Med Maria Forsström, mezzosopran, och Matti Hirvonen, piano.
Gäster: Leon Ekenäs, gossopran och Bengt Forsberg, crotale.
När skymningen sänker sig spelar Maria och Matti upp till en spökromanskonsert med musik av Bingham, Brahms, Carin B Edström, Butterworth, Fauré, Finzi, Loewe, Mendelssohn, Prokofiev, Schubert, Sinding och Wolf.
Biljettpris: Ordinarie 230 kr, medlem 170 kr. Gratis entré för besökare under 26 år.
Biljetter säljs via Ticketmaster. Finns platser kvar på konsertdagen säljs de vid entrén från kl 17.30. Vi kan ta emot betalning med kreditkort, Swish och kontanter. Platserna är onumrerade. Biljettpriset är det samma på Ticketmaster och i kyrkan.
En konsert i gränslandet, en ”recital-ritual”, där osaliga andar rör sig i rummet, där drömmen är mörk, där vi går vilse i irrgångar, där de många spegelbilderna visar någon annans ansikte. Vems röst talar ur mörkret? Inte alltid är de döda lyckliga när de tittar på oss som ännu är i livet. Vad är deras budskap?
Ljuset övergår i skymning. Genom dunklet hörs en röst, en väggklocka klämtar i fjärran. Är det bara i mitt huvud, eller hör jag på riktigt? Är det bara bilder inom mig, eller ser jag klart? Mina tankar går runt. Smärtan har bränt sig fast, tills den fått eget liv. Är den min egen dubbelgångare? Mitt sinne är oroligt, hjärtat bultar. – Vad är det för skuggor omkring oss, som får håren att resa sig på mina armar?
I dessa salar går alla klockor baklänges. En dörr öppnas …
Vi vet allt som finns att veta. Vi har levat, älskat, dött, vi vet.
Du är det vi var – vi är det du skall bli.
Carin Edström (1965- )
And Her own face to see R. Hodgson och C. Rossetti (bearb. C Edström)
Sonen: Hon kom och tog min hand och ledde upp mig till trädet. Hon förklarade inget, men gav en ros till mig. Jag bad inte om att förstå vad hon gjorde med mig. Rosen och hennes ansikte var himmelska.
Modern: Kom till mig, i nattens tystnad, i drömmens talande tystnad; kom, runda mjuka kinder, klara barnaögon! O minnen, kom tillbaka genom tårar. O dröm, alltför ljuv, så bitterljuv, som borde fått vakna i paradiset. Kom tillbaka i drömmen, så jag kan leva, fastän jag är kall som döden. Pulsslag, andetag – så stilla, som för länge sedan, min älskling.
Johannes Brahms (1833-1897)
Dämmrung senkte sich von oben, Op. 59, nr. 1 J. W. von Goethe (1749-1832)
Skymningen sänker sig från ovan, allt nära försvinner i fjärran, men ljuvt lyser Aftonstjärnan.
Dunkel och ovisshet: dimman stiger, sjön speglar det djupnande mörkret. I öster anas Månens glans! Fina pilkvistar leker i vattnet. Lunas förtrollande sken silar ner genom rörliga skuggor, nattkylan smyger sig ljuvt in i hjärtat.
Gabriel Fauré (1845-1924)
Crépuscule, Op. 95, nr. 9 C. van. Lerberghe (1862-1907)
Vem är det som suckar i kvällen? vem gråter? vad är det som darrar i mitt hjärta, som en sårad fågel? Är det ett förebud eller en röst från det förgångna? Jag lyssnar tills det smärtar, till denna röst i tystnaden. O glömda ö, o paradis! Vilket skri sliter sönder din röst, som vaggar mig?
Sergej Prokofiev (1891-1953)
Feroce, Op. 22, nr. 14 ur Visions fugitives
Franz Schubert (1797-1828)
Der Geistertanz, D116 F. von. Matthison (1761-1831)
De dödas gravar öppnas, när vid klockan slår midnattens tolv slag. Raskt bjuder vi andar till dans över gravar och ruttnande ben. Vad gnyr hundarna för? De känner vittringen av gastar långt borta. Korpar flyger genom klostrets ruiner till kyrkogårdens portar. Vi gycklar och skojar, upp och ned som irrbloss i unken myr! O hjärta, du som gav oss så mycket oro – nu vilar du, förvånat, stelt och stumt. Djupt i dyster grav är du gömt. Vi lyckliga, vi viskar dig muntert: adjö!
George Butterworth (1885-1916)
Is my Team Ploughing? A. E. Housman (1859-1936)
– Plöjer man med mina hästar, som jag gjorde när jag levde? Hör man selens klockor?
– Ja, hästarna arbetar tryggt, selen klingar; allt är som vanligt, fast du är begraven.
– Spelas fotboll invid floden, springer pojkarna efter bollen?
– Ja, bollen flyger, pojkarna spelar av hela hjärtat. Målet och målvakten står fasta.
– Är min flicka glad, som jag tvangs lämna, har hon tröttnat på att gråta när hon går till sängs?
– Ja, hon går gärna till sängs och gråter inte. Din flicka är så belåten. Var tyst, min vän, och sov!
– Mår min vän bra, nu när jag är tunn och blek, har han en bättre säng än jag?
– Ja, jag sover gott, som en grabb gärna vill. Jag träffar en död mans käresta. Fråga mig inte vems!
Gerald Finzi (1901-1956)
The Clock of the Years T. Hardy (1840-1928)
En ande for förbi mitt ansikte. Håren på mina armar reste sig.
Och anden sade: ”Jag kan få klockan att gå baklänges. Men jag kommer inte stoppa den där du vill”.
Jag sade: ”Överens. Sätt igång! Det är bättre än att hon är död.”
Han svarade: ”Frid” och väckte upp henne. Hon stod framför mig, blev allt yngre, tills jag ropade ”Stopp!” – men anden skakade på huvudet. Hon blev ett barn, sedan ett spädbarn; allt mindre blev hon och sist till intet – som om hon aldrig funnits. ”Det hade varit bättre om hon varit död! Jag hade haft minnet av henne!”
Iskallt svarade hans röst: ”Det var ditt val att störa den redan dömda.”
Rebecca Clarke (1886-1979)
The Seal Man J. Masefield (1879-1967)
Och han kom förbi hennes stuga, väster om vägen, och ropade på henne. En stark kärlek steg inom henne. Hon lade ned sömnaden: ”Moder, inget lås, ingen nyckel, ingen regel eller dörr, inget kan denna natt hålla mig från den man jag älskar.” Och hon gick ut i månskenet till honom, bortom blommande snår, förbi floden. Och han säger till henne: ”Du äger hela världens skönhet, vill du komma med mig dit jag går, över havets vågor?” Och hon svarar honom: ”Min dyraste, jag skulle följa dig över de frusna kullarna med blödande fötter”. Så gick de ner i vattnet tillsammans genom månens strimma, som en flamma framför dem. Hon kände ingen rädsla, endast stor kärlek. Hennes lilla hals var vit, hennes små kinder blomstrade, och hon gick ned i havet med sin man
… som inte var någon riktig man. Hon drunknade, förstås. Han verkade inte ha tänkt på att hon inte skulle klara av vattnet som han gjorde. Hon drunknade.
Sergej Prokofiev (1891-1953)
Andante, Op.22 nr. 2 ur Visions fugitives
Jean Sibelius (1865-1957)
Under strandens granar J. L. Runeberg (1804-1877)
Franz Schubert (1797-1828)
Der Doppelgänger, D957 H. Heine (1797-1856)
Stilla natt, gatorna sover. I detta hus bodde min älskade. Hon har lämnat staden sedan länge, men huset står kvar. Där står också en människa och stirrar uppåt, vrider händerna, gripen av smärta. Hans ansikte får mig att rysa: månen visar mig min egen gestalt! Du bleke dubbelgångare, varför apar du efter min kärlekssorg som kvalde mig här, så många nätter förr?
Judith Bingham (1952- )
The Ghost of a Candle J. Bingham
I drömmen gick jag i en labyrint med bleknande målningar på de skumma väggarna: Theseus, Ariadne, sedan länge övergivna. Så kom ett barn med ett ljus. ”Var kommer ljuset ifrån”, frågade jag, men han blåste ut lågan. I mörkret sjöng ljusets spöke för mig. ”Säg mig vart mitt ljus försvunnit, så skall jag säga dig varifrån det kommer, och vart det försvann.”
Hugo Wolf (1860-1903)
Peregrina I E. Mörike (1804-1875)
Dina bruna ögon är som en gyllene återspegling av det guld som göms i helig sorg i ditt bröst. Du ovetande barn, du själv bjuder in mig att förlora mig i dina blickars natt; du vill att jag skall upptända oss båda, och räcker mig leende dödens och syndens bägare!
Peregrina II
Varför tänker jag så plötsligt på dig, älskade, med tusen oförlösta tårar? Hjärtat sträcks åt alla håll.
Ack, igår kom du till den ljusa barnkammaren, i de muntra ljusens sken. Jag stod mitt i larm och skratt, och då kom du, ångestens avbild, ljuv och medlidsam. Det var ditt spöke, det satte sig ned med oss vid måltiden. Som främlingar satt vi, förstummade av sorg. Till slut brast jag ut i höga snyftningar, och hand i hand lämnade vi huset.
Franz Schubert (1797-1828)
Erlkönig, D328 J. W. von Goethe (1749-1832)
Vem rider så snabbt genom natt och blåst? Det är en fader med sin son. Han håller honom varm och tryggt. ”Min son, varför gömmer du ansiktet?” ”Ser du, far, älvkungen, med krona och spira?” ”Min son, det är en dimslöja”.
”Du kära barn, kom med mig – jag ska leka så fint med dig och ge dig vackra kläder”.
”Far, hör du inte, vad älvakungen viskar och lovar mig?”
”Var lugn, mitt barn, det är blott vinden i torra löv.”
”Söta pojke, om du kommer med mig, skall mina döttrar leka och dansa med dig”.
”Far, far, men ser du inte älvakonungens döttrar i mörkret?”
”Min son, jag ser precis – det verkar vara de gamla pilträden.”
”Jag älskar dig! Hela du gör mig upptänd. Och om du själv inte vill, tar jag till våld!”
”Pappa, pappa, han tar tag i mig nu, han gör mig illa!”
Fadern ryser och rider snabbt. I armarna håller han sitt kvidande barn. Förtvivlad når han hemmet – i hans famn ligger barnet, dött.
Felix Mendelssohn (1809-1847)
Andres Maienlied ”Hexenlied), Op. 8 nr. 8 L. C. H. Hölty (1748-1776)
Svalan flyger, våren segrar och skänker oss blomster till kransar. Tyst smyger vi ut genom dörren till en härlig dans. En svart bock, ett kvastskaft, eldgaffel och slända – raskt far vi i blixt och blåst genom dånande skyar till Blåkulla. Kring Belsebub dansar vi och kysser hans klolika händer. En spöksvärm fattar oss vid handen och svingar eldbränder i dansen! Belsebub lovar oss siden och sköna kläder: krukor med guld skall vi få gräva åt oss! En elddrake flyger över taket med smör och ägg. Grannarna ser gnistorna och korsar sig vid spisen. Svalan flyger, våren segrar! Juchheisa, nu bär det av till dans!
Carl Loewe (1796-1869)
Der späte Gast ur 2 Balladen Op. 7 nr. 2 Willibald Alexis (pseudonym för G.W.H. Häring, 1798-1871)
Den döde gossen ropar på sin mor utifrån mörkret på heden. Modern tror att han sover på kammaren, men har har dött i sömnen och hans osaliga ande vill in i huset.
Christian Sinding (1856-1941)
Ich fürcht’ nit Gespenster G. Keller (1819-1890)
Jag fruktar varken spöken, häxor eller andar. Jag älskar att se dem djupt in i ögonen vid den kusliga skogssjön. Där bor en huldra, vit som snö. Hon hatar min oskuldsfulla skönhet. När jag går förbi om kvällen, vill hon trätas. Nyligen stod jag i månskenet vid skogssjön. Hon for upp, utan slöjor, utan kläder, och sam i den ljusa natten. Himlen var drucken av hennes helvetiska prakt! Men jag blottade mitt levande bröst för henne. Då tvangs hon sjunka ned, i skam.
Carl Loewe (1796-1869)
Geisterleben, ur 6 Nachtgesänge Op. 9. nr. 4 J. L. Uhland (1787-1862)
Skild från dig ligger jag begraven. Mig hälsar inga vårliga lindars susning, inga lärkors sång, inga balsamiska dofter; ingen morgonsol tröstar mig. När de levande förlorar sig i sömn, då stiger vi döda ur djupens sköte. Då svävar jag drömmande över höjder och dalar, vilka fört mig så fjärran från dig. Genom den förbjudna trädgården går jag, genom tillspärrade dörrar in till Skönhetens stilla helgedom.
– Förskräcks du av spökets andedräkt, du ljuva blomma? Det är kärlekens vinddrag, som omsveper dig! Lev väl! – jag måste ned i graven, tupparna gal …
Franz Schubert (1797-1828)
Litanei auf des Fest Allerseelen, D343 J. G. Jacobi (1740-1814)
Vila i frid, alla själar, vars plåga är över, vars saliga drömmar till ända, de som är mätta på livet, de som knappt födda, men nu är skilda från världen: vila i frid!
Och de som aldrig fick le åt solen, men som vakade under månen på törnebädd, för att en gång få se Guds ansikte i det rena himmelsljuset: må alla som gått hädan, alla själar, vila i frid!
ARTISTPORTRÄTT:
Maria Forsström har spelat med bland annat Mahler Chamber Orchestra, Orchestra dell’Accademia di Santa Cecilia, Nagoya Philharmonic Orchestra, Hiroshima Symphony Orchestra, La Chambre Philharmonique, Warsaw Philharmony Orchestra, Polish Radio Symphony Orchestra NOSPR, Wroclaw Symphony Orchestra NFM, Südwestonutsche Phil , Svenska kammarorkestern, Odense symfoniorkester, Göteborgs symfoniorkester, Helsingborgs symfoniorkester, Helsingfors nationalopera orkester, och Musica Aeterna, Perm, Ryssland och har uppträdet på operascener i Europa, Ryssland och Japan.
Matti Hirvonen inriktade sig på pianoackompanjemang redan under studietiden och är idag allmänt ansedd som en av de ledande ackompanjatörerna i Skandinavien, men också hemmastadd i alla former av kammarmusik. Hans karriär fick sin början genom ett erbjudande att arbeta tillsammans med Elisabeth Söderström. Sedan dess har han konserterat med många kända sångare som Nina Stemme, Miah Persson och Ann Hallenberg.
Som pedagog har han innehaft professurer i pianoackompanjemang och sångrepertoaren vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm, Royal College of Music i London, Norges Musikkhøgskole i Oslo och Rutgers University i New Jersey, USA.
Hirvonen har uppträtt på kända musikfestivaler runt om i världen, bland annat i Edinburgh, Aix-en Provence, Grafenegg och Schleswig-Holstein, och han framträder regelbundet i Wigmore Hall, Musikverein och Konzerthaus i Wien med flera. Han har också turnerat ett flertal gånger i Japan. Han har hållit mästarkurser för pianister och sångare vid Mozarteums sommarakademi i Salzburg, Cleveland Institute of Music, Det Kongelige Danske Musikkonservatorium, Sibelius-Akademin och vid Oxford Lied Festival. År 2014 tilldelades Hirvonen den kungliga medaljen ”Litteris et Artibus” för sina framstående konstnärliga insatser inom svenskt musikliv. Hans senaste framträdande i Allhelgonakyrkan var vid festivalen 2019.
Länk till Mattis hemsida på engelska
Leon Ekenäs, gossopran, går i sexan i Adolf Fredriks musikklasser och sjunger i Adolf Fredriks gosskör under ledning av Anna Karin Schäfer.
Han har tidigare varit solist på Kungliga Operan som Herdegosse i Tosca och kommer sjunga Gosse 1 i Trollflöjten på Folkoperan våren -25.
Detta är Leons första framträdande i Allhelgonakyrkan.
Matti Hirvonen, Leon Ekenäs och Maria Forsström. Foto: Astrid Haugland