Lö 25/5 kl 18.00: Poeten, åsnan och Jedermann


Välkommen till en oförglömlig musikafton där du får höra Robert Schumanns “Dichterliebe”, sånger av Frank Martin och Rebecca Clarke och njuta av musik för fyrhändigt piano av Franz Schubert och Georges Bizet.

Jakob Högström, baryton, sjunger.
David Wärn och Bengt Forsberg trakterar flygeln.


Biljetter 200:-, medlemspris 150:-. Under 26 år gratis.
Biljetter kan köpas via Ticketmaster eller på plats i Allhelgonakyrkan.


INNEHÅLL:

PROGRAM:

Tiderna är ungefärliga

Franz Schubert (1797–1828)

  • Allegro i a-moll, D 947, ”Lebensstürme” (13 min)

Robert Schumann (1810–1856)

  • ”Dichterliebe” (Heine), Op. 48 (30 min)

PAUS – med möjlighet att köpa kaffe eller te och en liten kaka

Rebecca Clarke (1886–1979)

  • “The Donkey”                         (2 min 40 sek)
  • “Tiger, Tiger”                          (4 min)

Georges Bizet (1838–1875)

  • Ur “Jeux d’Enfants”, tolv korta stycken för fyrhändigt piano, Op. 22, spelas följande fem (sammantaget 13-14 min):
    • Nr 1 – L’escarpolette (Gungan)
    • Nr 3 – La poupée (Dockan)
    • Nr 4 – Les chevaux de bois (Trähästarna)
    • Nr 6 – Trompette et tambour (Trumpet och trumma)
    • Nr 12 – Le bal (Balen)

Frank Martin (1890–1974)

  • Jedermann-monologer (20 min) 

Väskförbud

För närvarande får stora väskor och påsar inte tas med in i kyrkan av säkerhetsskäl. Barnvagnar ska ställas utomhus. Undantag görs för små handväskor, skötväskor och väskor som behövs av medicinska skäl. Undantagna väskor kan komma att kontrolleras av våra konsertvärdar vid ingången.


MEDVERKANDE:

Jakob Högström

Jakob Högström, baryton, föddes 1974 i Västerås, studerade sång vid Royal Academy of Music i London samt Operahögskolan i Stockholm och har sedan debuten 2002 som Papageno på Drottningholms Slottsteater etablerat sig som sångare inom opera och romanssång.

Jakob har på senare år medverkat i ett flertal urpremiärer, såsom Bo Holtens “Schlagt sie tot!” (Malmö Opera 2019), innehaft en av huvudrollerna i Philip Glass opera “Circus Days and Nights” (Malmö Opera 2021), rollen som Jesus i Sven-David Sandströms opera “Livets Bok” (Norrköpings Konserthus 2022). Bland de klassiska operarollerna kan nämnas både titelrollen och Greve Almaviva i “Figaros bröllop”, Marcello i “La bohème” och Dandini i “Rossinis Askungen”.

Jakob är en ofta anlitad barytonsolist inom radio/TV och med gäst-engagemang i såväl Sverige som utomlands. 2021 gästade han Oxford Lieder Festival med ett program av Wilhelm Stenhammar och förra året kunde man på SVT höra Jakob som Kristus i “Matteuspassionen” av Bach i Engelbrektskyrkan samt titelrollen i Sibelius “Kullervo” tillsammans med Lunds Studentsångare på Teatro Mayor i Bogota, Colombia.

David Wärn

Pianisten David Wärn är ständigt engagerad i kammarmusikprojekt med många olika instrumentalister och sångare, och hans vidsträckta solorepertoar omfattar bland annat Mozarts och Beethovens samtliga pianosonater. David är grundare av och konstnärlig ledare för Tumba Bruks Musiksalonger, där han har arrangerat konserter med många av Sveriges främsta klassiska musiker sedan 2014. Han fick priset för bästa examenskonsert vid Londons Royal College of Music, och har varit stipendiat vid Tanglewood Music Center i Boston.

Bengt Forsberg

Bengt Forsberg, piano, är en av Sveriges främsta pianister, ofta med mer okända men krävande kompositörer på repertoaren. Bengt är verksam både som solist och ackompanjatör, i Sverige och utomlands. Han har gett ut ett stort antal CD-skivor, inte minst med Anne Sofie von Otter, varav flera har erhållit stora internationella priser. Bengt är KVAH:s konstnärliga ledare och har varit ansvarig för kammarmusiken i Allhelgonakyrkan i mer än 35 år.


KOMPOSITÖRER OCH VERK:

Av Astrid Haugland

”Lebensstürme” ett av Schuberts ofullbordade verk?

Franz Schubert 1825. Akvarell av Wilhelm August Rieder. Public domain

Franz Schubert lämnade efter sig ett större antal kompositioner för fyrhändigt piano än någon annan välkänd kompositör, totalt uppåt ett sextiotal verk. Många av duetterna skrevs för att spelas vid informella sammankomster, så kallade “Schubertiader”, som Schuberts vänner arrangerade i privata hem i Wien.

Den som Schubert helst spelade tillsammans med under senare delen av sitt liv hette Franz Lachner och det sägs att de två under Schuberts sista levnadsår 1828, tillsammans skapade den välkända pianoduetten Fantasi i f-moll, D 940. Något senare samma år slutförde Schubert Allegro i a-moll, D 947, verket som förlaget valde att ge titeln ”Lebensstürme”. Man kan anta att han komponerade även detta verk för Franz Lachner och sig själv.

”Lebensstürme” inleds med en stormig, nästan bister, nedåtgående rörelse som måste ha motiverat verkets titel. Temat återkommer flera gånger i olika variationer.

Schubert hann skriva ytterligare minst ett verk för fyrhändigt piano, Rondo i A-dur, D 951. Det har spekulerats över om Schubert tänkte sig en komplett sonat i tre satser som skulle inledas med Allegro i a-moll, ”Lebensstürme” och avslutas med Rondo i A-dur. En som anser att detta är fullt möjligt är Nicholas Andrew Rast. I en artikel där han analyserar några av Schuberts fyrhändiga pianoduetter skriver han att en sådan övergripande tresatsig struktur är en logisk fortsättning på det samspel mellan dur och moll som observerats i var och en av dessa två satser.

Kanske är ”Lebensstürme” första satsen i en ofullbordad fyrhändig pianosonat i tre satser av Franz Schubert.


Chaim Harry Heine, Robert Schumann och ”Dichterliebe”

T.v. Heinrich Heine, 1831. Oljemålning av Moritz Daniel Oppenheim, Public domain T.h. Robert Schumann före 1856. Av Adolph von Menzel, Public domain

Vi känner honom som den tyske diktaren Heinrich Heine men först 1825 i samband med att han konverterade från judendom till protestantismen tog han namnet Christian Johann Heinrich Heine. Han var då 28 år och hade just blivit promoverad till doktor i juridik efter studier i Bonn, Göttingen och Berlin, trots att han i Göttingen hade utmanat en studiekamrat på en pistolduell och blivit avstängd från studierna under ett halvår.

Heine fortsatte sina studier i Berlin där han började umgås i ledande litterära kretsar. Parallellt med studierna arbetade han som journalist samt gav ut en diktsamling och två tragedier som inte blev någon större succé.

Det gick bättre med boken ”Die Harzreise” som han skrev efter en vandring från Göttingen genom den bergiga regionen Harz till Ilsenburg. I den blandar han romantiska naturbeskrivningar med den satir som kom att prägla en stor del av hans författarskap. ”Die Harzreise” blev första boken i en serie på fyra som kom ut 1826 och fick namnet ”Reisebilder”.

År 1827 publicerades diktsamlingen ”Buch der Lieder” (Sångernas bok), Heines första stora diktvolym, där han samlade alla sina till då kända dikter. I flera dikter uttrycker Heine olycklig kärlek till sin störtrike farbror Salomon Heines dotter Amalie.

Så fort de kom ut kastade sig den tonårige Robert Schumann, även han med litterära ambitioner, ivrigt över såväl Heines ”Reisebilder” som ”Buch der Lieder”. Schumann uppsökte även Heine i München 1828 och blev mycket vänligt mottagen, men lyckades till sin stora sorg aldrig återuppta kontakten.

År 1839 hade Schumann, trots hennes pappas motstånd, gift sig med sin stora kärlek, Clara Wieck. Hon var redan en framstående pianist. Året efter, 1840, har kommit att kallas Schumanns ”romansår”. Tidigare hade han skrivit nästan enbart för piano, men under 1840 tonsatte han ungefär 150 sånger, mer än en tredjedel av alla sånger han skrev under sin livstid.

En sångcykel med tjugo sånger ur ”Buch der Lieder” avvisades av flera förlag, men efter att han hade plockat bort fyra sånger fick Schumann napp hos förläggaren C. F. Peters. Någon, okänt vem, gav sångcykeln titeln ”Dichterliebe” (Poetens kärlek). ”Dichterliebe” räknas som ett av de mest centrala verken i den romantiska periodens vokallitteratur.


Två sånger av Rebecca Clarke

Rebecca Clarke. Public domain

Rebecca Clarke var född och uppvuxen i England med amerikansk far och tysk mor. Föräldrarna var amatörmusiker som insisterade på att barnen skulle lära sig att spela ett instrument. Barndomen präglades också av att pappan i perioder kunde vara mycket hård och brutal.

År 1908 påbörjade Clarke en utbildning i komposition vid Royal College of Music som en av Sir Charles Stanfords första kvinnliga studenter. Efter ett bråk mellan henne och pappan två år senare blev hon utkastad hemifrån och kunde då inte fullfölja sina studier. Hon fick livnära sig som altviolinist.

Senare återupptog Clarke komponerandet vilket bland annat resulterade i de två sånger som ingår i dagens program.

Rebecca Clarkes sång “Tiger, Tiger” från 1933 är en tonsättning av William Blakes berömda dikt “The Tyger” från 1794. De inledande raderna i Blakes dikt, “Tyger! Tyger! burning bright, In the forests of the night” förmedlar en känsla av såväl kraft som mystik. Trots att sången bara tar runt 4 minuter så arbetade hon på den under fem års tid medan hon var inne i en turbulent relation.

I Clarkes sång ”The Donkey” från 1942 till text av G. K. Chesterton förstår vi av diktens titel att berättarjaget är en åsna som föds in i en otäck värld av flygande fiskar och en skrämmande blodröd måne, en värld där åsnan känner sig som en främling. Men i sista strofen beskriver åsnan stolt sitt ögonblick av hyllning och erkännande, om än flyktigt, när Kristus red den in i Jerusalem på Palmsöndagen.

I musik utvecklar Rebecca Clarke på runt 2 minuter och 40 sekunder åsnans känsla av främlingskap och hur den kommer till insikt om sitt eget värde.


Barnlek för fyra händer

Georges Bizet

Hösten 1871 fick Georges Bizet veta att han skulle bli pappa. Det kan ha inspirerat honom till att komponera de tolv (ursprungligen tio) korta styckena för fyrhändigt piano som ingår i sviten “Jeux d’Enfants” (barnlekar).

I styckenas titlar känner vi igen leksaker som var på modet då och även senare: gungan, snurran, trähästarna, dockan, såpbubblorna… Ofta hör man Bizets egen orkestersvit med bara fem av satserna.

Bland kompositörer som tog upp Bizets sätt att skildra barndom i musik hittar vi Claude Debussy med ”Children’s Corner”, Maurice Ravel med ”Ma Mère l’Oie” (Min mamma gåsen – dvs Gåsmors sagor) och Gabriel Fauré med pianosviten ”Dolly”.


”Jedermann”– monologer för vem som helst

Frank Martin under ett besök i Finland 1959.
Foto: Herbert Bäckström.
Bilden är beskuren. Public domain

De sex monologerna i Frank Martins ”Jedermann” är hämtade ur Hugo von Hofmannsthals teaterpjäs med samma namn och hör till Martins oftast framförda verk.

Pjäsen brukar på svenska kallas ”Det gamla spelet om Envar” och handlar om en rik mans rädsla för döden, men kan lika gärna handla om vem som helst av oss.

I Frank Martins kommentarer till sina verk, utgivna postumt 1984, berättar han:
”När barytonen Max Christmann bad mig skriva en sångcykel för hans röst 1943, letade jag en tid utan framgång efter en dikt som kunde inspirera mig till arbetet.

När jag kom på tanken att bläddra i texten till Hofmannsthals ”Jedermann” hade jag inte mycket hopp om att i en pjäs hitta något passande för en sångcykel. Men jag hade tur och kunde extrahera sex monologer ur Hofmannsthals verk som var så fristående att de på ett gripande sätt sammanfattade huvudpersonens psykologiska och intellektuella utveckling.

Monologerna börjar med individens rädsla inför döden och fortsätter tills han fullständigt överlämnar sig i tillit till förlåtelse, gradvis frigör sig från jordiskt gods och i fruktan och lidande stiger upp till den andliga världen.

Inför ett sådant ämne hade jag bara kunnat tiga om poeten inte hade väglett mig, om han inte hade lärt mig den inställning av absolut enkelhet och ödmjukhet som han själv hade intagit: i sina åttafotade verser frammanar poeten inte bara de eviga mänskliga rädslornas enkla språk, utan också språket ur vilket evangeliet lär oss frälsning genom kärlek. Han lyfter bara på slöjan så mycket att dramat om död och liv, synd och frälsning kan utspela sig i varje lyssnares sinne.

När jag letade efter musik lämplig för detta så enkla och så suggestiva språk, blev jag övertygad om denna dramatiska dikts fantastiska egenskaper, om dess djupa psykologiska förståelse, kombinerat med den perfekta skönheten i språk och form och i den rena rytmen i verserna som är så smidiga i sin underbara monotoni och så verkligt medeltida.”

Översättning från tyska av Astrid Haugland

Martin skrev de sex monologerna från ”Jedermann” för baryton eller alt och piano och tillägnade dem Max Christmann (1907–78). Vid uruppförandet den 6 augusti 1944 ackompanjerades Christmann på piano av kompositören. 1949 orkestrerade Frank Martin monologerna.

Astrid Haugland