Johan Helmich Roman (1694-1758)
Assagi (tba)  (4 min)                                      
Alva Holm, violin

Elfrida Andrée (1841-1929)
Pianosonat A-dur opus 3 (1870) (17 min)

• Allegro moderato
• Andante
• Allegretto

 Peter Friis Johansson, piano

Agathe Backer Grøndahl (1847-1907)
Fem sånger (1875-1900) (12 min)

• En bøn
• Lind
• Ouverture
• Til mit hjertes dronning
• Efter en sommerfugl                                     

Elin Rombo, sopran, Bengt Forsberg, piano

Robert Schumann (1810-1856)
Fünf Lieder opus 40 (1840) (11 min)

1. Märzveilchen
2. Muttertraum
3. Der Soldat
4. Der Spielmann
5. Verrathene Liebe

Elin Rombo, sopran, Bengt Forsberg, piano

Franz Schubert (1797-1828)
Stråktrio B-dur (1816) (10 min)            
(en sats)
Alva Holm, violin, Ami-Louise Johnsson, viola, Josef Alin, cello

PAUS

Camille Saint-Säens (1835-1921)
Violons dans le soir (1907) (5 min)                                                  
Elin Rombo, sopran, Alva Holm, violin, Peter Friis Johansson, piano

Camille Saint-Säens
Pianokvartett nr 2 B-dur opus 41 (1875) (30 min)

• Allegretto
• Andante maestoso ma con moto
• Poco allegretto più tosto moderato – Allegro ma non troppo – Allegro – Molto allegro – Presto – Prestissimo
• Allegro – Mouvement du premier morceau – Allegro non troppo – Tempo primo

Alva Holm, violin, Ami-Louise Johnsson, viola, Josef Alin, cello, Peter Friis Johansson, piano

Av Lars Erik Andrenius

För Agathe Backer Gröndahl, liksom för Fanny Mendelssohn, skulle musiken i äktenskapet vara som ett smycke. En egen offentlig karriär som gift kvinna var det inte tal om. Men säg den droppe som inte kan urholka stenen. Droppen här var Agathes lärare, tonsättaren och pianisten Halfdan Kjerulf, som såg hennes talang och övertygade föräldrarna. Till slut stödde de hennes utbildning och bekostade 1865 resan till professor Theodor Kullak och Musikakademin i Berlin, där hon stannade i tre år.

Själva debutkonserten ägde sedan rum i hemlandet. Det måste ha varit nervöst att spela Beethovens femte pianokonsert med Edvard Grieg vid pulten. Men de kom bra överens och för Agathe blev konserten ett genombrott: i ett slag blev hon känd och kunde rida på framgångsvågen året efter, då hon debuterade som tonsättare; hennes två orkesterverk blev mycket lovordade. Med blodad tand fortsatte hon sina pianostudier för mästare som Hans von Bülow i Florens och Franz Liszt i Weimar, och som solist var Agathe Backer den Grieg föredrog i sin pianokonsert. 

1875 blev hon invald i Kungl Musikaliska Akademien. Samma år gifte hon sig med dirigenten, komponisten och sångpedagogen Olaus Andreas Gröndahl och tillsammans fick de tre barn. För Backer-Gröndahl betydde mer tid i hemmet också tid för komposition. Och att ha en sångpedagog vid sin sida betydde säkert mycket för henne. Men lika viktig var sannolikt kontakten med Nina Grieg, dåtidens ledande norska sångpedagog. De tre sångerna op. 1 från 1875 är också tillägnade henne.

”Det finns ingen glädje så stor som den att komponera, att skapa något verkligt vackert!” sa Agathe. Hon blev under sin livstid en av Norges ledande tonsättare av sånger och pianomusik, med 250 pianostycken och omkring 150 romanser, däribland Lind (op 23:1) (1888), Ouverture (op 41:1) (1897) och Efter en sommerfugl (op 52:4) (1900).

Den 12 september 1840 fick Robert Schumann och Clara Wieck äntligen gifta sig, sedan en domstol upphävt hennes fars förbud. Glädjen var kolossal och för Robert konstnärligt förlösande. Hans vokala inspiration ledde till ett produktivt ”sångår” eller “Liederjahr”, då han nästan uteslutande komponerade sånger.

De fem sångerna op. 40 komponerade han i juli 1840. Alla är baserade på översättningar av Adelbert von Chamisso, de fyra första på danska dikter av Hans Christian Andersen. Musikaliskt tar Schumann upp bildspråket som presenteras i Chamissos översättningar och använder särskilt pianostämman för deras tolkning. Schumann berättade att Andersens dikter hade en märkligt säregen stil som fick honom att komponera på ett ”främmande” eller “exotiskt” sätt.

År 1816 var Franz Schubert bara 19 år gammal, men som mest produktiv, med över 100 sånger, två symfonier och många kammarmusik. Stråktrion i B‑dur (D 471) är ett melodiskt verk från september 1816, känt som ofullbordat: endast första satsens allegro färdigställdes, medan den långsamma andra satsen stannade vid 39 takter.

Allegrot inleds med ett livligt och dansant huvudtema, följt av lyriska, melodiska utvikningar. Schubert är här fortfarande bunden till de tidiga wienklassikerna Haydn och Mozart, men gör egna personliga utflykter och humoristiska krumelurer i den strikta formen. 

På 1870‑talet började kvinnors rättigheter på allvar diskuteras i Sverige, med fokus på formella och juridiska frågor som utbildning och arbetsmöjligheter. 1870 fick kvinnor tillåtelse att skriva in sig vid universitet och högskolor och även rätt att studera medicin. 

Hela Elfrida Andrées liv präglades av just detta: att bryta begränsande könsroller och uppnå ett jämställt samhälle. Efter att ha brutit ny mark som Sveriges första kvinnliga telegrafist (1865) och domkyrkoorganist (1867), fördjupade hon sitt engagemang för kvinnors rättigheter, bland annat genom att läsa John Stuart Mills banbrytande feministiska skrift ”Kvinnans underordnade ställning”. Hon debuterade som orkesterdirigent 1871 och fortsatte att verka för kvinnors rättigheter att verka inom kyrkomusiken.

Pianosonaten, som spelas här av Peter Friis-Johansson efter manuskript, kom till före de stora mogna verken på 1880-talet, men äger Andrées rika melodiska begåvning, som doftar både Schumann och Grieg, och stämmornas samspel är både intressant och omväxlande.

Camille Saint‑Saëns stora begåvning märks i hans tidiga verk och i hans spel som huvudorganist i Madeleinekyrkan i Paris, där han blev känd för sin enastående improvisationsförmåga. Franz Liszt, som hörde honom där, hyllade honom som världens främste organist. 

I flera av verken från 1870-talet, som Danse macabre op. 40 (1874) och Messe de Requiem, Op. 54 (1878), och i pianokvartetten nr 2 i B-dur, op. 41 märks dock en mörk och allvarlig ton.

Detta skedde i spåren av kriget mellan Frankrike och Preussen 1870 och upproret med Paris­kommunen 1871, då regeringstrupper den 24 maj stormade staden och ”kommunarderna” arkebuserade en stor gisslan i fängelset Villa des Cités – däribland Saint‑Saëns’ vän och kollega, kyrkoherden Gaspard Deguerry.

Efter den första satsens energiska lätthet, som för tankarna till Mozart och Mendelssohn, följer en betydligt mer dramatisk andra sats med ett drivande, marschartat pianomotiv i kontrast mot stråkarnas koralliknande melodi. Koralen påminner om ”Wie schön leuchtet der morgenstern”, skriven av en nedstämd Philipp Nicolai i pestens tid 1599. Dramat fortsätter i tredje satsen, där den mystiska, gäckande och lite spöklika atmosfären, tillsammans med de synkoperade rytmerna fångar något av den bisarra virvelvinden från Danse macabre. I den fjärde och sista satsen är tempot dramatiskt och hetsigt, men övergår så småningom i en försonande, glädjefylld och strålande coda.

 “Violons dans le soir” från 1907, till text av grevinnan Anna de Noaille, är en av flera sånger av Camille Saint-Saëns med ett instrumentalt obligato. Violinen här har en förtrollande effekt för att förstärka atmosfären i texten, som skildrar violiners passionerade och gripande klang i en stilla kväll: “När kvällen har kommit, när, i naturens varma omfamning, äntligen allt är lugnt – här, under trädet och under den gudomliga himlen, föds den mest intensiva våndan.”

Lars Erik Andrenius

Elin Rombo, sopran, har sjungit ledande roller på på bl.a. Opéra National de Paris, Staatsoper Berlin och Salzburger Festspiele, och framträtt med framstående orkestrar som Chicago Symphony Orchestra, Orchestre de Paris, Symphonieorchester des Bayerischen Rundfunks och de större nordiska orkestrarna.
Under säsongen 2025/26 sjöng Elin ledande roller i Rufus Wainwrights Prima Donna och Elena Langers opera Figaro skiljer sig på Kungliga Operan, där hon tidigare har framträtt som Donna Elvira i Don Giovanni, Sophie i Rosenkavaljeren, Mimi i La Boheme, Fiordiligi i Cosi fan tutte, m.fl. roller.

Under våren 2026 har Elin Rombo även sjungit Benjamin Brittens ’Les Illuminations’ med Västerås Sinfonietta under Simon Crawford-Phillips.
Elin Rombo utnämndes 2013 till hovsångerska och 2016 tilldelades hon medaljen Litteris et Artibus. Hon framträdde senast hos KVAH i julkonserten 2023.
https://www.braathenmanagement.com/artister/elin-rombo

Alva Holm, violin, började sina studier med den ukrainske violinisten Alexandre Zapolski och formades av den slaviska violintraditionens tonideal. Som 16 åring debuterade hon med Göteborgs Symfoniker efter att ha vunnit Polstjärnepriset. Hon har sedan dess spelat med ledande nordiska och europeiska orkestrar och mottagit flera stora stipendier.

2022 vann Alva Holm Solistpriset, Sveriges främsta solisttävling.
Alva ingår i Trio Lumine, finalister i Ung & lovande 2025.
Alva har framträtt hos KVAH i mars 2025 i musik av Bridge och Korngold och i ett medlemsprogram i januari 2026.
Alva Holm spelar en Antonius Stradivarius ”Maurer Van Veen, Elphinstone” anno 1705, generöst utlånad av Anders Sveaas’ Stiftelse.
https://www.alvaholm.com/sv/

Ami-Louise Johnsson, viola, är en framstående solist som 2025 vann pris vid Lionel Tertis International Viola Competition. Hon är även Artist in Residence vid Queen Elisabeth Music Chapel och har gästat några av de finaste festivalerna och mästarklasserna som Verbier och Yellow Barn. Ami-Louise har studerat vid Guildhall School och samarbetat med artister som Janine Jansen. År 2024 uruppförde hon Edwin Roxburghs rapsodi för soloviola, skriven direkt för henne.
Ami-Louise Johnsson är säsongen 2026/2027 ”Klassiska artisten i P2”.

Josef Alin, cello, är utbildad vid Lilla Akademien, Universität der Künste i Berlin och Edsbergs musikinstitut. Han är flerfaldigt belönad stipendiat och pristagare med bl.a. 1:a pris i Anton Rubinsteins internationella cellotävling. Som solist och kammarmusiker har han framträtt runt om i Europa. Josef ingår tillsammans med Alva Holm och Ami-Louise Johnsson i stråktrion Trio Lumine, finalister i Ung & lovande 2025.
Han medverkade i KVAH:s festival 2021.

Peter Friis Johansson, piano, har vunnit priser i många tävlingar bland annat första pris och guldmedalj vid International Piano-e-Competition 2014. Han har uruppfört pianokonserter av Laura Netzel, Andrea Tarrodi och Sven-David Sandström och färdigställde och uruppförde hösten 2023 Ludvig Normans ofullbordade pianokonsert. Peter är tillsammans med Jakob Koranyi grundare och konstnärlig ledare för Fairplay Chamber Music i Järna. Peters högre studier har skett på Edsberg, Kungliga Musikhögskolan och Accademia Musicale Santa Cecilia i Bergamo.

Den första cd:n i hans serie med Schuberts kompletta sonater släpptes i oktober 2025. Peter har medverkat ett flertal gånger hos KVAH, senast i december 2024.
https://www.peterfriisjohansson.com/

Bengt Forsberg har 2026 tilldelats medaljen Litteris et Artibus för framstående konstnärliga insatser inom svenskt musikliv.

Bengt är en av Sveriges främsta pianister, känd för att lyfta fram mindre kända tonsättare och för sitt samarbete med ledande musiker. Han har spelat in ett stort antal cd-skivor, bland annat med Anne Sofie von Otter, och flera har prisats internationellt.

På cd:n Neglected Works for Piano presenterar han kvinnliga tonsättare som Beach, Almén, Bacewicz och Aulin. Senare inspelningar inkluderar Russian Tales med Andreas Brantelid och 2024 Marcelle de Manziarly: Chamber Works med Cecilia Zilliacus och Kati Raitinen. 2026 släppte han albumet Mosaïque Danoise med Janne Thomsen, Cecilia Zilliacus, och Andreas Brantelid.

Bengt är KVAH:s konstnärlige ledare och har lett kammarmusiken i Allhelgonakyrkan i nära 40 år.