Kvah Logotyp

Fyra dagar med underbara musik

2018-08-16-annons

Länk till detaljer om dag 1

2018-08-17-annons

Länk till detaljer om dag 2

2018-08-18-annons

Länk till detaljer om dag 3

2018-08-19-annons

Länk till detaljer om dag 4

Medverkande i festivalen

Andreas Brantelid, cello,
Kjell Fagéus, klarinett,
Bengt Forsberg, piano,
Jesper Harryson, oboe,
Klara Hellgren, violin,
Julia Kretz-Larsson, violin,
Bernt Lysell, violin och viola,
Per Nyström, cello,
Anne Sofie von Otter, mezzosopran,
Johanna Persson, viola,
Roland Pöntinen, piano,
Kati Raitinen, cello,
Nils-Erik Sparf, violin,
Hermann Stefánsson, klarinett,
Cecilia Zilliacus, violin,
Ylvali Zilliacus, viola,
Kristofer Öberg, horn

Länk till mer information om medverkande

Information om festivalen från programhäfte

Bengt Forsberg, konstnärlig ledare förklarar festivalens tema:

Brahms blir aldrig banal

" ´Tycker ni om Brahms? ´skrev den franska författaren Francoise Sagan i början på 60-talet. Jag för min del, jag älskar Johannes Brahms! Han intar en central plats i 1800-talets kammarmusik. Hans skapande har en mycket tydlig riktning framåt, i ett slags ny tonalitet.
Brahms blir aldrig banal, han fjäskar inte, han går inga genvägar till våra hjärtan. Han påverkar oss på ett raffinerat sätt med sin innerlighet och värme. Mitt i hans ganska stränga struktur finns ett slags oförutsägbarhet. Utmanande för exekutörerna, samtidigt enormt givande.
Som person kunde Brahms vara ganska bufflig och ibland oförskämd, men samtidigt tog han andra tonsättare under sina vingar och stöttade dem. Flera av de relativt okända tonsättare vi spelar under festivalen kände Brahms, personligen eller som tonsättarkollegor.
Bland annat banade Brahms väg för Antonin Dvoráks möjligheter att bli tonsättare. Om Walter Rabls kvartett för klarinett, violin, violoncell och piano tyckte Brahms: "Ett förträffligt stycke av en otrevlig person." Sådan var han vår Johannes.
Det första jag spelade av vår store mästare var den vals i A-dur som Hans Huber gjort sina variationer över och som jag och Roland Pöntinen spelar på lördag. Jag kommer alltid tillbaka till Brahms."

Berättat för Pär Trehörning

Ville skapa musik utan åthävor

johannes-brahms-utan-skaegg
Johannes Brahms utan skägg

På våren 1829 flyttar Johann Jakob Brahms in i ett hus i Hamburg där Christiane Nissen hjälper till med att ta hand om de inneboende. Redan efter en vecka friar han till en förvånad Christiane som är 17 år äldre än han - 41 år gammal. De får Elise, mellanbror Johannes och Fritz. Mamma Christiane slet som sömmerska och pappa Johann försörjde familjen som musiker, från början på krogar och som gatumusikant, men med tiden bl.a. som kontrabasist i flera orkestrar.
Pappa lär Johannes grunderna i violin och cello. 1842 klagar hans pianolärare Cossel på att Brahms "skulle kunna bli en så bra pianist, men han vill inte sluta med sitt eviga komponerande". Tio år gammal debuterar dock Johannes med Beethovens pianokvintett. Runt 1845 skriver han en pianosonat i g-moll och börjar som elev för Cossels pianolärare Eduard Marxsen. Han hade känt både Beethoven och Schubert, beundrade Haydn, Mozart och Bach. Brahms solodebuterar nu och låter också trycka några pianostycken under pseudonymen G. W. Mark. Brahms lät senare jaga fram nästan alla ungdomsverk och förstöra dem.
När Johannes Brahms 1853 är ute på turné med den ungerske violinisten Ede Reményi och möter den romska musiken (betydelsefull för Brahms musik) hörde de Franz Liszt spela sin pianosonat i h-moll Reményi påstod att Brahms sovit sig igenom framförandet. Det var kanske inte så konstigt? Liszt och Brahms hade helt olika uppfattning om musik. Där Liszt ville skapa musikdramatik var musikskapande redan för den unge Brahms en fråga om absolut musik, musik i sig själv, utan åthävor.
Senare samma år, i oktober, träffar så Brahms Clara och Robert Schumann. Robert skriver en artikel i sin tidning Neue Zeitschrift für Musik:Neue Bahnen/Nya stigar. Där skriver Schumann att Brahms är förutbestämd att ge uttryck för tiden på det högsta och mest ideala sätt. En överdrivet självkritisk ung Brahms tycker det kan vara svårt att leva upp till så höga förväntningar. Men Schumanns berömmande ord leder i alla fall till att Brahms opus 1 – 6 trycktes.
Efter Roberts misslyckade självmordsförsök i februari 1854 bosätter sig Brahms i Düsseldorf, för att kunna stötta Schumanns. Clara och Johannes förblir just mycket goda vänner till hennes bortgång 1896. Kanske var Brahms förälskad? Vi vet inte.
1856 förkovrar sig Brahms tillsammans med sin gode vän violinisten och tonsättaren Joseph Joachim i kontrapunkt och tidig musik - en viktig grund för Brahms. Efter flera motgångar, pianokonsert nr 1 fick usel kritik och en kortare förlovning med "min sista kärlek" Agathe von Siebold avbryts, så blir Brahms hånad efter ett försök att offentligt kritisera den nya tyska skolan, med Liszt i spetsen.
Men han blir vän med bland andra kritikern Eduard Hanslick, som håller fram Brahms som motpolen till Wagner. Brahms själv intresserar sig för Wagners musik och spelar sina Händelvariationer för honom, när de möts. Men någon antiwagnerian blev han aldrig.
Efter att mamma Christiane avlidit 1865 skriver Johannes sitt tyska rekviem som får stort genomslag i Europa. Succén med rekviet verkar också förlösa verk som stötts och blötts i decennier: som de båda första stråkkvartetterna och första symfonin 1876. Brahms var trygg med sin gigantiska förebild Beethoven. Där första symfonin tog kanske 20 år stod den andra är klar efter bara ett år.
Violinkonserten tillägnad Joachim tillkommer 1878 och Brahms är nu på höjden av sin karriär. Han får juryuppdrag och rekommenderar den unge tonsättare Dvorák från Tjeckien till sin förläggare Simrock. Detta år skaffar han sig också det välbekanta yviga skägget. Vännerna känner inte igen honom och blir utsatta för hyss.
Efter succén med sin andra pianokonsert 1882 bjöd Hans von Bülow in Brahms till hovorkestern i Meiningen där de två sista symfonierna tillkommer. Den sista satsens stora chaconne visar hur långt Brahms kommit efter kontrapunktstudierna med Joachim 30 år tidigare.
Sedan Brahms stråkkvintett nr 2 uruppförts 1890 känner sig 57-åringen pensionsmogen. Men Meiningenorkestern hade en begåvad klarinettist; Richard Mühlfeld och hans fina ton inspirerade till fyra makalösa verk för klarinett, bl a klarinettkvintetten som avslutar hela vår festival. Han skrev också Vier Ernste Gesänge inför Clara Schumanns bortgång och så slutligen de elva koralpreludierna för orgel, med den elfte" O Welt ich muss dich lassen", O värld jag måste lämna dig, innan han lade ned pennan.

Jan Silverudd