Kvah Logotyp

Kompositörer:

J.S. Bach och Anders Annerholm

Medverkande:

Matilda Paulsson, Miriam Forsberg och Bengt Forsberg

Klaviermusik av J.S. Bach och uruppförande av Anders Annerholm

Program

Johann Sebastian Bach (1685-1750) - Partita c-moll, BWV 826
J.S. Bach - ”Die Seele ruht in Jesu Händen” ur Kantat nr 127 bearbetning Walter Rummel

P A U S

Anders Annerholm (f. 1973) - Sternmusik (Stjärnmusik),
sju sånger till dikter av Nelly Sachs - uruppförande

Medverkande

Matilda Paulsson, mezzosopran,
Miriam Forsberg, recitation,
Bengt Forsberg, piano

Mer information om artisterna

matilda-paulsson
Foto: Emilie Kroon

Matilda Paulsson, mezzosopran, studerade vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm, Royal Academy of Music i London och Operahögskolan i Stockholm. Matilda debuterade på Det Kongelige i Köpenhamn som Kompositören i Ariadne på Naxos i regi av Robert Carsen och hon fick sitt genombrott under våren 2008 då hon sjöng Octavian i Rosenkavaljeren på Kungliga Operan i Stockholm, vilket ledde till inbjudningar att sjunga samma roll på Staatsoper Hannover och Theater Kiel. Sedan dess har hon sjungit många rollerna på operahus runt om i Europa, bland annat Hans i Hans och Greta, Andra Damen i Trollflöjten, Cherubin i Figaros Bröllop, Alcina i Vivaldis Orlando Furioso och Meg Page i Falstaff.

Som konsertsångerska har Matilda Paulsson framträtt under ledning av dirigenter som Sir Charles Mackerras, Gustavo Dudamel, Arnold Östman och Alan Buribayev i bland annat Berwaldhallen, Göteborgs Konserthus, St Paul’s Cathedral, St Martin in the Fields och St John’s Smith Square. Matida Paulsson har även framträtt med World Orchestra for Peace (grundad av Georg Solti) bl.a. 2012 i Carnegie Hall i New York och i Chicago Symphony Hall i samband med det som skulle varit Soltis 100-årsdag. Våren 2012 innefattade en konsert i Suginami Kokodai Recital Hall i Tokyo och Beethovens 9:a vid Norrköpings Symfoniorkesters 100-årsjubileum. Hösten 2013 sjöng Matilda Grimgerde i konsertanta framföranden av tredje akten av Valkyrian med Sveriges Radios Symfoniorkester under ledning av Daniel Harding.

Under hösten 2009 utkom Matilda Paulssons första solo-CD, Junge liebe (Caprice), med ett urval romanser ackompanjerade av Bengt-Åke Lundin, som följts upp av Der Ton (Sterling) med romanser av Joseph Marx. Det är hennes första framträdande i Allhelgonakyrkan.

miriam-forsberg-svvit
Foto: Petter Löfstedt

Skådespelaren Miriam Forsberg gick ut Teaterhögskolan i Luleå 2013. I år medverkar hon i "Artikel 3" och "Glashjärnan" med Teater Martin Mutter. Våren 2018 var hon med i ”Framtiden” av Patrik Franke med gruppen Cirkus Tigerbrand. Hösten 2017 gjorde hon rollen som Martina i Riksteaterns uppmärksammade uppsättning av "Maken". Våren 2016 uruppförde hon performancekonstverket Mnemesoid av Tai Shani på Tensta Konsthall och har också medverkat i uppsättningar på bland annat Uppsala Stadsteater, Lule Stassteater Norrbottensteatern, Unga Klara, Teater Västernorrland och Camden Peoples Theatre i London. Miriam har även regisserat, bland annat musikteaterföreställningen" Prinsessen som ingen kunne målbinde" med Det Norske Kammerorkester i Oslo.

bengt-erik-nilsson
Foto: Erik Nilsson

Bengt Forsberg, piano, har varit konstnärlig ledare för kammarmusikverksamheten i Allhelgonakyrkan i Stockholm i 30 år. Han är en av Sveriges mest namnkunniga pianister, framför allt inom det kammarmusikaliska området. Bland hans regelbundna samarbetspartners finns mezzosopranen Anne Sofie von Otter, cellisten Andreas Brantelid och violinisterna Cecilia Zilliacus och Nils-Erik Sparf. Under sina år som konstnärlig ledare för kammarmusiken i Allhelgonakyrkan har Bengt presenterat en mängd såväl etablerade som unga begåvade musiker. Som solist har Bengt framträtt med bland annat Kungliga Filharmonikerna och Göteborgs Symfoniker. Han har också gett soloaftnar i bland annat Londons anrika Wigmore Hall.
Bengt har gett ut ett stort antal CD-skivor, inte minst med Anne Sofie von Otter, varav flera har erhållit stora internationella priser,
som Grammy och Gramophone´s Recording of the Year. Under de senaste åren har Bengt gett ur prisade skivor med kvinnliga kompositörer, ”Neglected works for piano”, verk för violin och piano av Carl Nielsen tillsammans med Cecilia Zilliacus, celloverk av Fauré med Andreas Brantelid och engelsk musik för altfiol med Ellen Nisbeth. Tillsammans med Cecilia Zilliacus och sångerskan Sabina Bisholt har det blivit flera CD med musik av Amanda Maier. I maj 2018 valdes Bengts inspelning ”Amanda & Julius – Works for piano by Amanda Maier och Julius Röntgen” ut av tidningen BBC Music som månadens inspelning av musik för soloinstrument.

Obs! "Amanda Maier: Volume 3" med bland andra Bengt Forberg fick nyligen en Grammis för årets bästa klassiska album.

Programkommentarer

Johann Sebastian Bach (1685–1750) skrev sammanlagt sex partitor för klaverinstrument. Verken skrevs mellan 1721 och 1730/31, antagligen under Bachs tid i Köthen. På försättsbladet har tonsättaren angivit att det är ”Clavier Übung” det vill säga instruktiva verk för tangentinstrument. Det blev den första av fyra likande sådana klaver-övningar, där den sista kanske är mest kända, de så kallade Goldberg-variationerna från 1732.
Egentligen var Bachs intention att ge ut sju partitor, men det stannade således vid sex. Det som förenar samtliga partitor är att flera av satserna har namn efter danser i olika tempi, vilket var vanligt i sådana här verk vid Bachs tid. Men dessa partitor är någonting mer än rena danser. De är brett upplagda kompositioner som ställer stora krav på exekutören.

Kvällens partita nr 2 i c-moll från 1727 har sex satser. De övriga partitorna har sju. Partitan inleds med en tredelad Sinfonia med en långsam inledning, snabbare mellandel och en snabb avslutande fuga. Sinfonian och den följande satsen Allemande är partitans två längsta. Därefter följer en något snabbare danssats, Courante, som betyder ”springande”. Fjärde satsen har beteckningen Sarabande. Sarabanden var ursprungligen en folkdans som utvecklades till en långsam sats i en barocksvit. Partitan avslutas med två snabba satser, ett livligt Rondeaux och ett likaledes snabbt Capriccio.

Under de sista drygt 25 år fram till sin död 1750 verkade Bach som kantor i Thomaskyrkan i Leipzig. Hans arbetsbörda under den senare delen av sitt liv är närmast obegriplig. Bach var ansvarig för musiken i stadens fyra huvudkyrkor, både vid ordinarie gudstjänster och särskilda tillfällen som begravningar, bröllop, passionsmusik etc. Varje söndag skulle en nyskriven kantat till mässan framföras antingen i Thomaskyrkan eller Nicolaikyrkan under Bachs egen ledning. Till det skulle han undervisa i såväl sång som latin och ha koll på de 55 eleverna i Thomaskyrkan.

Hur många kantater Bach egentligen skrev är osäkert. Det finns drygt 200 förtecknade eftersom han skrev flera årgångar till respektive mässa. (Bachs verksförteckning BWV börjar just med kantaterna, den är således inte kronologisk). Kantaterna har lite olika uppbyggnad, men genomgående är att de innehåller olika arior, efter inledande recitativ, och ofta avslutas med en koral framförd av en kör. Sångarna ackompanjerades av en mindre instrumentalensemble med blåsare, stråkar och orgel.

Kvällens kantat nr 127 - ”Herr Jesu Christ, wahr´ Mensch und Gott” är skriven till fastslagsöndagen (Septuagesima) och framfördes första gången 11 februari. Ur denna kantat hör vi i kväll sopranarian ”Die Seele ruht in Jesu Händen” i en bearbetning för piano av den tyske tonsättaren och pianisten Walter Rummel som transkriberat avsnitt ur kantater och andra verk av Johann Sebastian Bach.

anders-annerholm
Anders Annerholm

Anders Annerholm (f. 1973) har studerat vid Royal Academy of Music i London med diplomexamen som operasångare. Han har tidigare studerat komposition för Miklòs Maros och är också utbildad kyrkomusiker. Efter en kortare karriär som operasångare har Anders sedan 2013 gått över till att komponera. Han har förutom Sternmusik skrivit sångcyklerna Stjärnmusik 1 och 2 till dikter av Nelly Sachs (2013/15) och Borderline för cello och piano (2018). Bland tidigare verk kan nämnas Invertimenti för trumpet och orgel som uruppfördes 2000. Vid sidan av komponerandet är Anders en flitigt anlitad notsättare, redaktör och editör – han har bland annat gjort antologin Svenska Romanser med Bengt Forsberg och Tina Sjögren och ska 2019 tillsammans med Gehrmans Musikförlag ge ut en helt ny utgåva med Ture Rangströms samlade sånger.

Nelly Sachs (1891–1970) växte upp i en välbärgad tysk-judisk familj i Berlin. I sin ungdom var hon mycket intresserad av dans men hennes viktigaste konstnärliga uttryckssätt blev skrivandet, till en början av prosaberättelser som byggde på myter och sagor men efterhand också dikter. Selma Lagerlöf blev en viktig inspirationskälla för henne och Nelly Sachs brevväxlade också med Selma Lagerlöf.

Nelly Sachs trygga tillvaro i Berlin upphörde med nazisternas maktövertagande 1933 och en del av hennes verk brändes på bokbål. Liksom för alla andra tyska judar försvårades hennes livssituation i Tyskland under 1930-talet men det dröjde till maj 1940 innan Nelly och hennes mamma (fadern var då död) lyckades fly från Tyskland med en av de allra sista flygtransporterna. Detta möjliggjordes av ett brev från Selma Lagerlöf till den svenska regeringen med den korta texten ”Det är av stor vikt för mig att fröken Sachs blir mottagen i Sverige”. Denna mening räddade med största sannolikhet Nelly Sachs och hennes mammas liv.

I Sverige byggde Nelly Sachs upp en tillvaro med sin mamma, som dog 1950, i en liten lägenhet på Bergsunds strand i Stockholm där hon bodde fram till sin död 1970. Påverkad av upplevelserna av flyktingskapet, kriget och förintelsen och av att vara i exil började Nelly Sachs efter kriget skriva fördjupade och starkt uttrycksfulla dikter. Det är dikter präglade av mystik och fyllda av djärva bilder och liknelser, nästan alltid med en tragisk grundton. I dikterna återkommer en gestaltning av lidande, påverkad av det judiska folkets öde. Det judiska temat hade inte så stor betydelse för Nelly Sachs under de år hon levde i Tyskland men blev helt centralt för henne efter kriget och förintelsen.

Nelly Sachs, som redan under uppväxtåren förefaller ha varit en mycket känslig person, blev efterhand i Sverige, inte minst efter moderns död, allt skörare psykiskt. Hon upplevde i sin bostad paranoiska föreställningar, demoner som hotade henne etc. och hon togs 1960 in på Beckomberga sjukhus där hon under sitt sista decennium återkommande var inskriven (fint beskrivet av Karin Johannisson i boken Den sårade divan). Men Nelly Sachs återkommande psykiska sjukdomstillstånd hindrade inte henne från ett fortsatt storartat diktande. Hon erhöll många utmärkelser och 1966 fick hon Nobelpriset i litteratur tillsammans med den israeliske författaren Josef Agnon.

Anders Annerholm skriver om sin tonsättning ”Sternmusik”:

Sternmusik är en sångcykel om sju sånger för röst och piano till dikter av Nelly Sachs. Dikterna är tagna ur samlingen Noch feiert Tod das Leben (Ännu hyllar döden livet).
Varje diktrad av Nelly Sachs tycks rymma ett helt universum. Däri ligger min lockelse att tonsätta hennes dikter, då jag upplever att musiken har mycket att tillföra den enorma vidd av undertext och livserfarenhet som svävar kring varje uttryck. Nelly Sachs må vara starkt förknippad med förintelsen, men för mig som tonsättare är det i första hand modernisten Sachs jag tagit fasta på: det djupt existentiella och allmänmänskliga, och tillståndet i psykets utkanter. Det sistnämnda anspelar på det faktum att samtliga av dikterna i Sternmusik skrevs under hennes tid på Beckomberga. För att använda hennes egna ord: ”Den förstenade ängeln/…/vandrar på kvinnoavdelningen/i bärnstensljus”.
Jag har ofta tänkt på – och saknat – en naturlig fortsättning på romans-traditionen i den samtida musiken. Som före detta operasångare var denna genre en av mina första musikaliska förälskelser. Formatet har under perioder inte stått speciellt högt i kurs, men genom tiderna har dess kraft inte förminskats på något sätt. Än mindre har modernistiska diktare tonsatts, trots de fantastiska möjligheter de erbjuder.
Här någonstans befinner sig sångcykeln Sternmusik. I en tro på romansen i ett samtida tonspråk och utifrån en stark vilja att föra fram Nelly Sachs tidlösa och tankeväckande poesi. Att delge livserfarenheter i text och musik.”

Texterna skrivna av Anders Annerholm, Pär Trehörning och Allan Kanter