Kvah Logotyp
Allhelgonakyrkans interiör

Den franska kompositören, pianisten och dirigenten Marcelle de Manziarly föddes i Charkiv, Ukraina, den 12 oktober 1899. Fadern var fransman och familjen flyttade 1905 till Paris. Den unga Marcelle skrev sina första kompositioner redan som 12-åring. Hon blev en av de första kvinnliga eleverna hos Nadia Boulanger (1887–1979) vid École Normale de Musique de Paris, grundad 1919 av Alfred Cortot. De båda kvinnorna utvecklade en livslång vänskap vilket en stor sam ling brev från perioden 1912–75 vittnar om. Boulanger tillägnades också en komposition för soloröst och stråkkvartett, Pour N.B. (1947). Genom Boulanger lärde Manziarly känna Aaron Copland (1900–90) som senare kom att tillägna henne sin sång Heart, we will forget him.

Hemma hos Boulanger träffade hon också för första gången Igor Stravinskij då hon var hans bordsdam under en middag dagen efter det första framförandet i Paris av hans Psalmsymfoni i februari 1931. Också med Stravinskij och hans hustru Vera blev Manziarly nära vänner, en vänskap som odlades vidare sedan de alla emigrerat till USA. I början av 1920-talet blev Manziarlys familj bekant med den indiske filosofen och teosofen Krishnamurti och en romans lär ha spirat mellan honom och Marcelle. Efter en tids vistelse i Indien lärde hon känna den indiske Nobelpristagaren i litteratur Tagore och kom att intressera sig för indisk musik och indiska tonspråk. När denna resa skedde och om Manziarly lät sig inspireras av indisk musik i sitt komponerande är dock oklart.

Till skillnad från många andra musiker i sin generation påverkades Manziarly inte av Wienskolan (Schönberg, Alban Berg, Anton Webern). Bland tidens alla trender och skolor litade hon framför allt till sin egen musikaliska fantasi. Manziarly studerade dirigering för Felix Weingartner i Basel 1930–31. Vid ISCM:s (International Society for Contemporary Music) festival
1933 var hon solist vid uruppförandet av sin egen pianokonsert tillsammans med Concertgebouworkestern under ledning av Alfredo Casella. Från 1943 studerade hon piano för Isabelle Vengerova i New York. Ett betydande verk är “Sonate pour Nôtre-Dame de Paris” för orkester som skrevs 1944 under intryck av Paris befrielse från naziockupationen.

Manziarly bosatte sig i USA och turnerade som konsertpianist i USA och Europa och verkade som kördirigent och privatlärare. Marcelle de Manziarly fortsatte att komponera musik upp i hög ålder och levde sina sista år i Ojai, Kalifornien, där hon avled nittio år gammal 1989. Manziarlys verkförteckning hos Bibliothèque National de France upptar 132 verk. Hon skrev en mängd en- och flerstämmiga sånger och körverk, bland annat till texter av så skilda författare som den armeniske munken och poeten Gregorios av Narek (900-talet), Petrarca och La Fontaine. Vidare komponerade hon solostycken för piano och kammarmusik för många olika besättningar liksom orkesterverk. Bland hennes kammarmusik finns den pianotrio i fiss-moll från 1921 (som spelas på kvällens konsert), stråkkvartetter från 1915 och 1943, Six Études pour piano komponerade 1949, Trio för flöjt, cello och piano från 1962, Dialogue för cello och piano från 1970 och Trilogue för violin, cello och piano från 1977 .

Kristian Gustavson