Kvah Logotyp
2015-10-24-affisch

Medverkande:

Ellen Nisbeth, viola och Bengt Forsberg, piano

Program:

  • Benjamin Britten (1913-1976): Cellosvit nr 3 op 87 (arr för viola)
  • Ralph Vaughan Williams (1872-1958): Romance
  • Rebecca Clarke (1886-1979): Violasonat
    Paus
  • Frank Bridge (1879-1941): A Sea Idyl for piano
  • Ralph Vaughan Williams: 4 sånger < Songs of Travel
  • Benjamin Britten: Lachrymae - Reflections on a song of Dowland, op 48
    extra nummer
  • Ralph Vaughan Williams: Youth and Love < Songs of Travel
ellen-nisbeth
Photo: Nicolaj Lund

Länk till Ellens hemsida

Programkommentar

Engelsk afton

Det finns sedan länge en stark violatradition i England och några av 1900-talets främsta violaster (violaspelare), var engelsmän, som Lionel Tertis och William Primrose. Det är därför inte förvånande att kvällens konsertprogram uteslutande innehåller musik av engelska kompositörer, både originalverk och arrangemang.

Benjamin Britten (1913-76) skrev 1964-71 tre sviter för solovioloncell för sin gode vän och musikaliske samarbetspartner Mstislav Rostropovitj, den store ryske cellisten. Sviterna tillhör de främsta verken för solovioloncell under 1900-talet.

Svit nr.3, som tar c:a 25 minuter, innehåller 8 korta satser och en c:a 10 minuter lång avslutande Passacaglia, en form av variationer över ett upprepat bastema. I flera av satserna utgår Britten från ryska teman, bland annat från folksångsarrangemang. Passacagliatemat i sista satsen bygger på Kontaktion, en rysk-ortodox hymn för avlidna (Ingvar Lidholms orkesterverk med samma namn bygger också på rysk-ortodox kyrkomusik).

Brittens 3:e svit uruppfördes av Rostropovitj 1974 men spelas ikväll i ett arrangemang för viola.

Lachrymae för viola och piano skrevs 1950 och uruppfördes samma år av William Primrose. Verket utgör en serie variationer över en sång av John Dowland (1563-1626): ”If my complaints could passions move”.

På programmet står också två verk av en annan av Englands största tonsättare under 1900-talet, Ralph Vaughan Williams (1872-1958).
Romansen för viola och piano hittades i Vaughan Williams bibliotek efter hans död 1958 och uruppfördes 1962. Kompositionsåret är inte känt men verket förmodas vara skrivet omkring 1914 för Lionel Tertis. Verket är skrivet i bågform med en rofylld början, en mer intensiv mellandel och ett rofyllt slut.

Sångcykeln Songs of Traveltillhör Vaughan Williams tidiga verk. Kompositionsarbetet avslutades 1904 och verket uruppfördes samma år. Sångerna är ursprungligen skrivna för baryton och piano men olika arrangemang förekommer, som vid kvällens konsert där violan ersätter rösten. Texterna till de nio sångerna är skrivna av den skotske poeten Robert Louis Stevenson och kan innehållsmässigt sägas utgöra en motsvarighet till den vandrande gesällen i Schuberts Die Schöne Müllerin eller Mahlers Lieder eines fahrenden Gesellen, men med ett tonspråk som känns typiskt engelskt.

Rebecca Clarke (1886-1979) uppnådde inte alls samma berömmelse som sina manliga kolleger. Det faktum att hon var kvinna medförde med stor sannolikhet att hon inte fick det erkännande hon förtjänade även om en omsvängning börjat ske under de senaste decennierna. Hennes Violasonat som uruppfördes 1919 är en av de främsta violasonaterna från förra århundradet. Till en början uppnådde sonaten en viss popularitet men sedan försvann den helt från repertoaren för att återupptäckas 1976. Numera har den alltmer blivit ett standardverk i violarepertoaren.

Rebecca Clarke deltog med sonaten i en kompositionstävling. Hennes sonat bedömdes av jurymedlemmarna vara den bästa men hon tilldelades ändå inte förstapriset, bland annat ansågs det inte troligt att en kvinna kunde skriva ett så bra verk! Juryn trodde bland annat att ”Rebecca Clarke” var en pseudonym för en manlig kompositör!

Den tresatsiga violasonaten, krävande för både violasten och pianisten, visar påverkan från bl.a. Debussy och Vaughan Williams men är ett i högsta grad självständigt verk. Snabba tempi dominerar i de båda första satserna medan den avslutande satsen innehåller långsammare avsnitt, men med en snabb avslutning.

Allan Kanter