Kvah Logotyp

Kompositörer:

Margareta Hallin, Grażyna Bacewicz, Louise Farrenc

Medverkande:

Karin Dornbusch, Henriikka Gröndahl, Cecilia Zilliacus, Kati Raitinen, Matti Hirvonen, Erik Risberg och Bengt Forsberg

Biljettförsäljning börjar kl. 14.00

En sångerskas sånger, en violinists pianosonat, och en pianists klarinettmusik

Program

Margareta Hallin (f 1931): Sånger: Är jag intill döden trött, På en judisk kyrkogård i Prag
Grażyna Bacewicz (1909—1969): Pianosonat nr 2
Louise Farrenc (1804—1875): Klarinettrio Ess-dur

Medverkande

Henriikka Gröndahl, sopran,
Matti Hirvonen, piano,
Cecilia Zilliacus, violin,
Kati Raitinen, cello,
Erik Risberg, piano,
Karin Dornbusch, klarinett

Mer information om artisterna

Länk till biografierna av artisterna

Program kommentarer

Margareta Hallin (f 1931) vill inte tvätta sig med den där tvålen. Så börjar hennes sång Sardinen på tunnelbanan för sopran och klarinett (finns på Spotify) med musik hand i handske med Werner Aspenströms skenbart enkla text.
Påhejad av tonsättaren Eberhard Eyser men i stort självlärd (förutom teoretisk grund från Musikaliska akademin) började hovsångerskan i mitten på 80-talet att skriva musik, mest vokalmusik, gärna inspelad med hennes egen röst. Bland många andra har Nils Ferlin, Gustaf Fröding och Alf Henrikson blivit tonsatta. Ja, poetissan i Blomdahls Aniara 1959 har själv tonsatt ur Harry Martins-sons epos. Strindbergs dramer har blivit flera kammaroperor: Fröken Julie, Den starkare och Ett drömspel.
I dag hör vi hennes"På judiska kyrkogården i Prag", för röst och pianotrio från 2011. Texten här är av Oscar Levertin, själv av judisk börd. Dikten slutar "Ej blommor lägg som kärlekstecken på vårdarne, ej grönt. Lägg sten!" 2001 tillkom hennes tonsättning av Harriet Löwenhjelms*"Är jag intill döden trött"
som lugnt och stilla med några melismer tar oss till slutet.

Grażyna Bacewicz (1909—69) börjar sin andra pianosonat allvarligt i en sats som pendlar mellan vilt toccatadriv och lugnare avbrott. Den långsamma satsen utvecklar sig till en fuga och den kortare finalsatsen pendlar också mellan toccatadriv och musik nästan, bara nästan, som hämtad från Bartóks Mikrokosmos. Finalen avslutas virtuost av violinisten Bacewicz som tidigt uppmärksammades för sitt pianospel av såväl Szymanowski som Paderewski.
Med stipendium på fickan från just Paderewski kunde hon studera vidare i mondäna Paris, bland annat i komposition för Nadia Boulanger. Efter andra världskriget tog hennes tonsättande av mestadels instrumentalmusik fart: sex av sju violinkonserter, ytterligare fyra konserter för andra instrument, fyra numrerade symfonier samt en hel del teatermusik tillkom, förutom all kammarmusik, förstås.
Sonaten skrevs 1952 - 53 och yttersatserna är utmaningar för vilken pianist som helst.

Louise Farrenc (1804—75) slog sin kompetenta pianonäve i bordet och efter dryga åtta år som professor i piano på det prestigefyllda Pariskonservatoriet fick hon så lika lön. För hennes kompetens var inte ifrågasatt, bara hennes kön. Hon blev kvar i 22 år till.
I dag hör vi hennes Klarinettrio Ess-dur opus 44 (den finns också i version för pianotrio). Den tillkom 1854 - 56 och hon tillägnade den sin kollega, klarinettisten Adolphe Leroy. Verket är i fyra satser; njut av samspelet, särskilt mellan klarinett och cello. I sista satsen tar klarinetten över mer - nog kände hon till Carl Maria von Weber

Jan Silverudd