Musik av Aleksandr Borodin, Amy Beach, György Ligeti och Franz Schubert
ARTISTER:
- Peter Friis Johansson piano
- Opus13 – Sonoko Miriam Welde violin, Edvard Erdal violin, Albin Uusijärvi viola, Daniel Thorell cello
- Blåsarkvintett ur Sveriges Radios Symfoniorkester –
Anders Jonhäll flöjt, Bengt Rosengren oboe, Niklas Andersson klarinett , Anna Ferriol valthorn, Henrik Blixt fagott - Zilliacuskvartetten – Cecilia Zilliacus violin, Julia-Maria Kretz violin, Ylvali McTigert Zilliacus viola, Kati Raitinen cello
PROGRAM:
Tiderna är ungefärliga
Aleksandr Borodin (1833–1887)
Nocturne, 7 min
Zilliacuskvartetten
Amy Beach (1867–1944)
Pianokvintett i fiss-moll Op.67. (1907), 30 min
Peter Friis Johansson och Opus13
- Adagio Allegro moderato
- Adagio espressivo
- Allegro agitato – Adagio come prima – Presto
György Ligeti (1923–2006)
Sex bagateller för blåsarkvintett (1953), 12 min
Blåsarkvintett ur Sveriges Radios Symfoniorkester
- Allegro con spirito
- Rubato. Lamentoso
- Allegro grazioso
- Presto ruvido
- Adagio. Mesto – Belá Bartók in memoriam
- Molto vivace. Capriccioso
PAUS, 30 min – med möjlighet att köpa kaffe eller te och en liten kaka
Franz Schubert (1797–1828)
Stråkkvintett i C-dur för två violiner, viola och två celli. D.956. (1828), 48 min
Zilliacuskvartetten och Daniel Thorell
- Allegro non troppo
- Adagio
- Scherzo
- Allegretto
Till festivalen kan du köpa ett festivalpass.
Det kostar 600:- ordinarie pris eller 450:- för dig som är medlem i KVAH.
Biljetter till enstaka konserter kr 200:-, medlemspris kr 150:-, under 26 år gratis.
Festivalpass och enskilda biljetter kan köpas via Ticketmaster eller på plats i Allhelgonakyrkan. I Allhelgonakyrkan ryms knappt 250 personer. Vi rekommenderar biljettköp i förväg via Ticketmaster.
KOMPOSITÖRER OCH VERK:
Av Emma Alrikson
Amy Beach var en av de första framgångsrika amerikanska kvinnliga kompositörerna inom klassisk musik. År 1896 skrevs historia när hennes verk, Gaelica-symfonin, uppfördes av Bostons symfoniorkester. Detta var första gången en symfoni skriven av en amerikansk kvinna framfördes. Förutom en framgångsrik kompositör var Beach en framstående pianist – när hennes pianokvintett i f-moll uruppfördes i Bostons Potter hall 1908 satt hon själv på pianopallen. Strax innan detta uruppförande hade Beach framfört Brahms pianokvintett i f-moll, opus 34, och det är rimligt att anta att detta verk var en stor inspirationskälla för Beach då hon komponerade sin pianokvintett. Inte bara eftersom kvintetterna går i samma tonart, utan även eftersom vissa teman i Beachs verk tangerar Brahms melodiska universum.
Pianokvintetten inleds på ett lite kusligt och förvirrande vis, men välkomnar lyssnaren i och med att det första Brahms-inspirerade temat framförs av violinen. Därefter utforskas en rik dynamisk och harmonisk palett. Den andra satsen är mer lyrisk och introspektiv. Här framträder Beachs briljanta känsla för melodiska linjer och harmonisk rikedom som mest. Verket avslutas med ett livligt allegro agitato, där teman från de tidigare satserna återkommer och utvecklas vidare.
Verket är ett bevis på Beachs musikaliska och kompositionstekniska skicklighet. Det faktum att Beach även anammar de amerikanska traditionerna som kompositör hjälper oss lyssnare att skapa ett eget universum för Beach, frånskilt de traditionellt europeiska kompositörerna.
Györgi Ligeti var en ungersk-österrikisk kompositör, känd för sin innovativa kompositionsteknik och sina experiment med ljudmassor och klangfärger. Flera av hans verk fick stor kommersiell spridning då Stanley Kubrick använde dem som ljudspår i filmerna 2001: A space odyssey, The shining och Eyes wide shut. Detta är något som initialt ledde till en rättslig tvist, då Ligeti inte givit direkt tillstånd att använda.
Incitament till att skriva verket Musica ricercata tillkom då den ungerska kommunistregimen censurerade en stor del av Ligetis musik. Känslomässigt instängd arbetade han mellan 1951 och 1953 med ett stimulerande experiment vars resultat skulle hamna i ”bottenlådan”, alltså bland verken han skrev mest för sig själv och för privata tillställningar. Arbetet var en sorts protesthandling: “Jag bestämde mig för att skriva musik som byggde på de förbjudna små sekundernas intervall, eftersom det var förbjudet”, sa Ligeti.
Resultatet blev elva satser för piano som gick under namnet Musica ricercata. Verket är en utforskning av begränsad tonalitet: i sats 1 används endast två toner, i sats 2 används tre toner, och så vidare. Strax efter att Ligeti fullbordat verket arrangerade han sats 3, 5, 7, 8, 9 och 10 för blåskvintett, efter en förfrågan från Jeney-kvintetten, vilket resulterade i Sex bagateller. År 1956 framförde kvintetten fem av satserna vid en konsert på Franz Liszt-akademin i Budapest, men beslutade att hoppa över den sjätte satsen. Den sjätte satsen var särskilt dissonant och emotionellt laddad, vilket kunde väcka misstankar om underliggande budskap hos regimen. Verket framfördes i sin helhet för första gången 1969 i Södertälje av Stockholms filharmoniska blåskvintett.
Begreppet ricercata har två betydelser i den här kontexten: dels är det en etablerad fuga-liknande musikform (som också hörs i verkets sista sats), dels är det italienska för ”att söka”. Detta kan tolkas som en markering från Ligetis sida, då han i och med detta verk fortsatte sitt sökande efter konstnärlig frihet trots de påtvingade begränsningarna. Kanske ger han med det här namnvalet också en blinkning till ordspråket att fantastiska ting ofta kommer ur begränsning och disciplin.
Ett av Franz Schuberts sista, och mest älskade verk, är hans stråkkvintett i C-dur. Verket färdigställdes år 1828, mindre än två månader innan Schubert dog vid 31 års ålder. Precis som flera av Schuberts mest betydande verk blev kvintetten varken publicerad eller uppskattad förrän långt efter hans bortgång – det framfördes först år 1850 och publicerades inte förrän 1853.
Schubert var mirakulöst produktiv sitt sista år, trots sin allvarliga sjukdom – förutom stråkkvintetten komponerade han också sina tre sista pianosonater, pianotrion i Ess-dur och sångcyklerna Winterreise och Schwanengesang. Vissa tror att Schuberts mirakulösa arbetsförmåga var katalyserad av Beethovens bortgång – Beethoven lämnade efter sig ett tomrum i den musikaliska världen, vilket kan ha motiverat Schubert att själv fylla tomrummet med egna mästerverk. Även medvetenheten om sin begränsade tid kan ha gett Schubert en känsla av brådska att fullborda så mycket som möjligt före sin bortgång.
Vad vi vet är att Schubert under hela sin karriär kämpade för att etablera sig som en seriös kompositör, och att han under sin livstid inte lyckades med detta. Men om målet var att lämna efter sig ett musikaliskt arv får man, trots ironin, lov att glädjas å hans vägnar – “De få åren som omfattar Beethovens sena stråkkvartetter och Schuberts sista verk var sannolikt de mest fruktbara i hela den västerländska musikens historia”, sa Benjamin Britten.
Kvintetten består av fyra satser. Den första satsen är lång – lika lång som flera av Haydns kvartetter i sin helhet. Dess episka skala antyds redan i öppningsmaterialet och det dröjer inte länge förrän man som lyssnare blir mycket tillfreds med sitt svar på varför Schubert egentligen valde att ha två celli i sin kvintett, i stället för två violor. Den andra, och kanske den mest älskade satsen, ses av flera som ett ljudspår för den yttersta transcendensen. I en intervju uttryckte Yehudi Menuhin det så enkelt som: “Adagiot ur Schuberts stråkkvintett är det vackraste som någonsin skrivits för stråkinstrument.” Den tredje satsen är ett rustikt och upplyftande scherzo, som får ett kontrasterande avbrott i den kontemplerande trion. Finalen är den kortaste av de fyra satserna. Slutet är dramatiskt drivet, kanske är det en gestaltning för Schuberts egen kamp mot klockan, men känslan är trumfande och ger en episk avslutning på det stora verket.
Alla satser tangerar de yttersta punkterna i känsloregistret – medan lyssnaren badar i värme och eufori, är krypande ångest ständigt närvarande i bakgrunden. Svängningarna mellan dessa kan vara relaterade till Schuberts egna tankar kring livet och döden, eller livet och det okända som kommer därefter.
På sin dödsbädd önskade Schubert att höra Beethovens stråkkvartett 14, op. 131. Tänk om han kunde veta hur många musikaliska storheter som i sin tur skulle önska att höra Schuberts kvintett, till vilken grad han skapat ett odödligt verk som skulle komma att skänka tröst åt generation efter generation. Alfred Brendel uttryckte det på ett sätt som de allra flesta kan skriva under på: “Schuberts stråkkvintett är ett av de få verk i musikhistorien som antyder existensen av en annan värld.
Emma Alrikson
MEDVERKANDE:
Peter Friis Johansson
Peter Friis Johansson, piano, har etablerat sig som en av de mest mångsidiga och efterfrågade pianisterna i Skandinavien. Han började spela piano i Kulturskolan och fortsatte till Edsberg, Kungliga Musikhögskolan och Accademia de Musica Santa Cecilia. Peter har vunnit priser i många tävlingar och vann 2014 första pris och guldmedalj vid International Piano-e-Competition i Fairbanks, Alaska. Han har uruppfört pianokonserter av Laura Netzel, Andrea Tarrodi och Sven-David Sandström och färdigställde och framförde hösten 2023 Ludvig Normans efterlämnade ofullbordade pianokonsert. Peter är konstnärlig ledare för kammarmusikföreningen Kammaren och tillsammans med Jakob Koranyi ledare för Fairplay Chamber Music i Järna och är dessutom verksam som pianopedagog.
Sonoko Miriam Welde
Sonoko Miriam Welde, violin, är från Bergen och vinnare av Den norske solistpris 2014 och Equinors klassiska musikstipendium 2016. 2022 blev hon nominerad till “Spellemanprisen” i kategorin klassisk för sitt debutalbum med Oslo-Filharmonien. Hon är en av grundarna av Opus13. 2024 fick hon rollen som konstnärlig ledare för “Vinterfestspill i Bergstaden” på Röros. Sonoko har studerat för Janine Jansen, Kolja Blacher och Stephan Barratt-Due. Hon spelar på en Stradivarius “Spencer Dyke” från 1736 som generöst utlånats av Anders Sveaas’ Almennyttige Fond.
Edvard Erdal
Edvard Erdal, violin, är från Norge och har etablerat sig som en eftertraktad kammarmusiker och är för närvarande konsertmästare i orkestern vid Den Norske Opera & Ballett. Han är en av grundarna till kvartetten Opus13 som vann andra pris i den prestigefyllda Banff International String Quartet Competition 2022 i Canada och också fått Equinors klassiska musikpris. Edvard har samarbetat med flera internationella stjärnor som Janine Jansen, Leif Ove Andsnes, Alisa Weilerstein och Tabea Zimmermann. Tillsammans med Opus13 startade Edvard 2022 kammarmusikfestivalen Vinterspill på Lillehammer. Han spelar på en violin av Lorenzo Storioni från 1780 som generöst utlånats av Snefonn AS.
Albin Uusijärvi
Albin Uusijärvi, viola, började spela fiol vid fem års ålder och gick sedan Musikskolan Lilla Akademien i Stockholm. Tidiga musikupplevelser inspirerade honom att byta till violan. Hans högre studier fortsatte i Berlin vid Hochschule für Musik Hanns Eisler för Prof. Tabea Zimmermann, samt vid Karajan-Akademien hos Berliner Philharmoniker. Albin är medlem i Opus13. Han har tidigare varit soloviolast i Danska Radions Symfoniorkester och är sedan januari 2024 stämledare för violastämman i Sveriges Radios Symfoniorkester. Som solist har Albin uppträtt med orkestrar som Göteborgs Symfoniker, Südwestdeutsches Kammerorchester och WDR Sinfonieorchester Köln.
Daniel Thorell
Daniel Thorell, cello, är från Stockholm och har redan skördat stora framgånar både som solist och kammarmusiker. Han har vunnit första pris i ett flertal internationella och nationella musiktävlingar och har framträtt som solist med Stockholms Kungliga Filharmoniker, Göteborgs Symfonikerna, Zagrebs Nationella Radioorkester, Dala-Sinfonietta med flera och är medlem i Opus13. Daniel har nyligen avslutat sina solistdiplomstudier vid Norges Musikhøgskole i Oslo för Prof. Torleif Thedéen. Han är mottagare av stipendier från fonder som SWEA International, Kungliga Musikaliska Akademien och Anders Sandrews stiftelse.
Anders Jonhäll
Anders Jonhäll, flöjt, är sedan 2008 soloflöjtist i Sveriges Radios Symfoniorkester och hade 1992–2019 samma position i Göteborgs Symfoniker. Han utbildades vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm där han bland annat studerade 1700-talspraxis på moderna instrument och fortsatte sina studier med inriktning på modern musik vid Musikhögskolan i Göteborg. Anders spelar gärna kammarmusik och samarbetar regelbundet med slagverkaren Daniel Norberg och gitarristen Mats Bergström. Han är en av grundarna till ensemblen Gageego! som i mer än tjugo år har arbetat med nutida konstmusik. Anders undervisar på Högskolan för Scen och Musik i Göteborg.
Bengt Rosengren
Bengt Rosengren, oboe, är solooboist vid Sveriges Radios Symfoniorkester sedan 1993. Han examinerades vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm, där han sedan början av 2000-talet också undervisar. Bengt har framträtt som solist med Radiosymfonikerna i oboekonserter av Strauss, Mozart och Martinů liksom i Salonens Mimo II. Han var solooboist i Stockholms Nya Kammarorkester fram till 2019 då orkestern upplöstes. Bengt är en flitig kammarmusiker, medlem i blåskvintetten Amadé och förekommer på ett stort antal skiv- och radioninspelningar både som solist och kammarmusiker.
Niklas Andersson
Niklas Andersson, klarinett, är stämledare i Sveriges Radios Symfoniorkester. Efter Kungliga Musikhögskolan i Göteborg följde studier hos Walter Boeykens i Antwerpen och John McCaw i London. Som solist har Niklas framträtt med dirigenter som Sakari Oramo, Okko Kamu och Thomas Dausgaard. Han har även samarbetat med tjeckiska Skampa-kvartetten och ledande svenska stråkkvartetter.
Henrik Blixt
Henrik Blixt, fagott, kommer från Visby och började spela fagott i kommunala musikskolan. Han studerade för Knut Sönstevold på Kungliga Musikhögskolan i Stockholm där han 1998 tog han solistdiplom. Han vann samma år andra pris i den internationella träblåstävlingen i Bayreuth. Han har lett Hemvärnets musikkår i Uppsala och fått flera verk skrivna för sig, bland annat en solokonsert av Mats Larsson Gothe. Henrik är stämledare i Sveriges Radios Symfoniorkester och undervisar också på Musik- och operahögskolan vid Mälardalens universitet.
Anna Ferriol de Ciurana
Anna Ferriol de Ciurana är valthornist i Sveriges Radiosymfoniker sedan 2017 och samarbetar även ofta med Stockholm Chamber Brass. Anna kommer från Girona i Katalonien i Spanien där hon fick sin första utbildning. Hon tog sin magisterexamen för professor Markus Maskuniitty 2017 vid Hochschule für Musik, Theater und Medien i Hannover. Anna har spelat i orkestern vid Staatsoper Hannover, Oslo-Filharmonien, Svenska Kammarorkestern, Kungliga Hovkapellet och Mahler Chamber Orchestra. Hon är lärare i valthorn vid Lilla Akademien och har gett mästarklasser på skilda håll i Europa.
Cecilia Zilliacus
Cecilia Zilliacus, violin, är en flitig gäst i Allhelgonakyrkan sedan många år. Hon har varit solist i flera av Europas mest framstående symfoniorkestrar och gillar också att spela med jazzmusiker, folkmusiker, singer song-writers och många andra. Cecilia var under många år en drivande kraft i den flerfaldigt prisbelönade stråktrion ZilliacusPerssonRaitinen och är nu konstnärlig ledare för Katrina Kammarmusik på Åland och tillsammans med Kati Raitinen för kammarmusikserien Äntligen måndag på Konserthuset i Stockholm. Hon har gjort flera prisbelönade inspelningar nu senast den i år Grammis-belönade Grieg Maier Röntgen String Quartets med Zilliacuskvartetten. Cecilia undervisar vid Sibeliusakademien och Kungliga Musikhögskolan och spelar på en violin byggd av Nicola Gagliano från Järnåkerfonden.
Julia-Maria Kretz
Julia-Maria Kretz, violin, studerade för Thomas Brandis i Berlin och med Josef Suk i Prag. Med Julius Stern Piano Trio har hon vunnit olika internationella priser. Hon är medlem i kammarmusikensemblen Spectrum Concerts Berlin och i Mahler Chamber Orchestra och spelar regelbundet kammarmusikkonserter med ett flertal internationella artister och på internationella festivaler. Julia-Maria är sedan 2015 alternerande förste konsertmästare i Sveriges Radios Symfoniorkester. Hon har spelat in kammarmusik för bland annat BIS, NAXOS och Harmonia Mundi och undervisar vid Kungliga Musikhögskolan. Julia-Maria är medlem i Zilliacuskvartetten.
Ylvali McTigert Zilliacus
Ylvali McTigert Zilliacus, viola, har studerat för Simon Rowland-Jones och Daniel Takeno i London och Tabea Zimmermann i Berlin. 2004 bildade hon Lendvai String Trio som framträtt runtom i Europa, prisbelönats och gjort flera cd-inspelningar, bland annat med stråktrior av Julius Röntgen och Beethoven. Ylvali har spelat i flera internationella ensembler såsom English Concert och Mahler Chamber Orchestra och ingår nu i Uppsala Kammarsolister och Uppsala kammarorkester. Hon är medlem av Zilliacuskvartetten.
Kati Raitinen
Kati Raitinen, cello, är utbildad vid Sibelius-Akademin för Martti Rousi och på Edsberg för Frans Helmerson. Sedan länge är hon solocellist i Kungliga Hovkapellet, och även verksam som solist runt om i Sverige och internationellt. Kammarmusiken är viktig för Kati; hon är en av de ansvariga för kammarmusikserien “Äntligen måndag” i Stockholms konserthus. Kati är också en flitig kammarmusiker i andra konstellationer, inte minst tillsammans med Bengt Forsberg och Cecilia Zilliacus och ingår i Zilliacuskvartetten. Kati är konstnärlig ledare för Lövstabruks Kammarmusikfestival 2024 och undervisar vid Kungliga Musikhögskolan.
Åter till festivalens infosida
Om de olika konserterna:
Tor 15/8 kl 18.00. Festivalöppning med Mozart, Bacewicz och Dvořák
Fre 16/8 kl 18.00. Festivalkonsert nr 2: Bengts önskekonsert!
Lö 17/8 kl 18.00. Festivalkonsert nr 3: Kvällsmusik, dans och Sjostakovitj
Sö 18/8 kl 14.00. Festivalkonsert nr 4: Final med Schuberts stråkkvintett