Sopranen Sofie Asplund gästar oss tillsammans med SoFo Chamber Orchestra under ledning av Staffan Mårtensson för att framföra Benjamin Brittens ”Les Illuminations” till texter av Arthur Rimbaud.

SoFo Chamber Orchestra framför även musik av Johan Agrell, Ika Peyron, Pierre Wissmer och Dag Wirén.

---

Biljetter 200:-, medlemspris 150:-. Under 26 år gratis.
Biljetter kan köpas via Ticketmaster eller på plats i Allhelgonakyrkan.

---

Konserten arrangeras av Kammarmusikens vänner i Allhelgonakyrkan (KVAH) i samarbete med Katarina församling och med stöd av stiftelsen Action Musicale Pierre Wissmer, Nils-Göran Olves stiftelse samt Helge Ax:son Johnsons stiftelse.

INNEHÅLL

PROGRAM:

Johan Agrell (1701–65)

Sinfonia Ess-dur (1738) 10’

• Allegro
• Andante
• Allegro

Ika Peyron (1845–1922)

Humoresk. Melodiskt fantasistycke för stråkkvintett (ca 1890) 5’

Benjamin Britten (1913–76)

Les Illuminations op. 18, sångcykel till texter av Arthur Rimbaud (1939) 24’
För sångtitlar och texter kommer separat blad delas ut på konserten!

Solist: Sofie Asplund

PAUS

Pierre Wissmer (1915–92)

Symfoni nr 3 för stråkorkester (1956) 25’

• Allegro
• Molto moderato
• Scherzo
• Allegro

Dag Wirén (1905–86)

Serenad för stråkorkester op. 11 (1937) 16’

• Preludium: Allegro molto
• Andante espressivo
• Scherzo: Allegro vivace
• Marcia: Tempo di marcia, molto ritmico

---

---

MEDVERKANDE:

Sofie Asplund

Totalt har det blivit ett tjugotal roller, till vilka kommer några i musikaler i början av hennes karriär: Maria i West Side Story och Christine i Fantomen på Operan. Den senare gjorde hon i Helsingfors, vilket har att göra med att Sofie kommer från Åland och trots en i huvudsak svensk karriär har bevarat en nära koppling dit. Utanför Norden medverkade hon i synnerhet i Barbara Hannigans projekt för unga operaartister ”Equilibrium”, där hon sjöng Ann Truelove i Rucklarens väg i München, Paris, Amsterdam, Hamburg, Dresden och Dortmund.

Under våren har hon gjort La folie i Platée i Göteborg, och nu väntar Cunegonde i Candide konsertant i Oslo.

År 2022 tilldelades Sofie Asplund Finlands Vita Ros’ Ordens medalj av Finlands president för sina konstnärliga insatser som operasångerska.

---

SoFo Chamber Orchestra

SoFo Chamber Orchestra består av 15 frilansande stråkmusiker med konsertmästaren Lina Samuelsson i spetsen. Under ledning av Staffan Mårtensson samlas ensemblen för att spela musikhistoriens bästa repertoar – Mozart, Tjajkovskij, Mendelssohn etc, men även nutida mästare som Astor Piazzolla, Arvo Pärt och Steve Reich.

SoFoCo bildades 2017 och har framträtt med ledande svenska solister som Bengt Forsberg, Jakob Koranyi, Kerstin Avemo, Per Tengstrand, Laura Michelin, Ylva Larsdotter och Svante Henryson. Med saxofonisterna Jonas Knutsson och Amanda Sedgwick har SoFoCo vid flera tillfällen gjort en bejublad hyllning till Charlie Parker, ”Bird with Strings” i samarbete med Stockholms Blåsarsymfoniker och Östgöta Blåsarsymfoniker. De senaste säsongerna har trots pandemin varit fulla av framträdanden: Kulturnatt Stockholm, Parkteatern Stockholm (”Piazzolla 100 år”), Artipelag, Östergötlands Musikdagar, Eric Ericsonhallen mm.

www.sofoco.se

Lina Samuelsson

Staffan Mårtensson

---

KOMPOSITÖRER OCH VERK:

Av Nils-Göran Olve

Ordet Illumination kommer via franskan från latinets ord för ljus, lumen. Numera använder vi det om festbelysning, men ordet har tidigare gällt även andlig upplysning och hur forna tiders munkar färglade sina handskrifter. I kvällens konsert är det Arthur Rimbauds textförlaga till Brittens sångcykel Les illuminations som motiverar rubriken, men i överförd mening passar den även för stråkensemblens ljusa och intensiva klang i de fyra orkesternumren, sinsemellan helt olika.

---

Johan Agrell

Musik var underhållning men att skriva enligt accepterade mönster var också en del av samhällsordning och bildning. Trots skillnader mellan tyska, franska och italienska seder var musikens lagar universella.

Johan Agrell är ett tidigt exempel på det. Han var östgöte och student i Uppsala när han som 22-åring värvades av brodern till den tämligen nye svenske kungen Fredrik I att följa med honom till hans hov i Kassel. Agrell blev kvar i Tyskland till sin död, bland annat som stadskapellmästare i Nürnberg.

”Agrell var en tidig förespråkare för den framväxande symfoniken, med sina tidigaste verk i genren från ca 1735. Hans stil i dessa kompositioner, liksom i hans solokonserter, är påtagligt experimenterande för sin tid, innehållande början till introduktion av kontrasterande teman och nyanser, drag som förknippas med den galanta stilen” (levandemusikarv.se).

Sinfoniorna har delvis stämmor även för blåsinstrument (som dock kan uteslutas), men det tresatsiga verk som inleder kvällen konsert förefaller vara enbart för stråkar.

---

Ika Peyron

I Norlinds musiklexikon från 1910-talet fick hon fem rader, men i båda utgåvorna av Sohlmans lexikon (1950- respektive 1970-tal) saknas hon helt. Nu kan vi läsa om henne på webbplatsen Levande musikarv.

Hennes mor var ”piga” och hon föddes som ”oäkta” men adopterades av ett grosshandlarpar i Sundsvall som vid 1800-talets mitt upplevde en affärsmässig glansperiod. Senare flyttade familjen till Stockholm. Vi kan läsa att ”fosterfadern var mycket mån om kvinnors utbildning” och när flickan visade mer intresse för musik än medicin fick hon studera piano, orgel och komposition för de bästa lärare: bland andra Ivar Hallström och senare i livet Joseph Dente och Emil Sjögren.

Efter ett par utlandsår i London hade hon som tjugoåring gift sig med en annan grosshandlare som även var riksdagsman, Ludvig Peyron. De fick tre söner. ”Uppväxt och giftermål gav henne det ekonomiska oberoende som hörde till mönstret för merparten komponerande kvinnor vid denna tid. Till mönstret hörde också att kvinnliga tonsättare ofta publicerade verk under en pseudonym, i hennes fall Ika, d.v.s. en kortform för tilltalsnamnet Fredrika.” (levandemusikarv.se). När hon 1922 dog som änka var hennes förmögenhet omräknad till dagens priser ett tvåsiffrigt antal miljoner kronor.

Hennes musik var förankrad i 1800-talet och avsedd att underhålla, men med tanke på att hon började sent och skrev mycket i olika genrer livet ut så var komponerande uppenbart en viktig del av hennes liv. Pianostycken och sånger trycktes och fick spridning i skandinaviska hem och kommenterades i tidningarna som ”välklingande melodiska salongsstycken om ett par sidor hvardera och lätt spelbara” som ”utmärka sig för formsäkerhet, flytande melodik och lättfattligt innehåll”.

---

Arthur Rimbaud

Bland annat var han ett par år senare några dagar i Stockholm med ett cirkussällskap men blev tydligen utvisad. Detta ger en bakgrund till hur hans fantasi i dikterna tar avstamp i olika miljöer, särskilt städer, och motiverar de utländska lånorden som ”being beauteous”.

Läser man på om Rimbaud som dog redan 1891 kommer man snabbt in på hur han sägs förebåda symbolism, surrealism och det sena 1900-talets rockpoeter. Enligt Wikipedia hävdade Verlaine som valde titeln ”illuminationer” att den anspelar på färgtryck och hade använts av Rimbaud själv.

---

Benjamin Britten

Hans musik hade redan blivit uppmärksammad och utgiven, även internationellt, han hade kommit under författaren W. H. Audens inflytande och lärt känna tenoren Peter Pears.

Året var 1939 när de flyttade till först Kanada och sedan New York, och i samband med det blev ett par. Brittens kontaktnät ökade där ytterligare, t ex med tonsättaren Aaron Copland. När andra världskriget bröt ut lär brittiska ambassaden ha rått Britten och Pears att stanna i USA, och det dröjde till april 1942 innan de återvände till hemlandet.

Les Illuminations påbörjades i Suffolk och fullbordades i USA, men första framförandet var i England i januari 1940. Britten lär ursprungligen ha tänkt sig en sopranröst, och sviten uruppfördes av och tillägnades en sådan som hette Sophie Wyss. Men snart tog även Pears upp verket och Britten valde honom som solist i de inspelningar som gjordes på 1950- och 60-talen.

I Sverige uppmärksammades verket när Margareta Hallin spelade in det med Filharmonikerna och Sergiu Comissiona i november 1965 på en av Rikskonserters (sedermera Caprice) första lp-skivor. Den har aldrig återutgetts, däremot finns kvällens solist Sophie Asplund och Lunds kammarsolister på en cd från 2021. Med glesa mellanrum har Les Illuminations förekommit på konserter i Stockholm med sopraner som Lena Hoel och Miah Persson medan nästan inga tenorer har vågat sig på sångerna.

---

Pierre Wissmer

Pierre Wissmer var okänd för mig innan jag lyssnade till kvällens Symfoni nr 3 för stråkar i ett framförande av en ukrainsk orkester som förlaget lagt ut på Youtube. Musiken är från 1950-talet när tonsättaren var i fyrtioårsåldern, men stilistiskt kunde den ha skrivits även ett par decennier tidigare. Bland svenskar kan den påminna om Bo Linde, Lars-Erik Larsson eller Dag Wirén.

Wissmer får inte många rader i Sohlmans lexikon (”tydliga teman i en klar uppbyggnad, mångsidig och ofta virtuos orkestrering och uppfriskande klang… kontrapunktiskt med harmonisk grund”) eller Baker’s Dictionary (”affable and pleasingly dissonant music in a natural contrapuntal idiom”) men de stämmer med mina intryck av det här verket. Som lärare och administratör var han i sin samtid viktigare i hemlandet Schweiz och i Frankrike än vad hans verk postumt nu förmedlar till oss nordbor, men för drygt tio år sedan kom en cd-box med hans nio symfonier ut där och även annan musik finns på cd och strömningstjänster.

En stiftelse i hans namn gav sitt stöd till vår konsert och har en hemsida med utförlig information på franska om tonsättaren: pierrewissmer.com. Förutom i Schweiz och Frankrike (så småningom som fransk medborgare) hade han periodvis tjänster i Luxemburg och Kanada. Trots alla sådana uppdrag är hans verklista lång: allt ifrån soloverk till några operor, och inte minst verk avsedda för radio. Även i detta finns paralleller till de bara något äldre svenska kollegorna Wirén och Larsson.

Hans tredje symfoni beskrivs av förläggaren (billaudot.com) som fri i formen trots dess klassiska fyra satser. Den tillägnades och uruppfördes av dirigenten Paul Kletzki som var en flitig gäst hos Filharmonikerna fram till sin död 1973, men han tycks inte ha framfört den här.

---

Dag Wirén

Första framförandet var vid en ”promenadkonsert” i Nationalmuseum 28 oktober 1937, men det dröjde inte länge innan den spelades vid radiokonserter och ett år efter uruppförandet tog Adolf Wiklund med den i en konsert med Filharmonikerna bland populära klassiker av Haydn, Wagner och Tjajkovskij. Sedan dess har den hört till svensk standardrepertoar, kanske i synnerhet på 1970- och 80-talen när även amerikanska, tyska och i synnerhet engelska orkestrar spelade in den på skiva. På STIM:s initiativ manifesterades svensk-kinesisk vänskap 1985 genom att till och med en kinesisk orkester spelade in verket!

Nils-Göran Olve

---