
Cecilia Zilliacus, Ylvali McTigert Zilliacus och Kati Raitinen medverkade då Zilliacus Quartet spelade in en cd med stråkkvartetter av makarna Amanda Maier och Julius Röntgen och av Edvard Grieg. Albumet belönades 2024 med en Grammis för Årets klassiska album.
Nu får de sällskap av Bengt Forsberg inför inspelningen av Amanda Maiers pianokvartett. På programmet står också musik av Julius Röntgen.
PROGRAM:
Julius Röntgen (1855–1932)
Näckens polska, pianovariationer över en svensk folkvisa op 11
Julius och Amanda Maier Röntgen
Schwedische Weisen und Tänze för violin och piano op 6 (1882)
- Moderato ed espressivo
- Allegro non troppo
- Andante
- Allegro non troppo
- Andante
- Allegro
PAUS
Amanda Maier (1853–1894)
Pianokvartett e-moll (1891)
- Allegro
- Andante
- Presto con fuoco
- Finale: Largo espressivo-Allegro vivace
PROGRAMBESKRIVNING:
Av Lars Erik Andrenius
När den svenska violinisten och musikdirektören Amanda Maier från Landskrona mötte den tysk-nederländske pianisten Julius Röntgen på musikkonservatoriet i Leipzig, uppstod inte bara kärlek, utan ett av tidens mest kärleksfulla, dynamiska och konstnärliga partnerskap. Genom kvällens konsert lyfts Amandas unika musikaliska röst fram – och det kreativa förhållande som hon hade med sin livskamrat.
Amanda Maiers pappa Carl, som ursprungligen stammade från Riedlingen i tyska Württemberg och fått sin första musikutbildning av sin far som var musikdirektör, drevs tidigt av en äventyrlig reslust. Efter ett bageripraktikantjobb begav han sig ut på en våghalsig resa norrut via Kiel, Danmark, Norge, Ryssland och östra Preussen till Sverige, där han slutligen fick anställning hos konditor Scherber i Helsingborg – en arbetsplats han tidigare varit på och gärna återvände till, efter sina europeiska strapatser.
I samma bageriverksamhet arbetade även mannan Elisabeth, dotter till mästersmeden Anders Sjöbeck och Elna Olsdotter från Tirup. Hon växte upp i en stor syskonskara på sex barn i en familj där det också fanns spelmansarv och folkmusiktradition. Som 16-åring lämnade hon föräldrahemmet och flyttade till sin syster Anna i Helsingborg.
Umgänget hos konditor Scherber ledde snart till ett ömsesidigt intresse och förlovning, när Carl fann tiden mogen att starta eget. De valde det expansiva Landskrona med dess låga bagerikonkurrens, där paret köpte den Westerströmska gården på Kungsgatan för att driva bageri i gatuplanet och ha familjehemmet ovanpå. Tack vare att hustrun allteftersom tog över ansvaret för bageriet och skötte all ekonomi, kunde Carl koncentrera sig på sin lärartjänst, förkovra sig vidare i musiken och med tiden utvecklas till musiker och lärare. Elisabeth bar huvudansvaret för det övriga och skapade ett genuint hem, där musiken och tryggheten blev avgörande för dottern Amanda, som hade kommit till världen den 20 februari 1853; under en epok som begränsade kvinnors musicerande gav moderns helhjärtade stöd Amanda en unik möjlighet att satsa fullt ut på den talang som pappan tidigt upptäckt och undervisat. Förutom av fadern Carl fick Amanda även lektioner av den lokale organisten och musikprofilen Frans Ohlsson i Landskrona.
Hösten 1869 genomgick den 16-åriga Amanda de krävande inträdesproven vid Kungliga Musikaliska Akademiens konservatorium i Stockholm. Ansökan baserades på hennes gedigna hemundervisning i piano och violin, men hon gjorde provet med orgel som sitt första huvudinstrument. Amanda presterade exceptionellt väl under prövningarna och antogs med högsta poäng av samtliga sökande det året.
Att lämna tryggheten i Landskrona för att studera i Stockholm ledde till en intensiv, omtumlande och djupt präglande tid för Amanda. Det krävdes ett stort personligt mod för att ta plats i den mansdominerade akademiska världen, där kvinnor diskriminerades och fick studera som privatister, utan rätt till examen. Amandas dagar var fyllda av stenhård disciplin, som behövdes för att bemästra violin, orgel, piano, cello, parallellt med kompositionslära – samtidigt som hon praktiserade som sånglärarinna vid Klara folkskola! Men å andra sidan fick hon tidiga framgångar i rampljuset och hennes sällsynta talang lät tidigt tala om sig. Amanda gjorde sig snabbt till en känd profil i Stockholms kulturliv och framförde sina egna kompositioner för fullsatta salonger – bland annat inför kronprinsen.
Vid 19 års ålder nådde hon slutligen sin historiska examen, som hyllad och självständig yrkeskvinna. Amanda återvände först till den Westerströmska gården i Landskrona för att vila, men i samråd med familjen beslöts snart att hon skulle vidareutvecklas utomlands. Pappa Carl hade ju tyska rötter, så valet föll på Leipzig, dåtidens musikaliska epicentrum i Europa.
Sensommaren 1873 inledde Amanda högre privatstudier för violinisten Engelbert Röntgen samt kompositörerna Ernst Friedrich Richter och Carl Reinecke. Genom lektionerna bjöds hon tidigt in till familjen Röntgens umgängeskrets där hon lärde känna sonen Julius, som också studerade för Reinecke. Ett starkt kreativt och personligt band uppstod snart mellan de unga musikerna, som musicerade så gott som dagligen. Redan våren 1874 nämnde Julius Amandas musik i sin dagbok. Hennes svenska folkmusikbakgrund inspirerade Julius samma år att skriva sitt op. 11: pianovariationer över ”Näckens polska”.
1874 säkrade också ett svenskt statsstipendium Amandas ekonomi i Tyskland. Efter debutkonserten i Leipzigs Nicolaikyrka i början av 1875, tillbringade hon sommaren och hösten hos föräldrarna i Landskrona, där hon färdigställde sitt dittills största verk: en ensatsig violinkonsert. Amanda uruppförde själv konserten i Halle den 10 december 1875. Karriärens största framgång nådde hon den 8 februari 1876, då hon framförde sin violinkonsert med Gewandhausorkestern under ledning av läraren Engelbert Röntgen inför en imponerad publik och press. För konserten lånade han ut sin stradivariusviolin.
Samtidigt växte känslorna för Julius Röntgen. Paret ingick en förlovning 1876, som de lyckades hålla hemlig i tre år. Fram till bröllopet var Amanda Maier fortsatt aktiv i musiklivet och genomförde flera bejublade konsertresor i de nordiska länderna. Men efter vigseln den 28 juli 1880 drog hon sig tillbaka från offentligheten, helt i linje med 1800-talets borgerliga normer. Men den musikaliska kreativiteten försvann inte efter flytten till Amsterdam. Hon fortsatte att komponera, spela violin och musicera på allra högsta nivån tillsammans med Julius och deras vänner. Genom musikaliska salonger, som paret arrangerade, blev deras hem snabbt en central mötesplats i stadens kulturliv. I hemmet lade Amanda också stort fokus på undervisningen av parets två söner, som båda uppfostrades till musiker.
“Schwedische Weisen und Tänze”, eller Svenska visor och danser op. 6 för violin och piano komponerades och arrangerades gemensamt av Julius och Amanda 1882. Det är ett verk där nordisk folktradition och centraleuropeisk senromantisk kammarmusik smälter samman till en helhet, och där Amandas svenska folkmusikaliska arv och violinexpertis möter Julius pianistiska briljans. De sex kontrasterande satserna i detta opus spänner från djupt melankoliska visor till virtuosa och eldiga folkdanser.
Tiden efter parets gemensamma verk 1882 blev en skör balansgång mellan musik, familjeliv och en sviktande hälsa. Efter den yngre sonens födelse drabbades Amanda av hälsoproblem, och 1887 – sju år efter bröllopet – insjuknade hon i en allvarlig lungsäcksinflammation. Sjukdomen tvingade henne till isolering inomhus, borta från publika scener, och under slutet av 1880-talet tillbringade hon vintrarna på kurorter i Nice och Davos. Trots detta släppte hon inte musiken; i södra Europa tolkade hon Brahms violinsonater med Elisabeth von Herzogenberg, och 1889 framförde hon samma repertoar med Clara Schumann.
Efter dessa svåra år fann Amanda Maier åter skaparkraft och färdigställde på julafton 1891 sitt sista stora mästerverk: en pianokvartett i e-moll, som i originalmanuskriptet bar hennes egen tyska titel Quartett für Clavier, Violine, Bratsche und Violoncell. Den påbörjades under ett besök hos Edvard Grieg i Norge och färdigställdes på julafton 1891. Verket blev hennes sista mer omfattande verk och präglas av ett internationellt senromantiskt tonspråk, skickligt och moget, med ett djupt uttrycksfullt allvar. Verket består av fyra satser där alla instrument behandlas som jämställda.
I januari 1894 skrev Amanda till en sjuk Nina Grieg, som varit inlagd på en klinik i Danmark, och hoppades att de alla skulle resa till Jotunheim under sommaren, men fick avsluta brevet hastigt på grund av sin återkommande ögonvärk. Den 15 februari gav Concertgebouworkestern en konsert med enbart Julius Röntgens kompositioner, däribland hans cellokonsert uruppförd av Bosmans, samt Aus Jotunheim. Detta blev Amandas sista konsert. Den 26 april tvingades Julius meddela Grieg och ställa in sommarplanerna. Amanda hade varit sängliggande sedan mitten av mars och plågats svårt av sina ögon. En läkarundersökning av hennes svullna fötter visade en obotlig njurinflammation, något Julius då höll hemligt för Edvard Grieg, deras käre vän. Den 15 juni undervisade hon sina barn och åt en munter middag i sängen. Kort därefter drabbades hon av svindel, lade sig på sidan och somnade fridfullt in. En hjärnblödning avslutade hennes liv utan smärta.
Lästips: Klas Gagge, Amanda Maier-Röntgen. Gidlunds förlag 2024.
Lars Erik Andrenius
MEDVERKANDE:
Cecilia Zilliacus – violin
Ylvali McTigert Zilliacus – viola
Kati Raitinen – cello
Bengt Forsberg – piano
OM MUSIKERNA

Cecilia Zilliacus, violin, har varit solist i flera av Europas mest framstående symfoniorkestrar och gillar också att spela med jazzmusiker, folkmusiker, singer song-writers och många andra. Cecilia var under många år en drivande kraft i den flerfaldigt prisbelönade stråktrion ZilliacusPerssonRaitinen och är nu konstnärlig ledare för Katrina Kammarmusik på Åland och tillsammans med Kati Raitinen för kammarmusikserien Äntligen måndag på Konserthuset i Stockholm.
Cecilia arbetar gärna med att lyfta fram musik av okända tonsättare vilket har lett till en mycket bred repertoar. Inte minst möter hon publiken i kompositioner skrivna just för henne. Hon har gjort flera prisbelönta inspelningar nu senast den under 2024 Grammis-belönade Grieg Maier Röntgen String Quartets med Zilliacuskvartetten, som snabbt etablerat sig som en av Sveriges främsta kammarmusikensembler. Cecilia är professor vid Sibelius-Akademin i Helsingfors och Kungliga Musikhögskolan i Stockholm och spelar sedan många år på en violin byggd av Nicola Gagliano från Järnåkerfonden. Cecilia är en av KVAH:s flitigaste gäster och medverkade senast vid augustifestivalen 2026.
https://www.zilliacus.se/

Ylvali McTigert Zilliacus, viola, var sedan 2020 en av fem medlemmar i numera nedlagda Uppsala Kammarsolister och tidigare medlem av Mahler Chamber Orchestra. Under studietiden i London bildade hon Lendvai String Trio med Nadia Wijzenbeek och Marie Macleod. Trion har framträtt i London och Amsterdam och spelat in kritikerrosade skivor av Beethovens och Röntgens stråktrior. 2011 fick de motta det stora Kersjespriset i Holland.
Ylvali är stämledare i Västerås Sinfonietta och är också verksam som solist och flitig medverkande på internationella festivaler. Hon har tack vare Järnåkerfonden glädjen att spela på en Storioni byggd i Cremona 1767.
Ylvali är medlem i Zilliacuskvartetten och spelade senast hos oss under augustifestivalen 2026.

Kati Raitinen, cello, är utbildad vid Sibelius-Akademin och på Edsberg. Hon är solocellist i Kungliga Hovkapellet och även verksam som solist. Så gjorde hon till exempel ett bejublat framförande av Kurt Atterbergs cellokonsert tillsammans med Hovkapellet i oktober 2024.
Kati är tillsammans med Cecilia Zilliacus konstnärligt ansvarig för kammarmusikserien Äntligen måndag vid Konserthuset i Stockholm.
Kati är också en flitig kammarmusiker i andra konstellationer, inte minst tillsammans med Bengt Forsberg och Cecilia Zilliacus och som medlem av Zilliacuskvartetten, som bl.a. har vunnit en Grammis för inspelningen av kvartetter av Grieg, Maier och Röntgen. Hon undervisar dessutom vid Kungliga Musikhögskolan. En av Katis senaste cd-inspelningar är A Tribute to Curiosity där hon spelar sällan hörda sonater för cello och piano av kvinnliga kompositörer tillsammans med Bengt Forsberg. Kati spelar flitigt hos KVAH, hon medverkade vid 2025 års augustifestival.

Bengt Forsberg har 2026 tilldelats medaljen Litteris et Artibus för framstående konstnärliga insatser inom svenskt musikliv.
Bengt är en av Sveriges främsta pianister, känd för att lyfta fram mindre kända tonsättare och för sitt samarbete med ledande musiker. Han har spelat in ett stort antal cd-skivor, bland annat med Anne Sofie von Otter, och flera har prisats internationellt.
På cd:n Neglected Works for Piano presenterar han kvinnliga tonsättare som Beach, Almén, Bacewicz och Aulin. Senare inspelningar inkluderar Russian Tales med Andreas Brantelid och 2024 Marcelle de Manziarly: Chamber Works med Cecilia Zilliacus och Kati Raitinen. 2026 släppte han albumet Mosaïque Danoise med Janne Thomsen, Cecilia Zilliacus, och Andreas Brantelid.
Bengt är KVAH:s konstnärlige ledare och har lett kammarmusiken i Allhelgonakyrkan i nära 40 år.
Biljettpris: Ordinarie 230 kr, medlem 170 kr. Gratis entré för besökare under 26 år.
Biljetter säljs via Ticketmaster. Finns platser kvar på konsertdagen säljs de för samma pris vid entrén från kl 17.15. Vi kan ta emot betalning med kreditkort, Swish och kontanter. Platserna är onumrerade.






