Johan Helmich Roman (1694-1758)
Cembalosvit (tba)                                                                             
Gregory Lloyd, cembalo

Igor Stravinsky (1882-1971)
Duo Concertante (1932) (17 min)

• Cantilene
• Eglogue I
• Eglogue II
• Gigue
• Dithyrambe

Cecilia Zilliacus, violin, Bengt Forsberg, piano

Manuel de Falla (1876-1946)
Siete canciones populares españolas (1914)

1. El Paño moruno (Det moriska tyget)
2. Seguidilla murciana (Murcia seguidilla)
3. Asturiana (Asturiska)
4. Jota (en traditionell folkdans)
5. Nana (Mormor)
6. Canción (Sång)
7. Polo.

Elin Rombo, sopran, Bengt Forsberg, piano

Manuel de Falla
Cembalokonsert (1923-26) (13 min)

• Allegro
• Lento – Tempo giusto
• Vivace

Anders Jonhäll, flöjt, Bengt Rosengren, oboe, Niklas Andersson, klarinett, Josef Alin, cello, Gregory Lloyd, cembalo

PAUS

Sergej Prokofjev (1891-1953)
Cellosonat opus 119 (1949) (23 min)

• Andante Grave C dur
• Moderato F dur
• Allegro ma non troppo C dur

Amalie Stalheim, cello, Bengt Forsberg, piano

Francis Poulenc (1899-1963)
Pianosextett FP100 (1932)

• Allegro Vivace
• Divertissement> Andantino
• Finale: Prestissimo

Anders Jonhäll, flöjt, Bengt Rosengren, oboe, Niklas Andersson, klarinett, Hans Larsson, horn, Henrik Blixt, fagott, Peter Friis Johansson, piano

Av Christer Wikmark

Igor Stravinskijs Duo Concertante har satsbeteckningar sprungna ur den neoklassiska litteraturen, en inspirationskälla för tonsättaren. Han dedicerade kompositionen till den berömde violinisten Samuel Dushkin, som han träffat 1931. Dessa två uruppförde verket i Berlin 1932 och turnerade ett antal år runt i Europa.

Dansaren Balanchine hörde verket inte långt efter att det uruppfördes, och tyckte mycket om det, men det var inte förrän 1972, i samband att han planerade en Stravinskij-festival, som han beslöt att koreografera det. Stående vid pianot, nära de musicerande, lyssnar dansarna bara på musiken. Under de följande tre satserna speglar de musiken och varandra i dans; dock stannar de upp regelbundet för att bara lyssna. I sista satsen mörkas scenen ner och dansarna uppträder i individuella ljuscirklar.

Denna konsert innehåller två verk av Spaniens kanske mest namnkunnige tonsättare: Manuel de Falla. Först hans arrangemang av sju spanska folksånger. Denna sångsamling, med sina typiskt spanska tongångar är ett av de Fallas mest populära verk. Han skrev samlingen 1914, strax efter en flerårig tillvaro i Paris, och tillägnade den Madame Ida Godebska, som regelbundet anordnade konserter i staden. De Falla publicerade även sångerna i Paris, med fransk översättning. Dock skedde urpremiären året efter i Madrid, med de Falla själv vid flygeln.

Av de Falla framförs också hans Cembalokonsert, för cembalo, flöjt, oboe, violin och cello. Den skrevs för den polska cembalisten och pianisten Wanda Landowska, som också var med vid uruppförandet. Efter att tonsättaren träffat Landowska 1920 utlovade han en cembalokonsert, och hon planerade in uruppförandet till 1923, men kompositionsarbetet gick långsamt och verket var långt ifrån klart när det närmade sig. Landowska sköt på uppförandet till säsongen 1924/1925, men åter fick de Falla meddela att det behövdes längre tid. I Barcelona, år 1926 kunde verket äntligen uruppföras. Konserten är i en asketisk, neoklassicistisk stil, vilken avstår från yvigare utsvävningar och håller en stramare, mer återhållen anda. Verket anses även inspirerat av spansk, religiös mysticism.

När Prokofjev komponerade sin cellosonat, år 1949, hade han året innan blivit stämplad i ett dekret från den sedermera ökände Zjdanov (som blivit ansvarig för att rensa ut oönskad konst, sedan han i ett tal inför författarkongressen 1934 angett sovjetisk realism som ledstjärna för allt konstnärligt skapande). Dekretet postulerade den stalinistiska formalismen och fördömde övriga kulturyttringar. Prokofjev visste då inte om hans kompositioner någonsin skulle spelas.

Cellosonaten fick han inspiration till när han året innan närvarade vid en konsert med Mstislav Rostropovitj. Prokofjev blev så imponerad att han beslöt skriva en sonat och tillägna den interpreten. Verket fick sin urpremiär 1950 i en liten sal i Moskvas Musikkonservatorium, med Rostropovitj och pianisten Sviatoslav Richter. Den senare skriver i sina memoarer:

”Vi uruppförde Prokofjevs cellosonat. Innan den kunde spelas på konsert var vi tvungna att spela den på Kompositörs-föreningen, där herrarna beslutade om varje nytt verks öde. Under denna period – mer än vid andra tillfällen – behövde de klura ut om Prokofjev hade skapat ett mästerverk eller – tvärtom – ett verk som var ’fientligt och mot folkets anda’. Tre månader senare, måste vi spela verket igen inför en session i plenum inför alla tonsättare som satt med i Radiokommittén, och inte förrän året efter kunde vi presentera verket på konsert”.

Sonaten är överlag mycket mera återhållsam än kompositörens tidiga, mer lekfulla verk, men särskilt de två senare satserna har en Prokofjevsk prägel.

Festivalen avslutas med en sextett fylld av lekfull spelglädje, en blåssextett av Francis Poulenc. Verket kallas också för Sextuor.  Poulencs speciella tonspråk, med såväl elegiska slingor som humoristiska vändningar och en traditionell tonal, neoklassicistisk melodik, kryddad med fräck kromatik. Detta tonspråk blir särskild märkbart i hans kammarmusik för blåsare.

I söndagens sextett tar han med även pianot, som ju var hans eget instrument. Förutom piano ingår flöjt, oboe, klarinett, valthorn och fagott. Urpremiären var 1933, efter att ha färdigställts året innan. Poulenc fortsatte att revidera kompositionen, och den versionen av verkat publicerades 1939. Tonsättaren beskrev verket sålunda: ”kammarmusik i den mest rättframma formen: en hommage till blåsinstrument, vilka jag älskat från den stund jag började komponera.”

Christer Wikmark

Elin Rombo, sopran, har sjungit ledande roller på på bl.a. Opéra National de Paris, Staatsoper Berlin och Salzburger Festspiele, och framträtt med framstående orkestrar som Chicago Symphony Orchestra, Orchestre de Paris, Symphonieorchester des Bayerischen Rundfunks och de större nordiska orkestrarna.
Under säsongen 2025/26 sjöng Elin ledande roller i Rufus Wainwrights Prima Donna och Elena Langers opera Figaro skiljer sig på Kungliga Operan, där hon tidigare har framträtt som Donna Elvira i Don Giovanni, Sophie i Rosenkavaljeren, Mimi i La Boheme, Fiordiligi i Cosi fan tutte, m.fl. roller.

Under våren 2026 har Elin Rombo även sjungit Benjamin Brittens ’Les Illuminations’ med Västerås Sinfonietta under Simon Crawford-Phillips.
Elin Rombo utnämndes 2013 till hovsångerska och 2016 tilldelades hon medaljen Litteris et Artibus. Hon framträdde senast hos KVAH i julkonserten 2023.
https://www.braathenmanagement.com/artister/elin-rombo

Anders Jonhäll, flöjt, är soloflöjtist i Sveriges Radios Symfoniorkester. Han utbildade sig vid Kungliga Musikhögskolan där han bland annat studerade 1700-talspraxis på moderna instrument och fortsatte sina studier vid Musikhögskolan i Göteborg. Han är en av grundarna till ensemblen Gageego!
Anders är medlem i Amadékvintetten och har tidigare framträtt 2024 i KVAH:s festival ’Kvintetter i kvadrat’.

Bengt Rosengren, oboe, är solooboist vid Sveriges Radios Symfoniorkestern sedan 1983. Han examinerades vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm, där han sedan början av 2000-talet också undervisar. Bengt har framträtt som solist med Radiosymfonikerna i oboekonserter av Strauss, Mozart och Martinů liksom i Salonens Mimo II. Han var solooboist i Stockholms Nya Kammarorkester fram till 2019 då orkester upplöstes.

Bengt är en flitig kammarmusiker och förekommer på ett stort antal skiv- och radioinspelningar både som solist och kammarmusiker. Bengt spelade senast hos KVAH under förra årets festival i augusti 2025 och framträder här tillsammans med sina kollegor i Amadékvintetten.

Niklas Andersson, klarinett, är stämledare i Sveriges Radios Symfoniorkester. Han har studerat vid Musikhögskolan i Göteborg och i Antwerpen och London. Niklas har framträtt som solist med dirigenter som Okko Kamu och Thomas Dausgaard. Han har även samarbetat med tjeckiska Skampa-kvartetten.
Niklas är medlem i Amadékvintetten och har tidigare framträtt 2024 i KVAH:s festival ’Kvintetter i kvadrat’.

Hans Larsson, horn, utbildade sig på Kungliga Musikhögskolan i Stockholm hos lärarna Bengt Belfrage och Wilhelm Lanzky-Otto. Han var anställd hos symfoniorkestern Norrköping 1988–89 innan han 1989 blev fastanställd på Sveriges Radios Symfoniorkester där han sedan 1996 är solohornist. Hans är även medlem i Drottningholms Barockensemble sedan 1988 där han spelar på tidstypiska naturhorn och framträder här tillsammans med sina kollegor i Amadékvintetten.

Henrik Blixt, fagott, studerade på Kungliga Musikhögskolan och vann 1998 andra pris i den internationella träblåstävlingen i Bayreuth. Henrik har fått flera verk skrivna för sig. Han är stämledare i Sveriges Radios Symfoniorkester och undervisar vid Mälardalens universitet.
Henrik är medlem i Amadékvintetten och har tidigare framträtt 2024 i KVAH:s festival ’Kvintetter i kvadrat’.

Cecilia Zilliacus, violin, har varit solist med flera av Europas mest framstående symfoniorkestrar. Hon var under många år en drivande kraft i den flerfaldigt prisbelönade stråktrion ZilliacusPerssonRaitinen och är nu konstnärlig ledare för Katrina Kammarmusik på Åland, och sedan många år tillsammans med Kati Raitinen för kammarmusikserien Äntligen måndag på Konserthuset i Stockholm.

Cecilia är en av KVAH:s flitigaste gäster och har medverkat regelbundet vid vår årliga festival. Hon framträdde senast hos oss i december 2025 tillsammans med sångaren Lena Willemark och ackordeonisten Janne Rättyä.
Cecilia spelar på en violin byggd av Nicola Gagliano som utlånas av Järnåkerfonen.
https://www.zilliacus.se/

Amalie Stalheim, cello, vann Solistpriset och var Sveriges Radios P2-artist 2018–2019. Amalie är Artist in Residence på Musikhögskolan i Malmö 2025–2027 och även på Musica Vitae 2026–2028. Hon har framträtt som solist med bl.a. Oslo Philharmonic, Bergen Philharmonic Orchestra, och flera av de stora nordiska orkestrarna. 

Amelie Stalheim spelar på en 1783 Guadagnini cello som utlånats av Dextra Musica foundation Norway. Hon har tidigare framträtt hos KVAH bl.a. 2018 i musik av Gunnar de Frumerie.
https://www.amaliestalheim.com/

Gregory Lloyd, cembalo, är organist i Katarina församling och konserterar flitigt i kyrkor runtom i Stockholm. Han är även ledare för Katarina Vokalensemble och för Stockholms domkyrkoförsamlings gosskör. Gregory har lett flera konserter i Allhelgonakyrkans kammarmusikserie och medverkat i många Kammarmusikfestivaler – bl.a. var han solist i Bohuslav Martinůs cembalokonsert i festivalen 2011, Toner från Tjeckien.

Peter Friis Johansson, piano, har vunnit priser i många tävlingar bland annat första pris och guldmedalj vid International Piano-e-Competition 2014. Han har uruppfört pianokonserter av Laura Netzel, Andrea Tarrodi och Sven-David Sandström och färdigställde och uruppförde hösten 2023 Ludvig Normans ofullbordade pianokonsert. Peter är tillsammans med Jakob Koranyi grundare och konstnärlig ledare för Fairplay Chamber Music i Järna. Peters högre studier har skett på Edsberg, Kungliga Musikhögskolan och Accademia Musicale Santa Cecilia i Bergamo.

Den första cd:n i hans serie med Schuberts kompletta sonater släpptes i oktober 2025. Peter har medverkat ett flertal gånger hos KVAH, senast i december 2024.
https://www.peterfriisjohansson.com/

Bengt Forsberg har 2026 tilldelats medaljen Litteris et Artibus för framstående konstnärliga insatser inom svenskt musikliv.

Bengt är en av Sveriges främsta pianister, känd för att lyfta fram mindre kända tonsättare och för sitt samarbete med ledande musiker. Han har spelat in ett stort antal cd-skivor, bland annat med Anne Sofie von Otter, och flera har prisats internationellt.

På cd:n Neglected Works for Piano presenterar han kvinnliga tonsättare som Beach, Almén, Bacewicz och Aulin. Senare inspelningar inkluderar Russian Tales med Andreas Brantelid och 2024 Marcelle de Manziarly: Chamber Works med Cecilia Zilliacus och Kati Raitinen. 2026 släppte han albumet Mosaïque Danoise med Janne Thomsen, Cecilia Zilliacus, och Andreas Brantelid.

Bengt är KVAH:s konstnärlige ledare och har lett kammarmusiken i Allhelgonakyrkan i nära 40 år.