Kvah Logotyp

Medverkande
Nils-Erik Sparf och Ulf Forsberg, violin, Ellen Nisbeth, viola,
Andreas Brantelid, cello, Bengt Forsberg, piano

Program

Chopin (1810-1849) - Tre mazurkor för piano op. 56
Ignaz Friedman (1882-1948) – Pianokvintett c-moll
Mendelssohn (1809-1847) - Lieder ohne Worte för piano op. 38
Georges Catoire (1861-1926) - Pianokvintett g-moll op. 28

Mer information om artisterna

nils-erik-sparf

Nils-Erik Sparf, violin, har under flera decennier varit en av Sveriges allra främsta musiker och samarbetat med många stora svenska artister. Han har varit konsertmästare i Stockholms Kungliga Filharmoniska Orkestern och sedan många år leder han Drottningholms barockensemble och Uppsala Kammarsolister. Han turnerar som solist och har spelat in ett stort antal CD-skivor. Sedan 1992 är han ledamot i Kungliga Musikaliska Akademien. Han har framträtt många gånger i Allhelgonakyrkan, senast i festivalen 2016 med kammarmusik från Frankrike.

ulf-forsberg

Ulf Forsberg, violin, har varit medlem i Sveriges Radios Symfoniorkester sedan 1985 och var konsertmästare under 1990-talet. Han var med och grundade Stockholms Nya Kammarorkester (SNYKO) in 1981. Sedan 1991 är han också medlem i den Europeiska Kammarorkestern. Han framträder gärna i kammarmusik-sammanhang och har medverkat i skivinspelningar med bland annat Anne Sofie von Otter. Ulf Forsberg har framträtt vid flera tidigare tillfällen i Allhelgonakyrkan.

ellen-nisbeth

Ellen Nisbeth, viola, vann det svenska solistpriset 2012 och 2013 vann hon det norska solistpriset. Hon har som solist uppträtt med ledande ensembler så som Sveriges Radios Symfoniorkester, Norges radios symfoniorkester, Bergen Philharmonic Orchestra, Trondheim Symphony Orchestra, Gävle symfoniorkester, Göteborgs Symfoniker and Norrköping symfoniorkester och har arbetat med dirigenter som Neeme Järvi, Daniel Blendulf, Santtu-Matias Rouvali och Martin Fröst. 2014 uruppförde Ellen och Sveriges Radios Symfoniorkester en för henne skriven violakonsert av Britta Byström. Inspelningen släpptes under Daphne Records hösten 2014 och har blivit kritikerrosad. Ellen har även spelat in Tenebrae av Arne Nordheim. Hon har framträtt en gång tidigare i Allhelgonakyrkan med programmet "En engelsk afton" 2015.

andreas-brantelid-og-bengt-forsberg

Andreas Brantelid, cello, gjorde sin konsertdebut vid 14 års ålder i Elgars cellokonsert tillsammans med Det Kungliga kapellet i Köpenhamn. Därefter har han uppträtt som solist med alla de stora orkestrarna i Skandinavien samt många andra Europeiska orkestrar. Andreas vann Eurovision Young Musicians Competition (2006), Paulo International Cello Competition (2007) och Borletti-Buitoni Lita Fellowship (2008). Han har också varit medlem i Lincoln Centre Chamber Music Society i New York och BBC: s New Generation Artist system. Andreas Brantelid spelade redan sin 15 åring i Allhelgonakyrkan. Senast återkom han hösten med kammarmusik av Gabriel Fauré.

Bengt Forsberg, piano, är sedan snart 30 år konstnärlig ledare för kammarmusiken i Allhelgonakyrkan. Bland hans regelbundna samarbetspartners finns mezzosopranen Anne Sofie von Otter, cellisten Andreas Brantelid och violinisten Nils-Erik Sparf. Som solist har han framträtt med bland annat Stockholms Kungliga Filharmoniker och han har gett soloaftnar i bl.a. Londons anrika Wigmore Hall. I oktober 2016 deltog han som solist i Oxford Lieder Festivals ”Schumann Project”. Bengt Forsberg har gett ut många CD-skivor, senast en prisad inspelning med musik av kvinnliga tonsättare, ”Neglected works for piano”.

Programkommentarer

Fryderyk Chopin föddes i lilla Żelazowa Wola, i nuvarande Polen, men snart gick flyttlasset till Warszawa där pappa Nicolas blev fransklärare. Pappan spelade flöjt och fiol och mamma Justyna var säkert Fryderyks första pianolärare. Det är förmodligen i Warszawa Chopin får höra polsk musik. Underbarnet gick i lära hos Józef Elsner som skrev ”tredjeårsstudent, fantastiska förmågor, musikaliskt geni”. På väg till Paris i september 1831 får Chopin höra att novemberresningen hemma i Polen har krossats. Han återvänder aldrig hem till Polen utan får Paris med salonger som bas. Chopin blir fransk medborgare och kallar sig Frédéric.
Frédéric Chopin (1810 – 49) skrev mazurkor hela sitt tonsättarliv från tonåren fram till sitt dödsår 1849. De utgår kanske inte från en polsk ”mazurek” men lånar många drag från den och dans. (För den nummerbitne; kanske hela 69 mazurkor, varav 58 finns tryckta.) De tre vi hör i kväll utgör hans opus 56, skrevs 1843 och är tillägnade eleven Catherine Maberly. Nr 33 i H-dur börjar lite vilset men växer och växlar mellan stämningslägen och tempon. I nr 34 i C-dur är vi nog på logdans. Själv tänker jag mig en halling av Grieg. Nr 35 i c-moll är hans längsta mazurka och mer fundersam; den saktar in och stannar av.

Solomon Isaac Freudman var son till en judisk spelman och föddes utanför Krakow. I sitt hemland Polen heter han Ignacy Friedman men är annars mer känd som Ignaz Friedman (1882 – 1948). Likt Chopin var han underbarn vid flygeln. Han studerade i Wien med bl.a. mästarklasser för Busoni och vid debuten där 1904 spelade han tre pianokonserter (Brahms nr 1, Tjajkovskijs nr 1 b-moll och Liszts nr 1 Ess-dur). Friedman blev beundrad av de främsta, som Rachmaninov och Horowitz, men hans personliga tolkningar blev med växande krav på nottrogenhet också ifrågasatta. Han turnerade runt i Europa och Amerika och gav fler än 2 800 konserter. Vid krigsutbrottet 1939 räddades Friedman, med sitt judiska påbrå, av en konsertturné till Australien där levde resten av livet. Särskilt berömd är han just för sina tolkningar av Chopins mazurkor och Mendelssohns Lieder ohne Worte. (Prova t.ex. youtube.com/watch?v=k15R92xkRK8. ) På något sätt hann Friedman även med att redigera utgåvor av nästan allt av Chopin, Schumann och Liszt men också att komponera ett 90-tal verk, mest solopianostycken men också en pianokonsert, sånger och kammarmusik, bland annat tre stråkkvartetter och kvällens kvintett, vilken saknar opus. Pianokvintetten är tillägnad drottning María Cristina av Spanien och publicerades 1918. Första satsens Allegro maestoso börjar just majestätiskt innan ett valsmotiv lättar upp stämningen. Andra satsens tema med variationer är som en serie miniatyrer; den tredje är en mazurka som går lite vilse, den femte en menuett, den sjätte kallas Barcarollando (vaggande) och den sista variationen är en fuga. Finalens Allegro semplice, som Friedman kallar Epilog, inleder dansant och tar sedan upp motiv från föregående satser, arbetar upp sig till en klimax och avrundar stillsamt.

Felix Mendelssohn-Bartholdy (1809 – 47) föddes i Hamburg och är kvällens tredje underbarn. Mendelssohn är en av få kända tonsättare som var välbeställd; pappa Abraham var bankman. Hans och också till en början storasystern Fannys musikbegåvning uppmuntrades och de fick en gedigen utbildning, bland annat för den konservative Bach-beundraren Zelter. I hemmet möttes vetenskapsmän och musiker och så ordnade man självklart med en privat orkester. Mendelssohn fullbordade när han var mellan 12 och 14 år 12 stråksymfonier för hemmet. 16 år gammal skriver han stråkoktetten och ett år senare förändrar han musikhistorien med uvertyren till En midsommarnattsdröm. 20 år gammal dirigerar han Matteuspassionen – det första framförandet sedan Bachs livstid. Mendelssohns åtta böcker med Lieder ohne Worte/Sånger utan ord var en inspirationskälla för såväl Alkan som Grieg. Bok 3, opus 38, skrevs 1836 – 37 och har sex stycken tillägnade vännen Rosa von Woringen. Den sista döpte tonsättaren till Duetto, där två melodier representerar två sångare. Den skrev han kort efter att han träffat sin blivande fru Cécile. Men så präktig som Mendelssohn framställs var han inte alltid; han var väldigt, väldigt förtjust i vår egen Jenny Lind. Undrar vad Cécile tyckte om det.

Georgij (Georges) Catoire (1861 – 1926) var ryss med franskt påbrå, född i Moskva, och kom likt Mendelssohn från en välbärgad familj. 14 år gammal börjar han studera piano för Wagners vän och Liszt-eleven Karl Klindworth. 1884 tar han så examen i matematik och försöker jobba lite i fars företag. Året därpå besöker han i stället festspelen i Bayreuth och blir en av de första ryska musiker som hyllar Wagner. Han träffar där Tjajkovskij som senare säger åt honom ”att det vore stor skam om han inte ägnade sig åt att komponera”. Väl tillbaka i Moskva 1887 går Catoire för olika lärare, bl.a. Ljadov och Arenskij. Efter en serie privata motgångar och bråk med familjen drog sig Catoire 1899 undan världen till en lantegendom och upphörde till och med under två år med att skriva musik. Från slutet av tiotalet fram till sin död 1926 var han professor i komposition vid Moskvakonservatoriet. I kväll får vi höra hans pianokvintett g-moll op 28, från 1914. Den första satsen, Allegro moderato, börjar vackert men blir snart dramatisk. Efter en drömsk mellansats inleds finalens Allegro con spirito e capriccioso lätt och elegant men som i första satsen bygger Catoire upp spänningen med kontrasterande partier och avslutar nästan som en vaggvisa. Inte så mycket Richard Wagner som Gabriel Fauré eller vad tycker ni?

Jan Silverudd