Kvah Logotyp

Kompositörer:

Dvořák, Stenhammar och Brahms

Medverkande:

Bengt Forsberg, Roland Pöntinen, Nils-Erik Sparf, Trio ZPR, Julia Kretz-Larsson, Andreas Brantelid

Festivalfinal med musik av Dvořák, Stenhammar och Brahms

Program

Antonín Dvořák (1841-1904) - Legend op 59:6 ciss-moll
och Slavisk dans op 46:8 g-moll

Bengt Forsberg och Roland Pöntinen, piano

Wilhelm Stenhammar (1871-1927) - Allegro brillante Ess-dur för pianokvartett

Trio ZPR och Roland Pöntinen, piano

Johannes Brahms (1833-1897) - Pianokvintett f-moll op.34

Bengt Forsberg, piano,
Nils-Erik Sparf och Cecilia Zilliacus, violin,
Johanna Persson, viola, Andreas Brantelid, cello

Johannes Brahms - Klarinettkvintett h-moll op.115

Hermann Stefánsson, klarinett,
Nils-Erik Sparf och Julia Kretz-Larsson, violin,
Johanna Persson, viola, Kati Raitinen, cello

Medverkande

Bengt Forsberg och Roland Pöntinen, piano, Trio ZPR,
Nils-Erik Sparf, Julia Kretz-Larsson och Cecilia Zilliacus, violin,
Johanna Persson, viola, Kati Raitinen och Andreas Brantelid, cello,
Hermann Stefánsson. klarinett
Konstnärlig ledare: Bengt Forsberg

roland-poentinen
Roland Pöntinen, piano Foto: från hans hemsida
zpr-foto-mats-lundqvist
Trio ZPR Foto: Mats Lundqvist
nils-erik-sparf-%40aryehoron
Nils-Erik Sparf, violin Foto: Aryeh Oron
cecilia-zilliacus-mia-marin
Cecilia Zilliacus, violin Foto: Mia Marin
johanna-persson-miki-anagrius
Johanna Persson, viola Foto: Miki Anagrius
andreas-brantelid-photo-marios-taramides
Andreas Brantelid, cello Foto: Marios Taramides
hermann-stefansson-kungliga-filharmonikerna
Hermann Stefánsson, klarinett @Kungliga Filharmonikerna
julia-maria-kretz-%40mahler-chamber-orchestra
Julia Kretz-Larsson, violin @Mahler Chamber Orchestra
bengt
Bengt Forsberg, piano Foto: Arto Tulima

Programkommantar

wilhelm-stenhammar
Wilhelm Stenhammar

Stenhammar: Stockholmaren Sten lämnade i revolt skolan 1888 för att spela piano och komponera. Men han fortsatte studera piano för dåtidens store, Richard Andersson, och komposition för både Andreas Hallén och Emil Sjögren. Som 19-åring skapar Wilhelm Stenhammar ett av svensk körmusiks standardverk, Tre körvisor.

Stenhammars påverkan av Wagner är tydlig i vikingaoperan Tirfing, medan man i symfoni nr 1 F-dur förstår att karln måste ha hört Bruckner. Brahms är en annan förebild, tydligast kanske i den brett upplagda första pianokonserten och i första stråkkvartetten. Personligen har jag alltid tyckt att den magnifika första pianofantasin från 1895 visar på samma stora pianofingrar som hos Brahms.

I sitt ensatsiga verk för pianokvartett från våren 1891 visar en knappt 20-årig Stenhammar framfötterna; det ståtliga huvudtemat presenteras unisont och den briljanta satsen får flöda med lyriska avbrott till slutet. Pianot spelar hela tiden men det är ingen pianokonsert vi hör. Trots alla år med Aulinkvartetten blev det sedan aldrig någon pianokvintett.

Brahms: 1862 fullbordar Brahms en stråkkvintett för två violiner, viola och två violonceller. Vännen Joseph Joachim är med och spelar igenom och tycker det är lite mesigt harmoniskt, medan Clara Schumann undrar om det inte skulle passa bättre som en sonat för två pianon. Brahms lyssnade på kritiken och skrev om. Johannes och Clara framförde verket som sonat för två pianon flera gånger, men hon undrar om inte verket skulle bli ännu bättre för pianokvintett. Han lyssnar åter på Clara och 1864 är pianokvintet- ten klar. Nu är Clara nöjd.

Sin vana trogen förstör han originalversionen, men låter publicera versionen för två pianon som opus 34b. (Pianisten Antony Gray har gjort ett försök att återskapa stråkkvintetten. Brahmsvännen Theodor Kirchner har arrangerat verket för fyrhändigt piano.) Verket uruppförs i Leipzig 1866.

Oxfordprofessorn Ivor Keys menar att Brahms redan i de första unisona takterna i allegrot visar upp sitt material och sedan skickligt varierar det och låter nya teman växa fram. Man ska inte skriva folk på näsan om musik, så tänk inte i tredje satsen som jag att det är som en vild ritt. Och apropå "mesig harmonik"; lyssna på början av finalsatsen. Joachim måste varit nöjd med djärvheten, han med, eller vad tror ni?

Sedan Brahms avslutat sin andra stråkkvintett 1890 var han färdig. Dags för pensionering. Men Meiningenorkesterns klarinettist Richard Mühlfeld eller fröken Klarinett som Brahms kallade honom, hade en ton som fick musiken att åter flöda ur Brahms penna.

Året därpå, på sommarvistelse i Bad Ischl, tillkommer så klarinettkvintetten h-moll op. 115. (Han arrangerar själv om den till året därpå, i version för stråkkvintett, där en andra viola ersätter klarinetten.) Brahms använder Mozarts klarinettkvintett som modell och är mån om att klarinetten ska vara en medlem i kvintetten och inte solist. Det är ett, även för Brahms, väl sammanhållet verk.

Kanske behöver man inte fastna i beskrivningar av verkets melankoli och känsla av oundviklighet, utan i stället fångas in av de melodirika känslostämningar Brahms skapat åt oss. Mühlfeld tillsammans med Jo- achimkvartetten framför det först privat och uruppför det sedan 12 december 1891 i Berlin. Det har sedan dess blivit ett av hans mest framfördkammarmusikverk och vi är glada med att det får avsluta vår festival med Brahms och hans vänner.

Jan Silverudd