Kvah Logotyp

Program

Robert Schumann (1810—1856):

  • Abendlied op. 107 n6 (G. Kinkel)
  • Sehnsucht nach der Waldgegend op. 35 n5 (J. Kerner)
  • Mondnacht op. 39 n5 (J. v. Eichendorff)
  • Lust der Sturmnacht op. 35 n1 (J. Kerner)
  • Des Sennen Abschied op. 79 n23 (ur Schillers Wilhelm Tell)

Alban Berg (1885—1935): ur Sieben Lieder

  • Nacht (Carl Hauptmann)
  • Schilflied (Nikolaus Lenau)
  • Traumgekrönt ( Rainer Maria Rilke)
  • Im Zimmer (Johannes Schlaf)
  • Liebesode (Otto Erich Hartleben)
  • Die Nachtigall (Theodor Storm)

Sonat för piano op. 1

Thomas Jennefelt (f. 1954): Sieben Liebeslieder (Else Lasker-Schüler)

  • I Heimlich zur Nacht
  • I I An den Gralprinzen
  • III Mein Liebeslied
  • IV Ich liebe dich
  • V Hinter Bäumen berg ich mich
  • VI Höre
  • VII Abschied

Erich Wolfgang Korngold (1897—1957): "Lieder des Abschieds" op. 14

  • Sterbelied (Rosetti-Kerr)
  • Dies eine kann mein Sehnen nimmer fassen (Edith Ronsperger)
  • Mond, so gehst du wieder auf (Ernst Lothar)
  • Gefasster Abschied (Ernst Lothar)

Extra nummer

Erich Wolfgang Korngold: Liebesbriefchen < 6 Einfache Lieder, op. 9

Medverkande

Ivonne Fuchs, mezzosopran,
Anna Christensson, piano

Mer information om artisterna

Ivonne Fuchs

ivonne-fuchs
Foto: Dietmar Spolert

Ivonne Fuchs, mezzosopran, föddes i Magdeburg, Tyskland. Hon gjorde sin operadebut 2009 i titelrollen i Händels Ariodante på Drottningsholms slottsteater och tog sedan sin masterexamen på Operahögskolan i Stockholm i början av 2010. Ivonne har framträtt som solist med dirigenter som Frans Brüggen, Helmuth Rilling och Tonu Kaljuste. Som romanssångare samarbetar hon regelbundet med pianisten Anna Christensson och har framträtt på kammarmusikfestivalen i Båstad, Musik vid Siljan och 2013 i Allhelgonakyrkans festival.

Anna Christensson

anna_christensson_06_web

Anna Christensson, piano, har framträtt som solist med många svenska orkestrar i konserter av Mozart, Beethoven, Chopin, Franck, Schumann och Gershwin, till exempel med Gävle Symfoniorkester och Kungliga Filharmonikerna. Hon är även medlem i Curious Chamber Players, en ensemble för nutida kammarmusik. Bland hennes inspelningar finns en CD av Henning Mankells och Gösta Nystroems pianokonserter och en dubbel-CD med pianomusik av Henning Mankell. Anna Christensson senaste framträdande i Allhelgonakyrkan var i 2017.

Programkommentar

Robert Schumann (1810 – 1856) var tonsättare, pianist, dirigent men då kanske mest känd som musikkritiker. En äkta romantisk tonsättare med sin kamp för att få gifta sig med sin älskade Clara, med sin kamp för den nya musiken – Brahms! – och så med sin kamp mot sina inre demoner som han till slut förlorade sina sista år på sinnessjukhus.
I kväll hör vi fyra naturlyriska aftonsånger om kärlek och vi inleder med Abendlied opus 107:6 (1851): ”Allt är stilla, så stillsam är kvällen, att du kan höra änglarnas fotsteg…” Här får sångaren och pianisten var för sig visa på hjärtats oro; först i slutstrofens uppmaning att släppa oron förenas de. Sedan följer tre sånger från Schumanns fantastiska liedår 1840 då han skrev hela 140 sånger. Sehnsucht nach der Waldgegen (ungefär Längtan efter skogarna) (”Om jag ändå aldrig lämnat dig, majestätiska, underbara skog”) och Lust der Sturmnacht (med i stormens öga: ”Här inne är det skönt att vila, och hänge sig åt lycksalig kärlek”) är nr 5 och 1 ur Tolv dikter av Justinus Kerner opus 35.
Mellan de båda hör vi Mondnacht (”Det var som om himlen ömt kysst jorden), nr 5 ur sångcykeln Liederkreis opus 39 med texter av Joseph von Eichendorff. Pianot målar fint upp den romantiska nattstämningen i varje vers och får också avsluta. (Alla tre finns för övrigt fint transkriberade för solopiano av Clara Schumann –1840 var året de äntligen fick gifta sig.) Slutligen hör vi också den lite naiva (?) Des Sennen Abschied (Koherdens avsked) (”Farväl ni ängar…Sommaren är slut.”), nr 22 från Lieder-Album für die Jugend opus 79 (1849) med text från Friedrich Schillers Wilhelm Tell. (Franz Liszt transkriberade denna sång 1874 för piano.)

Alban Berg (1885 – 1935) levde hela sitt liv i Wien. Han började komponera musik först vid 15 års ålder, sent för en så betydelsefull tonsättare. Men riktig musikutbildning fick han först 1904 som elev till Arnold Schönberg. Kanske tänker ni på tolvtonsmusik och funderar på vad som komma skall? Sitt kvar. Det här är i huvudsak senromantisk musik från början av hans karriär, även om sångerna är reviderade långt senare. Berg skrev alltid musik med en oer-hört säker känsla för struktur, som operan Wozzeck, men vågade också skriva tolvtonsmusik med känsla som i sitt mest kända verk, violinkonserten Till minnet av en ängel. Om man törs doppa tårna i tolvtonsmusik kan den vara en väg in.
Åren 1901 – 08 lär Alban Berg ha skrivit 150 sånger med piano. Tjugo år senare reviderade, sammanställde och orkestrerade tonsättaren sina Sieben frühe Lieder (Sju tidiga sånger). I kväll är Anna Christensson orkester. Vi får höra sex sånger: Nr 1. Nacht (sången slutar ”Drick själ! Drick ensamhet! O, tag varning! Tag varning!”) är den längsta av dem och kanske också den modernaste; nr 2 Schilflied (ung. Sång i vassen) (”På en hemlig skogsstig, smyger jag gärna i skymningsljuset”); nr 4 Traumgekrönt (Drömkrönt) (sången slutar ”Du kom och stilla som en sagovisa klingade natten ut...”) där den formsäkra, kontrapunktiska väven kontrasterar mot textens osäker-heter; nr 5 Im Zimmer (I rummet) (”Höstsolsken, den kära kvällen tittar tyst in.”) är en, förlåt mig, ljuvlig men alltför kort kärlekssång ; nr 6 Liebes-ode (”I kärlekens armar somnade vi lyckligt in.”) är mer extatisk; nr 3 Die Nachtigall (Näktergalen)(första och sista versen slutar ”från genljudet av hennes sång, har rosor skjutit upp.”). Här är inspirationen helt klart inte från läraren Arnold Schönberg utan snarare Richard Strauss.
Pianosonat opus 1 skrev Alban Berg ca 1909 utifrån några år gamla sonatut-kast från studietiden med Schönberg. Han reviderade den flera gånger, fram till 1925. Verket är i klassisk sonatform, om än ensatsigt. För er med absolut gehör så hör ni kanske att allt rör sig kring tonarten h-moll. Men Berg an-vänder här fritt kromatiska figurer, heltonsskalor och förvandlar så tonarten till ett gungfly som inte löses upp förrän i sluttakterna. Och givetvis gäller läraren Schönbergs principer om sammanhållning: De två inledande figurer-na är grunden för hela sonaten, så det är bäst ni hänger med redan från bör-jan. Men varför blev det bara en öppningssats? Berg beklagade sig till sin lärare att han saknade inspiration till mer musik. Schönberg svarade elegant att då var det tydligt att Berg hade sagt allt han behövde.

Stuvstakillen Thomas Jennefelt (1954 – ) studerade 1974 – 80 på Kungliga Musikhögskolan för bland andra Gunnar Bucht och Arne Mellnäs, sjöng i flera decennier i Eric Ericsons kammarkör och var 2004 - 2012 vice preses i Kgl. Musikaliska Akademien. Han har skrivit orkesterverk och ett flertal operor som Gycklarnas Hamlet och Sport och Fritid, men det började på all-var med körmotetten Warning to the rich 1977. Körmusiken av lyriskt be-satte Thomas Jennefelt, går från den först hamrande och sedan innerliga O Domine (1983), över Dichterliebe I – X (1990), med samma Heine-texter som Schumann tonsatte, men med helt andra uttryck som ångest och ironi, till praktfulla och samtida Fyra operakörer för kör och blåsorkester (2016). Stilmässigt använder Jennefelt gärna dissonansen eller det rent brutala men erkänner att han inspirerats av en minimalist som Steve Reich, gärna då i släktskap med en jämn puls och upprepningar av fraselement. Och han väjer heller inte för det sköna, gärna elegiska. Vokaltonsättaren och kammarkoris-ten Thomas Jennefelt skrev sina Sieben Liebeslieder 2017 och de uruppför-des två år senare av kvällens artister, i Ersta kapell.
Jennefelt berättar för mig att han påbörjade sången Hinter Bäumen, inspire-rad av just kvällens Korngold-sånger. Det blev till slut hela sju sånger till texter av den i Sverige mindre kända poeten Else Lasker-Schüler, mestadels oöversatt trots att hennes starka expressionistiska diktning inspirerat bland andra Edith Södergran Tonsättaren skriver: ”Jag har ställt samman sju av hennes starkt pulserande kärleksdikter till en svit. Från den första: färgad av stark självständighet och val, över dikter om kärlekens olika tillstånd fram till den sista där ensamhet och övergivenhet åter står i centrum.”

  1. Heimlich zur Nacht (Hemlighet i natten); 2. An den Gralprinzen (Till graalprinsen); 3. Mein Liebeslied (Min kärlekssång); 4. Ich liebe dich... (Jag älskar dig...); 5. Hinter Bäumen berg ich mich (Bakom träden gömmer jag mig); 6. Höre (Lyssna!); 7. Abschied (Avsked).

I tävlingen det största musikgeniet någonsin ligger Erich Wolfgang Korngold (1897 – 1957) mycket bra till. Hans genombrottsverk, baletten Snö-mannen skrevs av en redan erfaren 11-åring och gjorde succé i Wien. Hans andra pianosonat tog dåtidens gigant Artur Schnabel med på Europaturné. Som 23-åring tillkom hans i dag mest kända opera, Die tote Stadt.
Hans musik till Hollywoodfilmer gav honom två Oscar och ekonomisk trygghet men inte ska en stor tonsättare skriva sån’t? Först på senare år har vi fått möjlighet att upptäcka hans orkester-, kammar- och vokalmusik. Kvällen avslutas med Korngolds sångcykel Lieder des Abschieds opus 14 skrivna 1920 – 21 och kan ses som hans farväl till den älskade Luzi von Son-nenthal, då båda familjerna skilde dem åt. Nr 1 Sterbelied (Dödssång)(”När jag är död, min älskade, sörj mig inte”); nr 2. Dies eine kann mein Sehnen nimmer fassen (Det enda som min längtan inte kan fatta); nr 3. Mond, so gehst du wieder auf (”Måne, så stiger du upp igen”); nr 4. Gefaßter Abschied (Resignerat avsked) (”Fäll inga tårar när jag går, var glad och låt mig kyssa dig.”). Först 1924 kunde Erich och Luzi gifta sig.
Och ja, ni tänker helt rätt. Våra egna Anne Sofie von Otter och Bengt Fors¬berg har spelat in både Korngoldsångerna och Bergsångerna (på DG i början av 1990-talet).

Jan Silverudd

Sång texter på Svenska och Tyska

sanger-21-06-19
tyska-texter-konsert-allhelgona-19e-juni-2021-1