Kvah Logotyp

Kompositörer:

Brahms, Dvořák, Goetz, Huber, Joachim, Schumann

Medverkande:

Anne Sofie von Otter, Nils-Erik Sparf, Bernt Lysell, Johanna Persson, Andreas Brantelid, Kati Raitinen, Bengt Forsberg, Roland Pöntinen

Musik av vännerna Antonín Dvořák, Hermann Goetz, Hans Huber, Joseph Joachim och Robert Schumann plus ett antal Brahms sånger och hans suveräna pianokvartett nr 3

Program

Antonín Dvořák (1841-1904) - Slavisk dans op 46:3 Ass-dur
och Legend op 59:10 b-moll
Hans Huber (1852-1921) - Variationer över ett tema av Brahms för fyrhändigt piano

Bengt Forsberg och Roland Pöntinen, piano

Hermann Goetz (1840-1876) - Pianokvartett E-dur op. 6

Nils-Erik Sparf, violin, Bernt Lysell, viola,
Andreas Brantelid, cello, Bengt Forsberg, piano

Robert Schumann (1810-1856) - - Geistervariationen Ess-dur för piano

Bengt Forsberg, piano

Joseph Joachim (1831-1907) - Hebreiska melodier för viola och piano op.9

Johanna Persson, viola, Bengt Forsberg, piano

Johannes Brahms (1833-97) - Sånger
Eine gute, gute Nacht (Daumer) op 59:6
Sapphische Ode (Schmidt) op 94:4
Ach, wende diesen Blick (Daumer) op 57:4
Es träumte mir (Daumer) op 57:3
Dort in den Weiden (folkvisa) op 97:4
Sommerabend (Heine) op 85.1
Sonntag (folkvisa) op 47:3

Anne Sofie von Otter, mezzosopran,
Bengt Forsberg, piano

Johannes Brahms (1833-97) - Pianokvartett nr 3 c-moll op.60

Roland Pöntinen, piano, Bernt Lysell, violin,
Johanna Persson, viola, Kati Raitinen, cello

Medverkande

Anne Sofie von Otter, mezzosopran,
Bengt Forsberg, piano, Nils-Erik Sparf, violin,
Bernt Lysell, violin & viola, Johanna Persson, viola,
Andreas Brantelid och Kati Raitinen, cello,
Roland Pöntinen, piano,
Konstnärliga ledare: Bengt Forsberg

anne-sofie-von-otter-mats-baecker
Anne Sofie von Otter, mezzosopran Foto: Mats Bäcker
bengt
Bengt Forsberg, piano Foto: Arto Tulima
nils-erik-sparf-%40aryehoron
Nils-Erik Sparf, violin Foto: Aryeh Oron
bernt-lysell-miu
Bernt Lysell, violin & viola Foto: Musik i Uppland
johanna-persson-miki-anagrius
Johanna Persson, viola Foto: Miki Anagrius
andreas-brantelid-photo-marios-taramides
Andreas Brantelid, cello Foto: Marios Taramides
kati-raitinen-miki-anagrius
Kati Raitenen, cello Foto: Miki Anagrius
roland-poentinen
Roland Pöntinen, piano Foto: från hans hemsida

Programkommentar

hans-huber
Hans Huber

Hans Huber räknas som en av de främsta schweiziska tonsättarna under andra hälften av 1800-talet. Hubers föräldrar var skickliga amatörmusiker och sonen Hans sneglade först åt körsång men insåg tidigt sin talang för pianot. Med tiden blev han såväl pianist som pedagog och direktör för musikhögskolan i Basel 1896.

Hans Hubers senromantiska stil med frodighet och en frisk, pulserande rytmik inspirerades av bland andra Robert Schumann, Franz List, Richard Wagner och inte minst Johannes Brahms. Hubers fyra pianokonserter har fyra satser, liksom Johannes Brahms stora B-dur konsert från 1881, istället för de traditionella tre.

Bland Hubers kammarmusik kan nämnas flera pianotrior, piano-kvartetter och pianokvintetter, en kvintett för piano och blåsare från 1914 och violinsonater. Flera av Hubers verk för piano är för fyra händer, ibland tillsammans med kör eller soloröster. 1888 publiceras det stora verket Preludium och fugor i alla tonarter för piano fyra händer. Förebilden är naturligtvis Bachs Das wohltemperierte Klavier.

Kvällens verk - Variationer över en vals av Johannes Brahms för fyra händer (opus 71) - skrevs 1884 och är tillägnat Brahms. Valsen, en av Brahms mest kända och älskade pianoverk, ingår i tonsättarens opus 39, 16 valser för piano.

Brahms skev de här valserna 1865 när han var i Wien, som ett slags hyllning till staden och dess valstraditioner - Brahms med flera andra tonsättare var imponerade av valskungen Johann Strauss. Valserna är i originalversion för fyra händer, men finns i version för två händer. Hans Hubers valde nummer 15 i A- dur för sina variationer. En lite återhållen och nästan lyrisk melodi på bara en och en halv minut.

Som gjord för variationer, säger Bengt Forsberg. Hubers bearbetning är stort upplagt och närmare 15 minuter långt. Bra musik om man så säger.

hermann-goetz
Hermann Goetz

Hermann Goetz: (1840–1876), denne begåvade tonsättare, kär vän till och beundrad av Brahms, blev bara 36 år. Studerade först filosofi och matematik i födelseorten och Königsberg och därefter senare på det av Julius Stern 1850 öppnade Stern-konservatoriet, fortfarande verksamt under namnet Julius-Stern-institutet som en del av Berlins konstuniversitet.

Hermann Goetz fick undervisning av såväl denne Julis Stern som Hans von Bülow, Richard Wagners dirigent. Även om Goetz prövade på att skriva musik redan vid 17 års ålder, är hans produktion koncentrerad till hans sista tid i livet. Ett par symfonier, två operor, två pianokonserter och några sånger kan nämnas, liksom pianokvintetten i c-moll från 1867 och hans pianotrio i g-moll från 1863.

Goetz musik föll i glömska under nära ett århundrade. Och även om Gustav Mahler satte upp ett par av hans orkesterverk, är det först nu tack vare inspelningar som vi kan glädja oss åt hans kompositioner.

Goetz var ingen radikal förnyare utan höll sig till den romantiska traditionen, främst påverkad av såväl Mendelssohn som Schumann. Det finns mycket lyrik i hans musik liksom en skicklighet att utveckla olika teman. Hans pianokvartett, tillägnad Johannes Brahms, är ett bra exempel på detta. Ett inspirerande verk med såväl djupt allvar som ungdomlig entusiasm.

robert-schumann
Robert Schumann

Robert Schumann (1810–1856) är känd bland annat för sin pianokonsert, flera symfonier, en mängd sånger, flera verk för piano och stråkar, exempelvis pianokvintetten i Ess-dur (ledmotiv i Ingemar Bergmans Fanny och Alexander) och inte minst en omfattande pianomusik.

Vänskapen mellan Robert Schumann, Clara Schumann och Johannes Brahms är sannolikt en av romantikens mest viktiga och utvecklande relationer. Brahms besökte paret i Düsseldorf 1853 och stannade i fyra veckor. Den 23 år äldre Robert såg Brahms storhet, kallade honom geni och den kommande räddaren av tysk musik. I samband med Roberts sjukdom 1854, då han blev intagen på sjukhus, och de sista två åren av sitt liv, bodde Johannes mer eller mindre hos Clara, katalogiserade Roberts verk och var ett stort stöd för Clara under Roberts sjukdom. Antagligen med dubbla känslor eftersom det mest tyder på att Brahms var hopplöst förälskad i Clara.

Efter Roberts död 1856, fortsatte vänskapen mellan Clara och Johannes. De skrev till varandra och skickade sina verk till varandra för kritik och uppmuntran. Clara avled 1896, ett år före Johannes Brahms. Robert Schumann skrev Geistervariationer strax innan han togs in på mentalsjukhus. Geist betyder ande, och det var musik från andar som Robert hörde. En lika underbar som skrämmande musik, ett slags uppenbarelse som likväl kunde leda till helvetet. Efter att ha skrivit ner temat och påbörjat de fem variationerna, försökte Robert plötsligt ta livet av sig genom att kasta sig i floden Rhen. Han överlevde dock och lyckades fullborda sitt verk som gavs ut postumt, därav opusbeteckningen.

joseph-joachim
Joseph Joachim

Joseph Joachim (1831–1907) var en av det sena 1800-talets största violinister. Vid tolv års ålder uppförde han - med Felix Mendelssohns moraliska stöd - Beethovens violinkonsert i London. Därefter var konserthusen öppna för Joachim.

Joseph Joachim var nära vän med paret Robert och Clara Schumann och när Robert avlidit genomförde Clara och Joachim en mängd turnéer och spelade då bland annat Brahms pianokvartett i A-dur. Det var också Joseph Joachim som presenterade Brahms för Schumann.

Joachim spelade i första hand de klassiska mästarna som Bach, Beethoven, Mendelssohn, Spohr och Brahms och strävade efter att återge tonsättarnas intentioner framför rent effektsökeri. Johannes Brahms skrev såväl sin violinkonsert som dubbelkonserten för violin och cello för Joseph Joachim. Han bildade 1869 sin egen stråk-kvartett, som ansågs vara den främsta i Europa, framför allt när det gällde framförandet av Beethovens sena kvartetter.

1868 utsågs Joachim till direktör för den nya Musikhögskolan i Berlin, invaldes som ledamot av Kungliga Musikaliska Akademien i Stockholm 1870 och besökte Sverige i sällskap med sin hustru, altsångerskan Amalie Schneeweiss.

Bland Joachims verk kan nämnas tre violinkonserter, några ouvertyrer och flera pianoverk. De Hebreiska melodierna för viola och piano med undertiteln Efter intryck av Byrons sånger, skrevs 1854–55.

Johannes Brahms sånger: Trots att Brahms för många är mest känd för sina större verk, är det nog i tonsättningarna för rösten som Brahms är som mest personlig och där Schubert och Schumann var viktiga influenser för Brahms. Han skrev drygt 200 romanser för röst och piano. Bland dem kan nämnas Fyra allvarliga sånger (op. 121) från Joseph Joachim 1896 är ett av tonsättarens sista verk. Verken har satts i samband med Clara Schumanns död, men Brahms skrev sångerna före hennes död. En av Johannes Brahms mest kända sånger för röst och piano är hans vaggvisa - "Nu i ro, slumra in", från 1868.

Johannes Brahms - pianokvartett nr 3 c-moll, op. 60 (1875): Man kan betrakta Johannes Brahms tredje och sista pianokvartett som ett slags retrospektiv över hans tonsättargärning inom kommarmusiken. Inalles skrev Brahms tre pianokvartetter. De två första (op. 25 och 26) sammanställde han 1855. Samma år påbörjade han arbetet med kvällens kvartett. Då omfattade verket bara två satser. Men Brahms var inte nöjd utan lade arbetet åt sidan. Något år senare fick han ihop ett scherzo, men mer blev det inte då. Först 1869 tog han tag i kvartetten, gav det opustalet 54, men krävde av sin förläggare att fördröja publiceringen. Efter några justeringar var så verket färdigt 1874.

Brahms var dock inte nöjd utan bad förläggaren Fritz Simrock att på försättsbladet illustrera verket med en pistol riktad mot Brahms huvud. Så att lyssnaren skulle förstå vad det var för musik.

Kvartettens första och tredje satser är således från 1855/56, scherzot ungefär mellan 1857 och 1861 och den avslutande satsen från 1874. Brahms själv lär ha förklarat att verket "talade med mig på ett mycket märkligt sätt." Och i kvartetten möter vi ungdomlig ymnighet med den äldre Brahms, mästaren i att skapa och utveckla teman och motiv. Samtidigt var Brahms själv osäker på om hans i sig skickliga tonsättarförmåga verkligen speglade hans innersta känslor.

Pär Trehörning