Johan Helmich Roman (1694-1758)
Assagio h-moll, BeRI 324 (ca 1730–1740) (13 min) 

• Moderato
• Larghetto
• Allegro assai
• Allegro assai

Tobias Ringborg, violin

Cecilia Damström (f. 1988)
Celestial Beings (2016) (13 min)

• Moderato
• Larghetto
• Allegro assai
• Allegro assai

Cecilia Zilliacus, violin, Ylvali McTigert Zilliacus, viola

Kaija Saariaho (1952-2023)
Sept papillons för cello (2000) (10 min)                                      
Amalie Stalheim, cello

Kaija Saariaho
Changing Lights (2002) (6 min)                              
Elin Rombo, sopran, Cecilia Zilliacus, violin

Elfrida Andrée (1841-1929)
Tre sånger för röst & piano opus 8 (1881) (10 min)

1. En vacker höstdag (Sven Adolf Hedlund)
2. Vi ses igen (Viktor Rydberg),
3. Visa en vårmorgon (Johan Ludvig Runeberg)

Elin Rombo, Bengt Forsberg, piano

Elfrida Andrée                    
Svanen för sopran & violin med piano (ca 1890–1900) (Carl Wilhelm Böttiger) (4 min)                                                 
Elin Rombo, Cecilia Zilliacus, violin, Bengt Forsberg, piano

PAUS

Eugène Ysaÿe (1858-1931)
Sonat a-moll för 2 violiner (1915) (25 min)

• Poco lento, maestoso – Allegro fermo
• Allegretto poco lento
• Finale. Allegro vivo e con fuoco

Cecilia Zilliacus, violin, Alva Holm, violin

Amy Beach (1867-1944)
Violinsonat a-moll opus 34 (1896) (35 min)

• Allegro moderato
• Scherzo (Molto vivace),
• Largo con dolore, Allegro con fuoco

Tobias Ringborg, violin, Bengt Forsberg, piano

PAUS

Johannes Brahms (1833-1897)
Stråksextett nr 1 B-dur opus 18 (1859–1860) (40 min)

• Allegro ma non troppo
• Andante, ma moderato
• Scherzo: Allegro molto
• Rondo: Poco allegretto e grazioso

Cecilia Zilliacus, violin, Alva Holm, violin, Ami-Louse Johnsson, viola, Ylvali McTigert Zilliacus, Josef Alin, cello, Amalie Stalheim, cello

Av Jan Silverudd

Finlandssvenska Cecilia Damström (f. 1988) växte upp i Helsingfors. Med finlandssvensk pappa född i Skottland och mamma från Tyskland med spanska anor räknar hon sig som femspråkig.

För sina kompositioner fick hon pris redan som fjortonåring och Cecilia övade så flitigt på piano och cello att hon som 15-åring överansträngde sig. Hon återfann musikglädjen i komponerandet. Damström studerade för Hannu Pohjannoro i Tammerfors och för Luca Francesconi vid Musikhögskolan i Malmö. Hon har också gått mästarkurs för Kaija Saariaho och är känd för välskrivna orkesterverk och vokalmusik, ofta politiskt färgade och med miljöfrågor i centrum.  

I Celestial Beings möter vi tre grekiska gudinnor. Aphrodite föds ur havets vågor; här som glissandon som går över i legatolinjer vilket avbryts av temperamentsfulla utbrott. Persephone börjar i underjorden där hon lever fyra månader per år som maka till Hades. När hon återvänder till jorden kommer våren. Zeus har svår huvudvärk och löser det som en redig karl med att slå sig i huvudet med en yxa. Då föds Athena i full stridsmundering, gudinna för krig och vishet. Hennes list symboliseras ofta med ormen och spindeln, vilket musiken speglar.

Kaija Saariaho (1952–2023) föddes i Helsingfors. Pappa och mamma lät de tre barnen ta del av deras stora kulturintresse, gärna då bildkonst. Kaija spelade fiol, piano och gitarr och de första kompositionsförsöken kom till i tioårsåldern. Efter studier vid Sibeliusakademin för Paavo Heininen blev det två år för Brian Ferneyhough. Men den strikta serialismen passade inte Kaija:

”Du tilläts inte ha med puls, tonala harmonier eller melodier. Jag skriver inte musik med negationer. Allting är tillåtet så länge det görs med god smak.”

1982 slog hon sig ned i Paris och arbetade på datormusikstudion IRCAM fram elektroniken till sitt genombrottsverk, Verblendungen för elektronik och liten orkester. Saariaho skrev också för traditionella instrument, som violinkonserten Graal théâtre för Gideon Kremer. Hennes största succé blev kanske hennes första opera, L’Amour de loin. Den hade premiär 2000 under Salzburgfestivalen. Under repetitionerna började hon skriva Sept papillons (Sju fjärilar) för cello. I motsats till operans teman kärlek, längtan och död fann hon en metafor för det flyktiga: fjärilen. Det uruppfördes 2001 på festivalen i Cheltenham. Det är ett av hennes mest spelade kammarmusikverk och framförs ofta med koreografi.

Changing Lights komponerade hon i New York, starkt påverkad av terrorattackerna 11 september 2001. Stycket tillkom efter en beställning på musik med temat medkänsla. Dikten lovprisar universums under: måne, stjärnor, hav och solljus, men minner också om människans jordiska och sårbara natur. Musiken är typisk för Saariaho och återspeglar textens dialogform i ett känsligt samspel mellan sopranen och violinen.

Elfrida Andrée (1841–1929) var först: första kvinnliga examinerade organisten 1857, kvinnliga telegrafisten i Sverige 1865 med tjänst på Telegrafverket till 1867, då hon enhälligt valdes till domkyrkoorganist i det liberala Göteborg – den första i Europa. Det tog 120 år innan någon annan kvinna blev domkyrkoorganist i Sverige (Kerstin Ek i Skara domkyrka).

I kväll hör vi fyra sånger av Andrée. Först tre tillkomna och tryckta 1881. Hon var god vän med två av textförfattarna: Viktor Rydberg och chefredaktören för Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning S. A. Hedlund. En vacker höstdag är lugn och naturlyrisk medan Vi ses igen förhoppningsfullt upprepar en kyss om våren. I Runebergs Visa en vårmorgon låter Andrée en melodisk linje spegla textens stigande vårsol.

I Svanen tillkommer en obligat fiolstämma. Här skildrar poeten legenden om att en svan bara sjunger när den ska dö. Verket är tillägnat norskan Gina Oselio som hade haft Andrées storasyster Fredrika Stenhammar som sånglärare. Oselio hade sedan Svanen på sin repertoar i många år.

Belgaren Eugène Ysaÿe (1858–1931) föddes i Liège och pappan lärde en femårig Eugène violinspel. Han studerade senare för två av den tidens violinstjärnor: Henryk Wieniawski i Bryssel och Henri Vieuxtemps i Paris. 1885 slog Ysaÿe igenom som solist och turnerade i Europa (även i Sverige) och USA. Många tonsättare tillägnade och skrev verk för honom som Franck, Saint-Saëns, Chausson och Debussy.

Ysaÿe undervisade generationer av elever som violinisterna Nathan Milstein och George Enescu. Med stigande ålder fick han på grund av tilltagande scenskräck och darrningar i högerarmen dra ned på turnerandet men fortsatte undervisa och komponera musik.

Hans mest kända verk är sex sonater för violin opus 27, var och en tillägnad en av tidens stora violinister. Han skrev också violinkonserter och inte minst kammarmusik. 1915 tillägnade han sin elev och vän drottning Elisabeth av Belgien sonaten för två fioler men den visade sig för svår för henne, och Ysaÿe omarbetade delar till en trio för två fioler och viola (Le Londres). Sonaten fick sova ända fram till den trycktes 1967. Verket kräver två lika avancerade violinister och Ysaÿe använder inte minst krävande dubbelgrepp för att skapa en fyllig ljudbild.

Amy Beach (née Cheney) (1867–1944) föddes i Henniker, New Hampshire, USA. Hon kunde 40 sånger utantill när hon var ett år, lärde sig själv läsa när hon var tre år och vid fyra komponerade hon tre valser för piano hemma på farfars gård. Nu saknade han piano så hon fick komponera dem i huvudet och spela upp dem när hon kom hem. Ni fattar. Hon lärde sig spela piano på hög nivå och fick i tonåren en del undervisning i harmoni och kontrapunkt, men verkar till stor del ha varit självlärd och plöjde avancerad musiklitteratur.

1885 gifte hon sig med den 24 år äldre doktor Henry Harris Aubrey Beach och blev därefter Mrs. H.H.A. Beach. Enligt tidens sed fick hon som kvinna inte undervisa i musik och doktorn föreskrev att hon bara fick uppträda inför publik två gånger per år, utan ersättning, men hon kunde komponera därhemma.

Hennes mässa i Ess-dur 1892 blev en succé, vilken hon 1896 följde upp med sin symfoni, Den gaeliska – den första komponerad av en amerikansk kvinna. Beach var under sin livstid mest känd för sånger och pianomusik. Hennes kammarmusikverk uppmärksammas alltmer, som henne stora violinsonat från 1896. Året därpå uruppförde hon den tillsammans med Franz Kneisel. Mottagandet var delat; kritikerna muttrade men publiken var förtjust. Första satsens öppningstema finns med i de tre följande satserna.

Medlemmar i KVAH hörde den i våras på en medlemskväll. Vi frågade direkt om Tobias och Bengt ville spela den på vår festival och de sade ja!

1859 hade det gått tre år sedan vännen Robert Schumann avlidit och Johannes Brahms (1833–1897) hade gjort allt för att bistå änkan Clara och de många barnen. Han kämpade också med Schumanns och sina egna förväntningar på honom som det stora framtidshoppet efter giganten Beethoven. I januari uruppfördes hans första pianokonsert som han slitit med i fem år och mottagandet var minst sagt svalt.

Det påstås ha funnits 20 uppbrända stråkkvartetter innan Brahms vågade sig på att ge ut en egen. 1860 provade han med att lägga till en viola och en cello och fick så en djupare och fylligare klang med två violiner, två violor och två violonceller. Det fanns få stråksextetter före Brahms förutom ett gäng av Boccherini och en av Louis Spohr. Brahms slutförde den i september och den uruppfördes 20 oktober i Hannover med vännen och violinisten Joseph Joachim i spetsen. Andra satsens andante arrangerade Brahms för piano och tillägnade vännen Clara Schumann.

Jan Silverudd

Elin Rombo, sopran, har sjungit ledande roller på på bl.a. Opéra National de Paris, Staatsoper Berlin och Salzburger Festspiele, och framträtt med framstående orkestrar som Chicago Symphony Orchestra, Orchestre de Paris, Symphonieorchester des Bayerischen Rundfunks och de större nordiska orkestrarna.
Under säsongen 2025/26 sjöng Elin ledande roller i Rufus Wainwrights Prima Donna och Elena Langers opera Figaro skiljer sig på Kungliga Operan, där hon tidigare har framträtt som Donna Elvira i Don Giovanni, Sophie i Rosenkavaljeren, Mimi i La Boheme, Fiordiligi i Cosi fan tutte, m.fl. roller.

Under våren 2026 har Elin Rombo även sjungit Benjamin Brittens ’Les Illuminations’ med Västerås Sinfonietta under Simon Crawford-Phillips.
Elin Rombo utnämndes 2013 till hovsångerska och 2016 tilldelades hon medaljen Litteris et Artibus. Hon framträdde senast hos KVAH i julkonserten 2023.
https://www.braathenmanagement.com/artister/elin-rombo

Alva Holm, violin, började sina studier med den ukrainske violinisten Alexandre Zapolski och formades av den slaviska violintraditionens tonideal. Som 16 åring debuterade hon med Göteborgs Symfoniker efter att ha vunnit Polstjärnepriset. Hon har sedan dess spelat med ledande nordiska och europeiska orkestrar och mottagit flera stora stipendier.

2022 vann Alva Holm Solistpriset, Sveriges främsta solisttävling.
Alva ingår i Trio Lumine, finalister i Ung & lovande 2025.
Alva har framträtt hos KVAH i mars 2025 i musik av Bridge och Korngold och i ett medlemsprogram i januari 2026.
Alva Holm spelar en Antonius Stradivarius ”Maurer Van Veen, Elphinstone” anno 1705, generöst utlånad av Anders Sveaas’ Stiftelse.
https://www.alvaholm.com/sv/

Tobias Ringborg, violin, har som solist och kammarmusiker spelat runt om i Europa och i USA. Han har även en parallell karriär som dirigent både av vanliga orkesterkonserter och operor och har gjort uppskattade framföranden i Europa, Nya Zeeland, Australien och Canada. Under våren 2026 ledde Tobias en hyllad föreställning av Puccinis Turandot på Kungliga Operan i Stockholm.
Tobias diskografi omfattar en rad viktiga inspelningar av kammarmusik och violinkonserter. Han har framträtt många gånger hos KVAH, senast i november 2025 i musik av Gunnar de Frumerie.

Tobias spelar på en Gagliano-violin utlånad av Järnåkerfonden.
https://www.tobiasringborg.se/

Cecilia Zilliacus, violin, har varit solist med flera av Europas mest framstående symfoniorkestrar. Hon var under många år en drivande kraft i den flerfaldigt prisbelönade stråktrion ZilliacusPerssonRaitinen och är nu konstnärlig ledare för Katrina Kammarmusik på Åland, och sedan många år tillsammans med Kati Raitinen för kammarmusikserien Äntligen måndag på Konserthuset i Stockholm.

Cecilia är en av KVAH:s flitigaste gäster och har medverkat regelbundet vid vår årliga festival. Hon framträdde senast hos oss i december 2025 tillsammans med sångaren Lena Willemark och ackordeonisten Janne Rättyä.
Cecilia spelar på en violin byggd av Nicola Gagliano som utlånas av Järnåkerfonen.
https://www.zilliacus.se/

Ami-Louise Johnsson, viola, är en framstående solist som 2025 vann pris vid Lionel Tertis International Viola Competition. Hon är även Artist in Residence vid Queen Elisabeth Music Chapel och har gästat några av de finaste festivalerna och mästarklasserna som Verbier och Yellow Barn. Ami-Louise har studerat vid Guildhall School och samarbetat med artister som Janine Jansen. År 2024 uruppförde hon Edwin Roxburghs rapsodi för soloviola, skriven direkt för henne.
Ami-Louise Johnsson är säsongen 2026/2027 ”Klassiska artisten i P2”.

Ylvali McTigert Zilliacus, viola, var en av fem medlemmar i numera nedlagda Uppsala Kammarsolister och tidigare medlem i Mahler Chamber Orchestra. Hon är stämledare i Västerås Sinfonietta och är också verksam som solist och flitig medverkande i internationella festivaler. Hon har tack vare Järnåkerfonden glädjen att spela på en Storioni byggd i Cremona 1767.

Ylvali spelade senast hos KVAH under festivalen ’Tonsättare på flykt och i exil’ i augusti 2025.

Amalie Stalheim, cello, vann Solistpriset och var Sveriges Radios P2-artist 2018–2019. Amalie är Artist in Residence på Musikhögskolan i Malmö 2025–2027 och även på Musica Vitae 2026–2028. Hon har framträtt som solist med bl.a. Oslo Philharmonic, Bergen Philharmonic Orchestra, och flera av de stora nordiska orkestrarna. 

Amelie Stalheim spelar på en 1783 Guadagnini cello som utlånats av Dextra Musica foundation Norway. Hon har tidigare framträtt hos KVAH bl.a. 2018 i musik av Gunnar de Frumerie.
https://www.amaliestalheim.com/

Josef Alin, cello, är utbildad vid Lilla Akademien, Universität der Künste i Berlin och Edsbergs musikinstitut. Han är flerfaldigt belönad stipendiat och pristagare med bl.a. 1:a pris i Anton Rubinsteins internationella cellotävling. Som solist och kammarmusiker har han framträtt runt om i Europa. Josef ingår tillsammans med Alva Holm och Ami-Louise Johnsson i stråktrion Trio Lumine, finalister i Ung & lovande 2025.
Han medverkade i KVAH:s festival 2021.

Bengt Forsberg har 2026 tilldelats medaljen Litteris et Artibus för framstående konstnärliga insatser inom svenskt musikliv.

Bengt är en av Sveriges främsta pianister, känd för att lyfta fram mindre kända tonsättare och för sitt samarbete med ledande musiker. Han har spelat in ett stort antal cd-skivor, bland annat med Anne Sofie von Otter, och flera har prisats internationellt.

På cd:n Neglected Works for Piano presenterar han kvinnliga tonsättare som Beach, Almén, Bacewicz och Aulin. Senare inspelningar inkluderar Russian Tales med Andreas Brantelid och 2024 Marcelle de Manziarly: Chamber Works med Cecilia Zilliacus och Kati Raitinen. 2026 släppte han albumet Mosaïque Danoise med Janne Thomsen, Cecilia Zilliacus, och Andreas Brantelid.

Bengt är KVAH:s konstnärlige ledare och har lett kammarmusiken i Allhelgonakyrkan i nära 40 år.