Kvah Logotyp

Kompositörer:

Elfrida Andrée, Sophia Dussek, Germaine Tailleferre, Grazyna Bacewicz

Medverkande:

Lisa Viguier Vallgårda, Cecilia Zilliacus, Julia Kretz-Larsson, Ylvali Zilliacus, Kati Raitinen, Matti Hirvonen, Bengt Forsberg

Äntligen harpa! Plus fiolromanser och en stor kvintett som avslutning

Program

Lili Boulanger (1893—1918): D'un vieux jardin
Elfrida Andrée (1841—1929): Meditation
Elfrida Andrée: Två Romanser för violin och piano
Sophia Dussek (1775—1831): Harpsonat c-moll op. 2:3
Germaine Tailleferre (1892—1983): Sonat för harpa
Grażyna Bacewicz (1909—1969): Pianokvintett nr 1

Medverkande

Lisa Viguier Vallgårda, harpa,
Cecilia Zilliacus + Julia Kretz-Larsson, violin,
Ylvali Zilliacus, viola,
Kati Raitinen, cello,
Bengt Forsberg, Matti Hirvonen, piano

Mer information om artisterna

Länk till biografierna av artisterna

Program kommentarer

Elfrida Andrée (1841—1929) var först: första kvinnliga telegrafisten i Sverige (1865), första kvinnliga examinerade organisten (1857) och tio ár senare enhälligt vald till domkyrkoorganist i Göteborg - den första i Europa. Det kanske blir lättare att förstá vilken pionjär hon var när man fár veta att det tog 120 ár innan nágon annan kvinna blev domkyrkoorganist i Sverige.
Gotländskan Elfrida brákade med Kungl. Maj:t och övertygade med sin far dátidens makthavare om förändring. "Lättare vore att rycka en bit ur klippan än att frán mig rycka min idealidé: det kvinnliga släktets höjande!"
600 folkkonserter i Göteborg fick hon till. Och hon hann skriva ett hundratal verk; frán ungdomens pianokvintett som publicerades innan man visste att den var av en kvinna, över hennes pianotrio g-moll, till hennes stora satsning pá opera med Selma Lagerlöf: Fritiofs saga. Hennes orgelmusik finns numer komplett inspelad.
En sen kväll i Göteborgs domkyrka när Andrée dröjt sig kvar, var hon "tvungen att ta hela orgelns resurser i tjänst för att uttrycka det som brusade i hennes själ", utbrast hon efter att orgeln klingat ut: "Där fick du, lille Paulus!"
I kväll fár vi höra hennes Två romanser för violin och piano frán 1884. Där Larghetto kanske är en blyg viol är den andra mer uttrycksfull.

Sophia Corri Dussek (1775—1831 eller 1847) gav áren 1793 - 94 ut sitt opus 2 som tvá böcker med totalt sex sonater för harpa pá sin pappas Domenico Corris och sin makes Jan Ladislav Dusseks förlag i London. Förlaget Pleyel gav senare ut dem med namnet DUSSEK pá noterna.
I mitten av 1900-talet áterupptäcker harpvirtuosen Nicanor Zabaleta Pleyels noter och utgár ifrán att de är av pianovirtuosen Jan Ladislav Dussek. Innan musikforskarna hinner ikapp och korrigerar har Jan Ladislav fátt nästan ett halvsekels beröm bland annat just för kvällens harpsonat.
Född i Edinburgh av italiensk härkomst gjorde Corri Dussek karriär sáväl som sopran som harpist och tonsättare. Sin Londondebut som sopran under en av Solomon-konserterna gjorde hon 1791 med Joseph Haydn som dirigent vid cembalon. Och förutom harpspel blev det nágra kompositioner, mest för harpa ; förutom de sex sonaterna ocksá sex sonatiner och mánga variationsverk. Där finns ocksá nágra violinsonater samt verk för harpa med piano.
Harpsonat c-moll op. 2:3 báda första satser präglas av ett visst allvar och áterhállsamhet. Det avslutande rondot är om inte skojfriskt, sá i alla fall betydligt studsigare.

Germaine Tailleferre (1892—1983) lärde sig piano av mamman, komponerade lite och kom in pá Pariskonservatoriet. Pappa ville inte betala för sádant tok. Dá bytte hon namn frán Marcelle Taillefesse till Germaine Tailleferre. 1918, i en konstnärsateljé i Montmartre tillsammans med fem manliga studiekamrater bildas sá Les Six (De sex) med manifest och allt, mot impressionism och senromantik.
Klarhet och mánga klassicistiska drag utmärker ocksá en hel del av Tailleferres musik. "Jag har inte stor respekt för traditionen. Jag gör musik för att det roar mig, det är inte stor musik, jag vet det. Det är glad, lätt musik, vilket gör att jag ibland jämförs med de mindre 1700-talsmästarna, vilket jag är mycket stolt över."
Den spanske harpvirtuosen Nicanor Zabaleta beställde den sonat som Tailleferre skrev 1953. Det vore dumt att pástá att första satsen är som en marsch i en dröm om gamla tider, sá det gör jag inte. Andra satsen kan dock sägas vara en loj habanera, medan sista verkligen är en perpetuum mobile, det vill säga den kan tas om och om igen.

Grażyna Bacewicz (1909—1969) uppmärksammades tidigt för sitt pianospel av sáväl Szymanowski som Paderewski. Med stipendium pá fickan frán just Paderewski kunde hon studera vidare i mondäna Paris, bland annat i komposition för Nadia Boulanger.
Efter andra världskriget tog hennes tonsättande av mestadels instrumentalmusik fart; sex av sju violinkonserter, ytterligare fyra konserter för andra instrument, fyra numrerade symfonier samt en hel del teatermusik tillkom, förutom all kammarmusik, förstás.
Hon skrev sin första av tvá pianokvintetter 1952. "Mycket händer i min musik" säger tonsättaren, "den är aggressiv och samtidigt lyrisk". Efter en närmast elegisk introduktion släpper hon lös pianisten och strákarna. Den andra satsen är en oberek, en polsk dans, oftast i tretakt. Efter den allvarliga tredje satsen - Grave - avslutar Bacewicz kvintetten och hela vár festival med Con passione.

Jan Silverudd