkkvintett nr 1 F-dur op.88

Bernt Lysell och Klara Hellgren, violin,
Johanna Persson och Ylvali Zilliacus, viola,
Per Nyström, cello

Medverkande

Bengt Forsberg, piano, Kjell Fagéus, klarinett,
Julia Kretz-Larsson, Bernt Lysell, och Klara Hellgren, violin,
Johanna Persson och Ylvali Zilliacus, viola,
Kati Raitinen och Per Nyström, cello,
Jesper Harryson, oboe, Kristofer Öberg, valthorn,
Konstnärlig ledare: Bengt Forsberg

kjell-fageus
Kjell Fagéus, klarinett Foto: från amt.yt
julia-maria-kretz-%40mahler-chamber-orchestra
Julia Kretz-Larsson, violin @Mahler Chamber Orchestra
kati-raitinen-miki-anagrius
Kati Raitinen, cello Foto: Miki Anagrius
jesper-harryson-kungliga-filharmonikerna
Jesper Harryson, oboe Foto: Kungliga Filharmonikerna
kristofer-oeberg-kungliga-filharmonikerna
Kristofer Öberg, valthorn Foto: Kungliga Filharmonikerna
nils-erik-sparf-%40aryehoron
Nils-Erik Sparf, violin Foto: Aryeh Oron
klara-hellgren-foto-tina-axelsson
Klara Hellgren, violin Foto: Tina Axelsson
johanna-persson-miki-anagrius
Johanna Persson, viola Foto: Miki Anagrius
ylvali-zilliacus
Ylvali Zilliacus, viola Foto: Sarah Wijzenbee
bernt-lysell-miu
Bernt Lysell, violin Foto: från musikiuppland
per-nystroem-emanuel-schutt
Per Nyström Foto: Emanuel Schütt
bengt
Bengt Forsberg, piano Foto: Arto Tulima

Programkommentar

clara-schumann
Clara Schumann

Clara Schumann: Mest känt är antagligen den djupa vänskapen mellan Clara Schumann (1819–1896) och Brahms. Clara och hennes man Robert Schumann tog Brahms under sina vingar och lät honom tidvis bo hos paret. Robert insåg tidigt Johannes Brahms storhet och mellan Johannes och Clara uppstod en såväl privat som professionell ömsesidig förtrolighet, som bland annat utmynnade i att Brahms förklarade och beskrev sina pågående tonsättningar för Clara.
För sin samtid var Clara Schumann av de absolut största pianovirtuoserna. Hon var nio år vid den
offentliga debuten, men hennes karriär satte fart från 1837 i samband med mötet med Robert Schumann. När paret trots stort motstånd från fadern gifte sig 1840 blev hennes framträdande mer sparsamma. En bidragande orsak var att paret tillsammans fick åtta barn. Efter Roberts frånfälle 1856 började hon turnera igen, i såväl England som i Tyskland. Hon invaldes 1870 som ledamot i Kungliga Musikaliska Akademien i Stockholm.
Claras far, Friedrich Wieck, gav henne den första utbildningen, men Clara gick också hos Heinrich Dorn som senare skulle bilda musikhögskolan i Köln. Bland Claras kompositioner kan nämnas hennes pianokonsert i a-moll från 1833–35 som alltmer ofta spelas. Clara Schumanns styrka ligger dock i hennes kammarmusik med en pianotrio, en relativt omfattande verklista för piano och nära 30-talet sånger.

elisabeth-von-herzogenberg
Elisabeth von Herzogenberg

Elisabeth von Herzogenberg (1847–92) föddes i Paris, men växte upp i Österrike. Hennes far var ambassadör i Paris och hade varit elev till Frederic Chopin. När familjen flyttade till Wien 1853 blev Julius Epstein, tidens store pedagog och pianist, lärare till Elisabeth.
Epstein tyckte att hans elev var naturligt begåvad med ett stort musikaliskt minne. Dessutom var hon vacker, rolig, snabbtänkt och charmig. Epstein slog fast att det var fullständigt omöjligt att inte bli kär i denna Elisabeth. Johannes Brahms fick ta över undervisningen men efter en mycket kort tid återgick Elisabeth till Epstein. Brahms skyllde på att han inte ville ta ifrån den gamle lärare sin elev, men kanske han hade fallit för henne. (Brahms hade länge ett porträtt av henne vid sitt skrivbord.) Elisabeth gifte sig 1869 med Heinrich von Herzogenberg.
Elisabeths begåvning som musiker gjorde att Brahms kunde lita på hennes omdöme eftersom hon alltid var ärlig och han skickade flera av sina verk till henne. "Jag kan inte förklara vad som fyller mig med entusiasm om jag inte samtidigt kan tala om vilka verk som lämnar mig likgiltig", skrev hon en gång till Brahms.

amanda-maier-roentgen
Amanda Maier-Röntgen

Amanda Maier-Röntgen – Andantino: Amanda Maier-Röntgen (1853–1894) är född i Landskrona där fick hon sin första undervisning av sin far Carl Eduard Maier. 16 år gammal styrde hon kosan till Stockholm och studerade violin,harmonilära med mera vid nuvarande Musikaliska Akademien och tog 1872 sin examen som musikdirektör som första kvinna i Sverige. Ett år senare gick färden till Leipzig, vid den tiden den stora musikstaden på kontinenten. Här skrev Amanda Röntgen bland annat violinsonaten i h-moll och den numera
allt mer spelade konserten för violin och orkester. Studierna fortsatte i violin för Engelbert Röntgen, konsertmästare vid Leipzigs Gewandhausorchester, en av världens äldsta orkestrar.
Lärarens son, tonsättaren Julius Röntgen, studerade hon också för och 1880 gifte sig paret i Landskrona, men flyttade därefter till Amsterdam där maken fått anställning.
I samband med giftermålet upphörde Amanda Maiers många tidigare turnéer både i Sverige och
utomlands. Men hon och maken öppnade musikalisk salong i Am sterdam där Johannes Brahms, Edvard Grieg, Anton Rubinstein, Joseph Joachim och andra gärna träffades för att musicera.
Amanda Maier-Röntgen skrev flera verk för piano. Ett sent upptäckt verk är hennes pianotrio i Ess-dur som Bengt Forsberg, Cecilia Zilliacus och Kati Raitinen, uruppförde tidigare i år. Hennes sista verk blev en pianokvartett (1891) under en resa till Norge då paret Röntgen
besökte sin vän Edvard Grieg.

ethel-smyth
Ethel Smyth

Ethel Smyth: (1858–1944) var en kämpe. Ethel Smyths Amanda Maier-Röntgen far, en före detta militär, var starkt emot att dottern skulle bli tonsättare. Efter övertalning studerade hon ett tag på konservatoriet i Leipzig, men tröttnade på den låga kvalitén och engagerade istället
tonsättaren Heinrich von Herzogenberg som lärare.
Ethel Smyth tillhörde suffragettrörelsen, den brittiska rörelsen för kvinnlig rösträtt. Hennes March for women från 1911, blev rörelsens "nationalsång". Efter en aktion med krossade fönster - en av rörelsens klassiska tillvägagångssätt - satt Ethel i fängelse i två månader. Det påstås att hon dirigerade sina kamraters sång utanför fängelset i sin kampsång med en tandborste genom gallret i fönstret. När hon inte demonstrerade utövade hon gärna både golf och tennis. Kär blev hon också i Virginia Woolf, som dock värjde sig. Men vänner blev de.
Mycket nära vän blev hon också med Johannes Brahms. Men hon tyckte inte att han var någon särskilt bra dirigent, att han skrämde bort kvinnor genom sin oförmåga att uppföra sig, han drack öl och mängder med svart kaffe. Man han var trofast mot sina vänner och hjälpte många kommande tonsättare.
Bland hennes tonsättningar kan nämnas en av hennes sex operor Der Wald den första operan skriven av en kvinna, som sattes upp på Metropolitan i New York. Bland hennes sakrala verk kan nämnas Mässa i D, flera stråkkvartetter, kvintetter och pianotrior. Redan 1913 började hon känna av hörselnedsättningar och övergick 1934 då hon var helt döv, till att bli författare. Inte oväntat fick Ethel Smyth höra att när hon skrev kraftfull och rytmisk musik, då saknade verken kvinnlig charm. Och när hon skrev lite mjukare, melodiösa tongångar, då nådde hon inte upp till sina manliga kollegors nivå.

walter-rabl
Walter Rabl

Walter Rabl vann 1896 med sin kvartett för klarinett, violin, violoncell och piano första pris i en tävling för unga tonsättare. Bakom priset stod Wiens musikaliska akademi. Juryns ordförande hette Johannes Brahms som gillade stycket, men inte tonsättaren. Brahms rekommenderade detta verk tillsammans med tre andra kammarmusikverk till sin förläggare, som gav ur Rabls verk påföljande år.
Vem var då denne Walter Rabl? En skicklig pianist, född i Wien, studerade bland annat vid Mozarteum i Salzburg. I Wien utvecklade Rabl sitt dirigerande och var dels konstnärlig ledare för den tyska musikverksamheten i Madrid, dels under åren 1915–1924 musikdirektör i Magdeburg. Rabl framförde många verk av den tidens nya tonsättare som Gustav Mahler, Karl Goldmark, Franz Schreker.
Under sina turnéer i USA och Kanada 1929 blev han uppmärksammad som interpret av såväl Richard Wagners som Richard Strauss operor. Efter sin "pensionering" som dirigent ackompanjerade och vägledde han flera framstående sångare.
Förutom ovan nämnda kammarverk, skrev Rabl en violinsonat, flertalet operan Liane, baserad på en gammal saga. Fram till det verket hade Rabl inspirerats och påverkats av Brahms och Robert Schumann. Men med sin opera närmade han sig Richard Wagner.
Kvällens verk av Walter Rabl - kvartett för klarinett, violin, violoncell och piano i Ess-dur, kan mycket väl vara det första verket i den instrumenteringen. Rabl tillägnade verket Johannes Brahms.

heinrich-von-herzogenberg
Heinrich von Herzogenberg

Heinrich von Herzogenberg (1843–1900), vars fullständiga namn var Heinrich Picot de Peccaduc, freiherr von Herzogenberg, var österrisk tonsättare och dirigent, född i Graz. Hans första namn kan man härleda till hans franska ursprung. Heinrich studerade för dirigenten och tonsättaren Felix Otto Dessoff, nära vän till Johannes Brahms och som för övrigt uruppförde dennes första symfoni 1876.
von Herzogenberg grundade 1874 Leipzig-Bach föreningen där han också blev dess föreståndare. Mot slutet av sitt liv blev han professor i komposition vid musikhögskolan i Wien. Han var gift med Elisabeth von Herzogenberg, en av kvällens kvinnliga tonsättare. Ethel Smyth, också hon en av festivalens kompositörer, var elev till Herzogenberg.
Efter studier av Johann Sebastian Bach, blev von Herzogenberg intresserad av den klassiska formen och stor beundrare av Johannes Brahms. Bland annat skrev denne Heinrich Variationer över ett tema av Johannes Brahms för fyra händer, op. 23, som bygger på en sång - De sörjande (op.7 no.5) av Brahms. Däremot var Brahms inte riktigt lika översvallande gentemot sin beundrare. Det var först mot slutet av sitt liv som Brahms gav sin kollega lite erkännande med orden att Herzogenberg kunde göra mycket mer än många andra. von Herzogenbergs musik står på egna ben, med en egen stil. Men i hans pianomusik går det att känna igen Robert Schumann och Herzogenbergs kammarmusik är inspirerad av Brahms.
Bland hans verk kan nämnas åtta symfonier, fem stråkkvartetter, två pianotrior tillägnade Johannes Brahms och en kvintett för piano och blåsare. Hans trio för oboe, horn och piano tillkom 1889. Kombinationen är relativt ovanlig och här visar von Herzogenberg att han är sin "egen" tonsättare.

Johannes Brahms– Saraband a-moll: Sarabanden är ursprungligen en livlig 1500-talsdans med gitarr, kastanjetter och sång sång från Spanien. Under 1600-talet tog det franska hovet över sarabanden och förvandlade den till en långsammare och mer allvarlig dans. Den ingår mycket ofta i sviter, inte minst i Bachs sviter för solocello, soloviolin och piano.
Johannes Brahms saraband i a-mollan knyter till den barocka stilen där betoningen ska ligga på andra slaget i takten. Första delen är en melodi i åtta takter som repeteras. Andra delen har en snabb ornamenterad form i barockstil. Melodin i sarabanden använde Brahms nästan 30 år senare i den långsamma satsen i stråkkvintetten som spelas efter sarabanden.

Johannes Brahms - Stråkkvintett nr 1, F-dur, op. 88 (1882): Brahms skrev två stråkkvintetter, den andra i G-dur är från 1890. Men det var inte Brahms första försök. Runt 1860 skrev han en kvintett i f-moll. Den skulle senare omarbetas, först till en sonat för två pianon och senare i sin slutgiltiga form som den berömda pianokvintetten.
I f-mollkvintetten använde Brahms, likt Schubert, två celli. Men i de senare kvintetterna gör han som Mozart och instrumenterar med två violor.
Den första kvintetten är ett ljust verk som Brahms skrev under en vistelse i Bad Ischl nära Salzburg. Han var nöjd med arbetet och lär ha sagt att "ni har aldrig fått ett så vackert verk av mig".

Pär Trehörning