Är vi månne i en stockholmsk salong 1830? Soloklarinettisten i Kungliga Hovkapellet Staffan Mårtensson och sopranen Jessica Elevant är gäster hemma hos pianisten Bengt Forsberg, och minsann finns här också en stråkkvartett! Bernhard Crusells aria med obligat klarinett ur hans opera “Den lilla slavinnan”, Carl Maria von Webers klarinettkvintett, en klarinettsonat av Ferdinand Ries och ett knippe förromantiska sånger utgör kvällens program.

Program

Ferdinand Ries Klarinettsonat nr 1 g-moll opus 29

Bernhard Henrik Crusell Frithiof och Ingeborg

Franz Berwald Vaggvisa (Ute blåser sommarvind)

Adolf Fredrik Lindblad En sommardag och Nattviolen

Paus

Crusell Den lilla slavinnan; Vid Ganges stränder. För sopran med obligat klarinett

Carl Maria von Weber Klarinettkvintett B-dur opus 34

Medverkande

Staffan Mårtensson kom som soloklarinettist från Gävle Symfoniorkester till samma tjänst i Kungliga Hovkapellet 2000. Han är också verksam som solist och kammarmusiker med bland andra Stuttgarts Kammarorkester, Camerata Lausanne och Stockholms Nya Kammarorkester (SNYKO). Förutom de klassiska mästerverken för klarinett spelar Staffan Mårtensson gärna jazz, klezmer och nutida musik.
Samarbeten med tonsättare har lett till ett antal uruppföranden av solokonserter, till exempel i Musikverein i Wien. Bland hans samarbetspartners märks pianisterna Love Derwinger och violinisten Pierre Amoyal men också stå-uppkomikern Peter Wahlbeck och jazzsångerskan Margareta Bengtson. På CD hittar man musik av Mozart, Copland, Fernström, Schumann, Brahms och i modern repertoar. Hans CD ”Clarinetto con forza” vann en Grammis 2006 i kategorin Årets klassiska solist. Staffan Mårtensson återuppväckte Sommarnattskonserterna på Nationalmuseum och är sedan många år konstnärlig ledare för Östergötlands Musikdagar. Han dirigerar nu alltmer och grundade och leder bland annat SoFo Chamber Orchestra.

Den unga svenska sopranen Jessica Elevant gör i kväll sin debut i Allhelgonakyrkan. Förra säsongen blev det också debut – på Kungliga Operan i Benjamin Staerns opera Snödrottningen. I höst har hon sjungit Gun i Daniel Nelsons skilsmässoopera Sova vaken på Operan.
Jessica Elevant gick ut från Operahögskolan i Stockholm våren 2021 och sjöng då Fiordiligi i Mozarts Così fan tutte. Hon framträder också som konsertsångerska i bl.a. Verdis Requiem, Mendelssohns Elias och Stradellas La forza delle Stelle. Vid öppningskonserten av den Internationella Wagner Kongressen i Venedig 2019 framförde Jessica Wagners Wesendonck-Lieder.
Jessica Elevant medverkade 2018 i internationella sångtävlingen WagnerStimmen i Karlsruhe där hon utsågs till vinnare av både juryns förstapris och publikens pris. Hon har också fått stipendier från Svenska Wagnersällskapet (2018) och Stiftelsen Marianne och Sigvard Bernadottes konstnärsfond (2019)

Bengt Forsberg, piano, är en av Sveriges främsta pianister, ofta med mer okända men krävande kompositörer på repertoaren. Bengt är verksam både som solist och ackompanjatör, i Sverige och utomlands.
Han har gett ut ett stort antal CD-skivor, inte minst med Anne Sofie von Otter, varav flera har erhållit stora internationella priser som Grammy och Gramophonés Recording of the Year. Tillsammans med Cecilia Zilliacus har Bengt gett ut en rad viktiga inspelningar, exempelvis av Amanda Maiers musik. Hans uppmärk-sammade CD Neglected works for piano presenterar en bred uppsättning av andra oförtjänt undanskymda kvinnliga tonsättare, som Amy Beach, Ruth Sofia Al-
mén, Grażyna Bacewicz och Valborg Aulin. Hittills under 2022 har Bengt redan gett konserter i Krakow, Paris och London. Bengt är KVAHs konstnärliga ledare och har varit ansvarig för kammarmusiken i Allhelgonakyrkan i mer än 30 år.

Ferdinand Ries (1784 -1838) föddes i Bonn in i en musikalisk familj, med flera tonsättande bröder. Pappa musikdirektören Franz hade instruerat den unge Beethoven och lärde sin son spela piano men Ferdinand fick också gå för pappas kollega, cellisten Bernhard Romberg. Han lärde sig orgel i Arnsberg och knagglade sig fram som notkopist. När fransoserna upplöste furstehovet i Bonn, flydde Ferdinand till Wien 1803, med ett rekommendationsbrev på fickan från tonsättaren Carl Cannabich.

Där blev han pianoelev hos Beethoven; vid sidan av Carl Czerny den ende seriöse eleven. Ludwig tog hand om Ferdinand och skickade honom för förkovran i harmonilära och komposition till sin gamle lärare Albrechtsberger och såg också till att han fick egna, lönsamma aristokratelever. Ries blev dessutom Beethovens sekreterare och fick korrespondera med förläggare och kopiera noter men såg också till att Beethoven fick flytta in i en vacker våning i Pasqualatihuset, där den så ofta våningsbytande tonsättaren bodde totalt åtta år, i två omgångar.
I juli 1804 gör Ferdinand Ries en lysande offentlig debut som pianist med Beethovens pianokonsert nr 3 c-moll, med egen solokadens som Beethoven snällt gick med på. När Napoleons arméer närmade sig Wien 1805 drog han tillbaka till Bonn och skrev både sin första pianokonsert av totalt nio och sina båda första pianosonater; sonaterna tillägnades Beethoven. Något år senare hamnade han i Paris och höll så när på att ge upp musiken.

Tillbaka i Wien 1808 hjälper han Beethoven med den legendariska konserten 22 december, där bland annat Beethovens femte och sjätte symfonier fick sin urpremiär. 1811 ger han sig ut på turné till Ryssland via Hamburg, Köpenhamn och 1813 Stockholm, där han framträder med Franz Berwalds kusin Johan Fredrik Berwald men också framför sina variationer över svenska teman (bland andra Bellmans vaggvisa Lilla Carl, sov sött i frid på melodin till Ro, ro, till fiskeskär, vilken Beethoven satte för sång med pianotrio bara tre år senare) för piano & orkester opus 52. 1813 blir han utländsk ledamot nr 44 i Musikaliska Akademien. Samma år hamnar han i London där han stannar i elva år. Han samarbetar kring konserter med Johann Peter Salomon, Haydns musikvän, och gifter sig med Harriet Mangeon. Här skriver han också sex av sina åtta symfonier och en hel mängd tillfällighetsstycken och variationsverk för piano över kända melodier.
Åter på kontinenten får han olika uppdrag och skriver såväl oratorier som operor. Förutom redan nämnd musik var Ferdinand Ries oerhört produktiv som kompositör av kammarmusik med bland annat 26 stråkkvartetter och över 50 sonater för något instrument med piano varav många violin- och cellosonater. I kväll får vi höra den första av två klarinettsonater; en av de första för just klarinett och piano. Den tillkom i Bonn 1809 och man tror att den är tänkt för någon av tidens stora klarinettister, men vi vet inte vem! Båda instrumenten får ta lika stor plats och i sista satsen finns det möjlighet för klarinettisten att improvisera kadenser.

Bernhard Henrik Crusell (1775 – 1838) föddes i Nystad norr om Helsingfors i konungariket Sverige, d.v.s. innan Ryssland besegrade Sverige 1809 och annekterade Finland. Pappa bokbindaren Jakob och mamma Margareta var nog lite oroliga för den musikhungrande Bernhard som aldrig kom hem i tid om där fanns musik att lyssna på. Han fick lära sig klarinett av en militärmusiker och tretton år gammal träffar han major Wallenstjerna på Sveaborgs fästning och imponerar så stort med sitt spel att han får bli volontär i militärorkestern och får bo och utbildas hos majoren. När majoren 1791 kallas hem till Stockholm följer Crusell med. 1792, sexton år gammal får han leda militärorkestern och året därpå blir han försteklarinettist i Kungliga Hovkapellet, en befattning han hade till 1833.
Crusell studerade komposition för hovkapellmästaren Abbé Vogler. 1798 får han stöd och kan bo några månader i Berlin och studera klarinett för Franz Tausch. 1801 återvänder finnen (som han kallade sig) Crusell för enda gången till Finland för konserter i Helsingfors och Åbo. Två år senare får Crusell genom sin vän den franske ambassadören möjlighet att åka till Paris. Där framträder han och får studera klarinett för Jean-Xavier Lefèvre och komposition för François-Joseph
Gossec. Instrumentet klarinett utvecklades mycket under den här tiden och Crusell bidrog själv med nya speltekniker. Théâtre-Italien de Paris försökte värva Crusell men kung Gustav IV Adolf vägrade tjänstledighet och mutade honom med ledarskapet för livgardets militärmusik. 1818 – 37 på somrarna var Crusell också ledare för militärorkestrarna i regementsstaden Linköping.
Crusell är i dag mest känd för sin musik för klarinett: de tre klarinettkonserterna och de tre klarinettkvartetterna men där finns också konserter för fagott och horn liksom det på hans tid mest spelade verket, Sinfonia concertante för klarinett, fagott, horn och orkester samt en flöjkvartett, ett divertimento för oboekvintett och – förstås – en rad musikstycken som marscher med mera för blåsorkester.
Men under sin hans levnad var vokalmusik mest känd och då särskilt tonsättningarna av Esaias Tegnérs Frithiofs saga. Vi hör i dag den strofiska Frithiof och Ingeborg; den första sången ur Tio sånger ur Frithiofs saga som troligen tillkom samma år som de trycktes, 1826. Efter paus inleder vi med en aria med obligat (ungefär: obligatorisk, solistisk) klarinett från Crusells enda scenverk, operetten Den lilla slavinnan, uruppförd 18 februari 1824 på Operan där den spelades hela 34 gånger fram till tonsättarens död.

Franz Berwald (1796 – 1868) känner vi till som en av våra bästa symfoniker, med fyra originella symfonier men han skrev många andra konsert- och orkesterverk. Han lämnade också efter sig en mängd kammarmusik, som de tre stråkkvartetterna eller den brett upplagda septetten. Berwald ville dock mest av allt bli en framstående operatonsättare med både operetter som Jag går i kloster och operan Estrella de Soria. 1819 (reviderad 1842) tillkom Vaggvisa till text av Samuel Hedborn. (Ja, det är samma text som Alice Tegnér 1897 använder i sin
visa.)

Adolf Fredrik Lindblad (1801 – 1878) är betydligt mer känd som sångtonsättare och skrev hela 215 sånger. Han har också skrivit två fina symfonier, en hel del kammarmusik, bland annat tio stråkkvartetter, körsångcykeln Drömmarne samt operan Frondörerna. När jag skriver detta har Stockholms ekar ännu kvar sina bruna löv på grenarna så vi fortsätter med mer sommarmusik. Sången En sommardag saknar tillkomstår och tonsättaren har själv skrivit texten. Inför pausen lämnar vi den tidiga romantiken bakom oss några ögonblick med Nattviolen. Sången skrevs ca 1860 – 1867 med text av Urban (troligen avsågs Ur-
ban von Feilitzen).

Carl Maria von Weber (1786 – 1826) föddes i den lilla staden Eutin, i furste-biskopsdömet Lübeck. Pappa Franz Anton var teaterman och kapellmästare och tyckte om att lägga ”von” till namnet. Han turnerade mycket och familjen fick hänga med. Carl Maria studerade för pappa, förstås, men också för många andra som Michael Haydn (ni vet, Josephs lillebror) och Abbé Vogler. För Johann Nepomuk Kalcher skriver han 1798 sin första opera, Die Macht der Liebe (tyvärr försvunnen). Vogler rekommenderar honom och Weber får som 17-åring jobbet som direktör för operan i Breslau och stannar där i två år. 1811 träffar han i München klarinettisten Heinrich Baermann som just hade köpt en ny, avancerad klarinett från Griessling & Schott. Weber blir så inspirerad av Baermanns spel att han samma år skriver concertinon och de båda konserterna. Under åren 1811 till 1815 arbetar Weber på sin klarinettkvintett och 26 augusti samma år uruppför Baermann verket i München. 1813 – 1816 är han operachef i Prag, det blir Berlin och sedan jobbet som operadirektör i Dresden där han försöker få till äkta tysk opera, som en reaktion mot den italienska. Troligen inspirerad av Hummel och Diabelli skriver gitarrvirtuosen Weber 1816 sin Duett för gitarr och piano opus 38. På hösten året därpå gifter han sig med Caroline Brandt. Men Weber var också pianovirtuos och även om inte mycket av hans pianomusik är i ropet i dag så lever hans Aufforderung zum Tanz (tillägnad Caroline). Operan Friskytten får sin premiär 18 juni 1821 i Berlin och den gör succé. Samma morgon avslutar Weber sitt Konsertstycke f-moll för piano och orkester, som han arbetat på sedan sex år. 1823 tillkommer sagooperan Euryanthe och tre år senare far han till London för att uruppföra sin alldeles nya opera Oberon. Han arbetar hårt, alltför hårt, både med operan och konserter; hans hälsa försämras och tbc blir det som till slut ändar hans liv. Weber är en av inkörsportarna till den musikaliska romantiken: Berlioz berömde Webers orkestreringsteknik och hans operor fick en enorm betydelse för den tyska operans utveckling hos Marschner, vännen Meyerbeer och Wagner. Vi avslutar vår kväll i den tidiga romantikens tecken med Carl Maria von Webers operainspirerade och ofta konsertanta klarinettkvintett.

JAN SILVERUDD